Ölet var en lycklig skapelse. I alla fall i början. Ty genom ölet kunde man läska sin strupe, man kunde dela bägare med andra, både kända och okända. Den lätta berusningen gjorde henne mer välvillig till andra människor. Ölet samlade människor och underlättade kommunikationen mellan människorna. Ölet adderade till människornas lycka genom att lägga till en berusande lycka. Öl gav kommunikation, samhörighet, utbyte och en berusande lycka.
Men ölet måste produceras. I förstone gjordes det genom tillfälliga planteringar och tillfällig lagring. Men snart blev odlandet ett bofast odlande, där man lade till andra grödor, varvid man började leva på det odlade. Ölproduktionen gav upphov till matproduktion. Och till inhägnade marker som måste beskyddas mot andra. Det bofasta jordbruket var fött, och med det, investeringskategorin, där man avstod idag för att vinna mer imorgon. Det lyckliga ölets rus med sitt intetgörande av gränser mellan människor, blev genom jordbruket ett hävdande av inhägnader, där till slut privategendomen blev till, med sina inslag av beväpnade vakter som vakade över investeringens tillväxt.
Gud var en skapelse för att undkomma slumpens frustration. Genom sitt förnuft var människan dömd till att försöka begripa. Varför regnade det och varför slog skörden fel? Om man hade en förklaring till utfallen, kunde man kanske påverka utfallen? Gud blev en förklaring till skeenden, ytterst jordens och människans uppkomst, och det som skedde på jorden och mellan människor. Om gud var förklaringen, kunde man, som den handlingens väsen som människan är, försöka att påverka orsaken, dvs gud, genom att leva efter gudens krav och önskemål, och påverka guden direkt, genom böner och gudagåvor. Somliga människor specialiserade sig på gudomen och blev präster. De byggde ett verk av guden och skapade den gudomliga religionen, ytterst den monoteistiska religionen, där ett och blott ett var all kraft och förklaring.
På så sätt har människan skapat två saker, öl och gud, som sedan vridits ur dess skapelse och fjärmats från dess skapare, människan, och genom investeringen och gud blivit till makter som styr över människan, som kräver människans underkastelse, inte sällan med inslag av våld.
Denna utveckling, där människans skapelse vänt upp och ner på sig själv, och blivit den som skapade människan, är det som marxister kallar alienation, dvs förfrämliggörandet av människans skapelse.
Som den ekonom och ateist jag är, kan jag se hur jordbruket, med sin investeringskategori, har medfört både goda saker och onda saker. Den alienationen har gett gott och ont. Men guden är i stort sett blott ondska, ty den har, på ett sätt som jordbruket ej har gjort, medfört att människan är helt och fullt underkastad sin egen skapelse, guden. Den har skapat dessa falska profeter, som Jesus och Mohammed, som på något outgrundligt sätt lyckats förmå människor att tro att just de hade en sorts kommunikation med guden, och att de kunde berätta vad guden ville och avsåg. Det som egentligen blott är ett eko av människans förhoppningar, blev till en kraft, oberoende av människan.
Det är som i lustiga huset, där mängder av speglar återger människan, men förvrängd genom speglarnas olika former. Dessa förvrängningar av människan kallas gudar, och ges ett eget liv, och ett liv som är starkare och kraftfullare än människan. Trots att de blott är förvrängda spegelbilder av människan. Så förvrängda är spegelbilderna att människan inte inser att det är hon själv hon ser.
Historien om ölet och gudarna är en historia om mänsklig innovationsförmåga, där hon förlorar kontrollen över sin egen innovation och tror sig vara underkastade sin egen skapelse.
Den X
Sven-Olof Yrjö Collin