Bankföreningen fick och visade upp sin rapport och med hänvisning till den sade att det finns en stark bankkonkurrens i Sverige. Case closed.
(https://www.svd.se/a/EQ30Vj/rapport-om-konkurrens-pa-svensk-bankmarknad-betalades-av-bankerna )
Men kritiker hävdar att rapporten är beställd och finansierad av Bankföreningen, och att det är Bankföreningen som valt ut undersökaren, det danska konsultbolaget. Det är därför knappast en oberoende undersökning. Till detta lägger kritikerna att vad konsultbolaget fann, var att det inte fanns stöd för påståendet om bristande konkurrens. Det finns en betydande skillnad i uttrycket ’stark konkurrens’ och ’inte stöd för bristande konkurrens’. Till detta lägger kritiker att rapporten fann att svenska banker har den högsta lönsamheten bland banker i Europa.
En gång var jag delaktig i en undersökning, beställd och finansierad av ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Den sk styrgruppen, som jag alltid kallade referensgruppen eftersom styrning skulle betyda att forskarna, dvs vi, var styrda, gjorde verkligen försök att leva upp till sitt namn, dvs att styra. Upprepade gånger tyckte de att vår kvalitativa, men även kvantitativa ansats, baserad på enkäter, inte var tillräcklig. De framförde ofta önskemålet att vi skulle använda en speciell teori, spelteori och analysera fenomenet enbart teoretiskt utifrån just den teorin. Vi var inte lyhörda för önskemålet. Vi hade argument, som jag inte skall tynga framställningen med här. När vi presenterade vår rapport ansåg ESO att den höll för låg nivå och därför inte skulle publiceras. Jag blev givetvis ursinnig och transformerade en del av rapporten till en artikel, som publicerades och idag har 95 citeringar. Inte mycket, men för mig en falsifiering av ESO:s bedömning. Jag tror att ESO:s avfärdande av undersökningen berodde på att slutsatserna inte var de eftersökta. Vi gjorde som företagsekonomer brukar, försöka begripa och förstå ett fenomen, medan ESO, tror jag, ville ha en utvärdering av fenomenet, helst ett som förkastade fenomenet.
Åter till Bankföreningens undersökning. Den är förvisso utförd av konsulter, som kanske har större lyhördhet gentemot beställaren än en obstinat forskare, anställd på ett universitet och därmed oberoende av beställarinkomster. Men det starkaste beroendet är det som ESO utsatte oss för, att vägra publicera. Det är fullt möjligt att Bankföreningen beställt andra rapporter, men att dessa givit fel slutsatser utifrån Bankföreningens intresse, varför Bankföreningen inte spridit dem. Det som de sprider är det som ligger närmst de slutsatser som de önskar.
En god forskare är oberoende. Men i Bankföreningens fall gäller det inte forskare utan konsulter. De kan inte, som den oberoende forskaren, leva på statens pengar, utan måste dra in pengar från en marknad. Hur högtstående konsulterna än är, går det inte att undvika misstanken att de påverkas av sitt marknadsberoende.
Liknande gäller revisorer, som också skall agera oberoende. I en mängd undersökningar har jag och olika kollegor, men även andra, visat på att det finns indikationer, således inte entydiga och enkla empiriska bevis, på att revisorer kan agera på ett beroende sätt. Konsulterna och revisorerna agerar bägge på marknader, och kan därför aldrig undkomma misstanken att agera utifrån marknadens förväntningar.
Emellertid!
Mina högstämda ord om forskaren som oberoende, försörjd av staten, måste mildras. Forskaren har inte sällan en anställning som innebär att mindre än hälften, ja, så pass lite som 20% av arbetstiden kan ägnas åt forskning. Detta ger forskaren incitament att söka extern finansiering. Då finns fonder tillgängliga, där en del är sant akademiska, dvs ger stöd till akademiskt väsentlig forskning, medan det finns andra som har ett uttalat mål med finansiering, vilket då rimligen påverkar forskaren och gör den mindre oberoende.
Bankföreningen hade haft mer på fötterna om de hade redovisat vid utredningens början, att de har initierat sådan utredning, för att därmed något säkerställa att de inte kan göra som ESO, gräva ner utredningen. Sedan kan de vända sig till forskare som har sitt relativt på det torra, dvs universitetsanställda forskare. Det minskar, men tar inte helt bort misstanken om beroende.
Den 22 mars 2024
Sven-Olof Yrjö Collin