Så uttrycker sig Lena Andersson, över hennes romanfigur Ragnars grund för sin livsfilosofi, det svenska folkhemmet. ( https://www.svd.se/lena-andersson-folkhemmets-dygder-ar-varda-att-bevara ). Det är en varmare utsaga än dess absolut identiska utsaga: Gör din plikt, kräv din rätt.
Vi finns till för varandra. Ingen kan begära något av den andra, om den inte ger något. Det är bytets grund.
Jantelagen, den så föraktade, säger att man inte skall tro att man är någonting, att man inte skall sticka ut. Den är en annan form av ömsesidighetens filosofi, att vi finns till för varandra. Ingen är förmer än någon annan. Vi är alla lika, i att vi finns till för varandra.
Bidragen finns till för att hjälpa, inte för att ersätta. Och absolut inte ersätta den som inte bidrar. Tar du ut, vad som inte ankommer dig, är du en exploatör. Ger du mer än vad som förväntas av dig, skall du med rätta känna dig nöjd.
Den som går till staten och kräver och kräver, är inte ömsesidig. Den är blott en simpel exploatör. Därav kan man förstå att ömsesidighetens filosofer ser med tvekan på flyktingar som kräver lagad mat på flyktingförläggningar. Den försöker inte vara ömsesidig. Den är inte en värdig medlem i Folkhemmet.
De kvinnor som lever på föräldrapenning och aldrig kommer ut i arbetslivet, bidrar inte. Ty även om familjen är viktig, är det inte en försörjningskälla för någon, inte ens för kvinnorna. I det ligger en emancipatorisk idé. Inte alls någon främlingsfientlighet. Blott att man skall göra rätt för sig, och det gör man inte genom att blott vara en mor, utan genom att bidra i samhället.
Lönen och den inbetalda skatten är tecknet på att du är ömsesidig. Har du ingen lön, bidrar du inte till samhället, ty samhället lönar människor med en lön. Och samhället är vi, varför du inte är ömsesidig. Betalar du inte in skatt, bidrar du inte till staten, det företag som vi alla äger, för att vi skall kunna kompensera för de brister som finns i samhället. Bidrar du inte med skatt, deltar du inte i vårt gemensamma företag.
Denna ömsesidighet vittrar när samhället består av individer, som inte tänker en sekund på vad de kan bidra med, utan som blott ser samhället och staten som en källa för eget välbefinnande. De deltar inte ömsesidigt, utan ensidigt, för sin egen, och blott för sin egen lycka. Uppoffringen är ensidig, ty det är samhället och staten som skall uppoffra sig för dem. De har ingen skyldighet till uppoffring. Därmed är de inte ömsesidiga, och får Ragnars avsky.
Vi lever tillsammans. Vill du inte vara med, så slipp. Men kom inte och fråga efter någonting. Solidaritet är ömsesidighet. Den som ställer sig utanför är inte med. Den kan aldrig fråga efter solidariska handlingar.
Du kan inte hälsa på någon, utan att sträcka fram din hand. Hälsa på någon, att visa ömsesidighet och ömsesidig respekt, gör bägge, samtidigt, genom att sträcka fram var sin hand.
Öllsjö den 18 maj 2018
Vi finns till för varandra. Ingen kan begära något av den andra, om den inte ger något. Det är bytets grund.
Jantelagen, den så föraktade, säger att man inte skall tro att man är någonting, att man inte skall sticka ut. Den är en annan form av ömsesidighetens filosofi, att vi finns till för varandra. Ingen är förmer än någon annan. Vi är alla lika, i att vi finns till för varandra.
Bidragen finns till för att hjälpa, inte för att ersätta. Och absolut inte ersätta den som inte bidrar. Tar du ut, vad som inte ankommer dig, är du en exploatör. Ger du mer än vad som förväntas av dig, skall du med rätta känna dig nöjd.
Den som går till staten och kräver och kräver, är inte ömsesidig. Den är blott en simpel exploatör. Därav kan man förstå att ömsesidighetens filosofer ser med tvekan på flyktingar som kräver lagad mat på flyktingförläggningar. Den försöker inte vara ömsesidig. Den är inte en värdig medlem i Folkhemmet.
De kvinnor som lever på föräldrapenning och aldrig kommer ut i arbetslivet, bidrar inte. Ty även om familjen är viktig, är det inte en försörjningskälla för någon, inte ens för kvinnorna. I det ligger en emancipatorisk idé. Inte alls någon främlingsfientlighet. Blott att man skall göra rätt för sig, och det gör man inte genom att blott vara en mor, utan genom att bidra i samhället.
Lönen och den inbetalda skatten är tecknet på att du är ömsesidig. Har du ingen lön, bidrar du inte till samhället, ty samhället lönar människor med en lön. Och samhället är vi, varför du inte är ömsesidig. Betalar du inte in skatt, bidrar du inte till staten, det företag som vi alla äger, för att vi skall kunna kompensera för de brister som finns i samhället. Bidrar du inte med skatt, deltar du inte i vårt gemensamma företag.
Denna ömsesidighet vittrar när samhället består av individer, som inte tänker en sekund på vad de kan bidra med, utan som blott ser samhället och staten som en källa för eget välbefinnande. De deltar inte ömsesidigt, utan ensidigt, för sin egen, och blott för sin egen lycka. Uppoffringen är ensidig, ty det är samhället och staten som skall uppoffra sig för dem. De har ingen skyldighet till uppoffring. Därmed är de inte ömsesidiga, och får Ragnars avsky.
Vi lever tillsammans. Vill du inte vara med, så slipp. Men kom inte och fråga efter någonting. Solidaritet är ömsesidighet. Den som ställer sig utanför är inte med. Den kan aldrig fråga efter solidariska handlingar.
Du kan inte hälsa på någon, utan att sträcka fram din hand. Hälsa på någon, att visa ömsesidighet och ömsesidig respekt, gör bägge, samtidigt, genom att sträcka fram var sin hand.
Öllsjö den 18 maj 2018
RSS-flöde
