Oansvariga barnrumpor i Riksdagen

​I förrgår skrev jag om att en lärares professionalism bl a yttrar sig i att lärarens gärning kan och skall granskas publikt. En lärare är inte en hysh-hysh-person som agerar i det fördolda, utan en som agerar stolt professionellt och är beredd att försvara sitt agerande publikt. Eller, om den någon gång gör misstag, är beredd att offentligt be om ursäkt.

Det är att vara professionell.

Igår röstade Riksdagens politiker, dvs de främsta politiker Sverige har, om vice talmansposten. Den röstningen är sluten. Det innebär att politikerna inte sitter vid sina stolar och trycker på sin knapp, där varje politikers röst synts på den stora tavlan. Omröstningen om talmännen görs anonymt, slutet, i skumrasket. Utan ansvar.

I går röstade politikerna i skumrasket, i det fördolda. De klarade inte av att göra det de skall, att ta ställning och att offentligt förklara och motivera sitt ställningstagande. De lade sin röst i mörkret, i det fördolda.

Som om de inte klarar av att ta ansvar för sitt ställningstagande.

Läs den meningen igen. Den kommer här:
Riksdagens politiker tar inte ansvar för sitt ställningstagande.

Vad fick man lära sig som barn? Att ta ansvar för sina handlingar.

Den lärdomen, den moralen, gäller inte Riksdagens politiker.

I går var det svårt, ja, omöjligt att ha förtroende för Riksdagen, ty den bestod av ledamöter som var oansvariga barnrumpor.

​Den 27 september 2022
Sven-Olof Yrjö Collin