…som i dagens Svenska Dagblad skriver att hon gärna följer regleringar som avser att skydda seriösa företagare från effekter av svartjobb. Personalliggare, dvs att man för bok över vem som jobbar i en verksamhet, avser att vara ett instrument för att stävja svartjobb.
Men hon anser att man gått över gränsen när ytterligare reglering nu införs, ty fr o m 1 juli 2018 gäller att följande också skall föras in: ” Den tid du själv som företagsledare är verksam; Den tid make, maka, sambo och barn under 16 år är verksamma; Personer räknas som verksamma när de utför uppgifter i verksamheten, oavsett om de får lön eller inte” (https://www.svd.se/jeanette-bohman-valkommen-skatteverket)
I mitt akademiska ämne, företagsstyrning, är forskningen aningen ensidigt fokuserad på hur företagsledare disciplineras, medan den viktigare frågan för en tynande tillvaro: Hur säkerställa företagets överlevnadskraft genom att exakt samtidigt disciplinera och frigöra personalen?
Staten har samma fråga. Hur säkerställa en god fungerande marknadsekonomi, genom att reglera så att t ex otillbörlig konkurrens inte uppstår, t ex genom svartjobb, utan att samtidigt ta bort marknadsekonomins utvecklingskraft?
I propositionen till den reglering Jeanette debatterar finns konsekvensanalyser. Men de rör blott t ex administrativa kostnader för företaget och jämställdhet mellan könen och integration. Man har ingen speciell utvärderingsdel där man beaktar företagets utveckling och företagets livskraft.
Så ser politiska dagsländor ut. Jämställdhet mellan könen är en så överordnad målsättning, att företags utvecklingskraft inte ens underordnas, utan bortses från.
I utvärderingen av förslaget borde man ha tagit in utvärderingar från företagare, som Jeanette. Men än mer borde man tagit in utvärderingar från de seriösa forskare, dvs de som kan antagas inte ha något egenintresse i regleringen, och som därför mer objektivt, utifrån vetenskaplig kunskap, kan utvärdera regleringens effekter.
Förvisso skall företagare hållas i hårda tyglar av staten så att de betalar sina skatter och behandlar sina anställda väl. Vi vet att utan en stark stat och fackföreningar, blir inte en marknadsekonomi som domineras av kapitalistiska företag, den goda aktör som vi vill den skall vara. Men samtidigt vet vi också att småföretag, speciellt familjeföretag, tenderar att vara mer välskötta, inte minst mot sina anställda, och att många storföretag börjar sina liv som familjeföretag. Vi måste därför se till, exakt samtidigt, att dessa företagare sköter sig och finner mening i sitt företagande. Disciplin och utveckling.
Det finns stora likheter mellan en företagare och en akademiker som mig. Precis som med företagare, kan man skämta att en god akademiker kan förlägga sina 16 arbetstimmar per dag när helst den vill på dagen. Den frihet akademikern åtnjuter utgör en icke föraktfull del av incitament till att göra ett gott arbete. Tanken att jag skall redovisa när på dagen jag arbetar, skulle få mig att revoltera och förbruka tid på att undkomma regleringen, istället för att göra mitt arbete. En för hård reglering av mitt arbete skulle förta arbetsglädjen, och kanske göra att jag övergav min akademikertillvaro.
Att begära att företagaren, som kanske är företagare delvis på grund av den frihet som ligger i företagandet, skall stämpla in och ut som företagare genom personalliggaren, är ett ingrepp i det som utgör företagarens incitament att vara företagare. Kanske det är nödvändigt för en väl fungerande marknadsekonomi, men ingreppet som sådant måste utvärderas, inte blott som en administrativ kostnad och dess konsekvenser för jämlikheten mellan könen, utan också, och kanske framför allt, hur det påverkar företagaren i dess engagemang för att skapa och underhålla ett livskraftigt företag. Jag tror, men blott tror, medan staten inte ens tror, att Jeanette förlorar en del av sin gnista som företagare, när hon skall, förutom att utveckla gästgiveriet och se till att vi får go och möen mad i rättan tid, också skall stämpla in och ut som företagare.
Staten skall, när den gör sin reglering, beakta utvecklingsdimensionen, och inte enbart disciplineringen av företagen. Jag kan ha min tro, som baserar sig på erfarenheter vunna i min forskning. Staten skall ha mer än tro när den föreslår reglering. I detta fallet har den inte ens en tro.
Därför underkänner jag den reglering som Jeanette är kritisk mot. Inte för att den är felaktig, vilket jag tror den är då den överbetonar disciplin och bortser från utvecklingssidan av företagandet. Jag underkänner den för att den är illa utredd, just p g a dess blindhet för företagarens incitament till företagande. Mer evidensbaserad reglering krävs.
Öllsjö den 17 maj 2018
Men hon anser att man gått över gränsen när ytterligare reglering nu införs, ty fr o m 1 juli 2018 gäller att följande också skall föras in: ” Den tid du själv som företagsledare är verksam; Den tid make, maka, sambo och barn under 16 år är verksamma; Personer räknas som verksamma när de utför uppgifter i verksamheten, oavsett om de får lön eller inte” (https://www.svd.se/jeanette-bohman-valkommen-skatteverket)
I mitt akademiska ämne, företagsstyrning, är forskningen aningen ensidigt fokuserad på hur företagsledare disciplineras, medan den viktigare frågan för en tynande tillvaro: Hur säkerställa företagets överlevnadskraft genom att exakt samtidigt disciplinera och frigöra personalen?
Staten har samma fråga. Hur säkerställa en god fungerande marknadsekonomi, genom att reglera så att t ex otillbörlig konkurrens inte uppstår, t ex genom svartjobb, utan att samtidigt ta bort marknadsekonomins utvecklingskraft?
I propositionen till den reglering Jeanette debatterar finns konsekvensanalyser. Men de rör blott t ex administrativa kostnader för företaget och jämställdhet mellan könen och integration. Man har ingen speciell utvärderingsdel där man beaktar företagets utveckling och företagets livskraft.
Så ser politiska dagsländor ut. Jämställdhet mellan könen är en så överordnad målsättning, att företags utvecklingskraft inte ens underordnas, utan bortses från.
I utvärderingen av förslaget borde man ha tagit in utvärderingar från företagare, som Jeanette. Men än mer borde man tagit in utvärderingar från de seriösa forskare, dvs de som kan antagas inte ha något egenintresse i regleringen, och som därför mer objektivt, utifrån vetenskaplig kunskap, kan utvärdera regleringens effekter.
Förvisso skall företagare hållas i hårda tyglar av staten så att de betalar sina skatter och behandlar sina anställda väl. Vi vet att utan en stark stat och fackföreningar, blir inte en marknadsekonomi som domineras av kapitalistiska företag, den goda aktör som vi vill den skall vara. Men samtidigt vet vi också att småföretag, speciellt familjeföretag, tenderar att vara mer välskötta, inte minst mot sina anställda, och att många storföretag börjar sina liv som familjeföretag. Vi måste därför se till, exakt samtidigt, att dessa företagare sköter sig och finner mening i sitt företagande. Disciplin och utveckling.
Det finns stora likheter mellan en företagare och en akademiker som mig. Precis som med företagare, kan man skämta att en god akademiker kan förlägga sina 16 arbetstimmar per dag när helst den vill på dagen. Den frihet akademikern åtnjuter utgör en icke föraktfull del av incitament till att göra ett gott arbete. Tanken att jag skall redovisa när på dagen jag arbetar, skulle få mig att revoltera och förbruka tid på att undkomma regleringen, istället för att göra mitt arbete. En för hård reglering av mitt arbete skulle förta arbetsglädjen, och kanske göra att jag övergav min akademikertillvaro.
Att begära att företagaren, som kanske är företagare delvis på grund av den frihet som ligger i företagandet, skall stämpla in och ut som företagare genom personalliggaren, är ett ingrepp i det som utgör företagarens incitament att vara företagare. Kanske det är nödvändigt för en väl fungerande marknadsekonomi, men ingreppet som sådant måste utvärderas, inte blott som en administrativ kostnad och dess konsekvenser för jämlikheten mellan könen, utan också, och kanske framför allt, hur det påverkar företagaren i dess engagemang för att skapa och underhålla ett livskraftigt företag. Jag tror, men blott tror, medan staten inte ens tror, att Jeanette förlorar en del av sin gnista som företagare, när hon skall, förutom att utveckla gästgiveriet och se till att vi får go och möen mad i rättan tid, också skall stämpla in och ut som företagare.
Staten skall, när den gör sin reglering, beakta utvecklingsdimensionen, och inte enbart disciplineringen av företagen. Jag kan ha min tro, som baserar sig på erfarenheter vunna i min forskning. Staten skall ha mer än tro när den föreslår reglering. I detta fallet har den inte ens en tro.
Därför underkänner jag den reglering som Jeanette är kritisk mot. Inte för att den är felaktig, vilket jag tror den är då den överbetonar disciplin och bortser från utvecklingssidan av företagandet. Jag underkänner den för att den är illa utredd, just p g a dess blindhet för företagarens incitament till företagande. Mer evidensbaserad reglering krävs.
Öllsjö den 17 maj 2018
RSS-flöde
