Det är förmätet av en person som jag, som anser sig ha visat vetenskapligt att revisorn i familjeföretag har en rådgivande, ja t o m stödjande roll, att gnälla över obetydlig forskning. Varje revisor fnyser med all rätt mot detta resultat och säger, med irritation över att genom skattsedeln ha betalt för detta resultat: Det vet väl alla, ni kunde ha ringt mig.
Det görs onekligen forskning som kan anses som värdelös och/eller meningslös, eller i alla fall obetydlig.
Jag fick anledning att reflektera över det när jag fick en publicerad artikel i min hand som hävdade: “To the best of our knowledge, this paper is the first study to explore the quality of information on gender equality in mandatory NFSs [non-financial statement, min förklaring] for a cooperative banking group using a longitudinal approach.”
Jämställdhet är en viktig sak. Varför jämställdhet finns, i vilken mån det finns, och vilka effekter olika grad av jämställdhet har. När man undersöker jämställdhet får man fokusera. När man fokuserar vill man som forskare gärna framstå som originell, att göra något som ingen annan gjort, och som därför skapar ny kunskap.
Den citerade skriften har onekligen fokuserat. Den studerar företag och hur företag presenterar jämställdhet i den del av årsredovisningen som inte är frivillig, utan som är normerad och bestämd. Det är inte vilka företag som helst som studeras, utan en grupp av företag. Det är inte i vilken bransch som helst, utan i bankbranschen. Det är inte vilka banker som helst, utan de kooperativa bankerna. Och slutligen, studien är longitudinell, dvs studerar jämställhetsredovisningen över en tidsperiod.
Jag har viss förståelse för att detta är den första studien som gjorts longitudinell, över den reglerade jämställdhetsinformationen i årsredovisningen, i kooperativa bankgrupper, i ett specifikt land. Men jag har inte stor förståelse för att denna unikhet skulle utgöra ett så stort kunskapsbidrag att det ger skäl att publicera en artikel, för andra att läsa. Lärdomen av artikeln, att de kooperativa bankgrupperna ökade sin följsamhet till regleringen över åren, är ett ganska blygsamt kunskapsbidrag. Ja, förutom det empiriska området, skulle man kunna säga att vi inte lärt oss något, utan fått en bekräftelse på det vi visste tidigare, t ex i form av inlärningskurvan, att det tar tid att lära sig.
Men jag har förståelse för att det någonstans finns en liten subgrupp av forskare som är så insnävade att de ser denna artikel som oerhört intressant. Som någon sa, det krävs en expert för att det enkla skall bli komplicerat.
Precis som att min artikel om revisorer som rådgivare har upprört en del forskare som finner slutsatsen, att den granskande revisorn även är rådgivare, som upprörande och måste komma av dålig vetenskaplig metod. Blott i en speciell subgrupp, där experters experter inom ett oerhört snävt fält finns, kan bli upprörda över det.
Det är svårt att dra gränsen för vad som är värdelös, meningslös och obetydlig forskning. Men hade jag varit vetenskaplig granskare på den tidskrift som artikeln publicerades i, då hade jag rekommenderat att den inte skulle publiceras, med främsta argumentet att resultaten var för obetydliga. Därför får vi förlita oss på att den vetenskapliga granskningsprocessen rensar bort alltför värdelös, meningslös och obetydlig forskning. Trots att den i detta fall inte gjorde det.
Men då skall vi inse att när tidskrifter rensar, har forskningen redan skett. Resursförbrukningen har redan skett. I detta fall har två personer redan förbrukat resurser på en forskning som i alla fall jag betraktar som obetydlig. Man hör Leif Östling undran, vad får jag för pengarna? (https://www.youtube.com/watch?v=oo4MdWKpoTQ )
Den 26 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Det görs onekligen forskning som kan anses som värdelös och/eller meningslös, eller i alla fall obetydlig.
Jag fick anledning att reflektera över det när jag fick en publicerad artikel i min hand som hävdade: “To the best of our knowledge, this paper is the first study to explore the quality of information on gender equality in mandatory NFSs [non-financial statement, min förklaring] for a cooperative banking group using a longitudinal approach.”
Jämställdhet är en viktig sak. Varför jämställdhet finns, i vilken mån det finns, och vilka effekter olika grad av jämställdhet har. När man undersöker jämställdhet får man fokusera. När man fokuserar vill man som forskare gärna framstå som originell, att göra något som ingen annan gjort, och som därför skapar ny kunskap.
Den citerade skriften har onekligen fokuserat. Den studerar företag och hur företag presenterar jämställdhet i den del av årsredovisningen som inte är frivillig, utan som är normerad och bestämd. Det är inte vilka företag som helst som studeras, utan en grupp av företag. Det är inte i vilken bransch som helst, utan i bankbranschen. Det är inte vilka banker som helst, utan de kooperativa bankerna. Och slutligen, studien är longitudinell, dvs studerar jämställhetsredovisningen över en tidsperiod.
Jag har viss förståelse för att detta är den första studien som gjorts longitudinell, över den reglerade jämställdhetsinformationen i årsredovisningen, i kooperativa bankgrupper, i ett specifikt land. Men jag har inte stor förståelse för att denna unikhet skulle utgöra ett så stort kunskapsbidrag att det ger skäl att publicera en artikel, för andra att läsa. Lärdomen av artikeln, att de kooperativa bankgrupperna ökade sin följsamhet till regleringen över åren, är ett ganska blygsamt kunskapsbidrag. Ja, förutom det empiriska området, skulle man kunna säga att vi inte lärt oss något, utan fått en bekräftelse på det vi visste tidigare, t ex i form av inlärningskurvan, att det tar tid att lära sig.
Men jag har förståelse för att det någonstans finns en liten subgrupp av forskare som är så insnävade att de ser denna artikel som oerhört intressant. Som någon sa, det krävs en expert för att det enkla skall bli komplicerat.
Precis som att min artikel om revisorer som rådgivare har upprört en del forskare som finner slutsatsen, att den granskande revisorn även är rådgivare, som upprörande och måste komma av dålig vetenskaplig metod. Blott i en speciell subgrupp, där experters experter inom ett oerhört snävt fält finns, kan bli upprörda över det.
Det är svårt att dra gränsen för vad som är värdelös, meningslös och obetydlig forskning. Men hade jag varit vetenskaplig granskare på den tidskrift som artikeln publicerades i, då hade jag rekommenderat att den inte skulle publiceras, med främsta argumentet att resultaten var för obetydliga. Därför får vi förlita oss på att den vetenskapliga granskningsprocessen rensar bort alltför värdelös, meningslös och obetydlig forskning. Trots att den i detta fall inte gjorde det.
Men då skall vi inse att när tidskrifter rensar, har forskningen redan skett. Resursförbrukningen har redan skett. I detta fall har två personer redan förbrukat resurser på en forskning som i alla fall jag betraktar som obetydlig. Man hör Leif Östling undran, vad får jag för pengarna? (https://www.youtube.com/watch?v=oo4MdWKpoTQ )
Den 26 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
