EU-kommissionen föreslår att bolagsstyrelser skall ha minst 40% av endera biologiska kön. Könskvoteringen gäller dock inte bolag med under 250 anställda och under 50 miljoner Euro.
Enligt Svensk Dagbladet säger EU:s jämställdhetskommissionär Helena Dalli: ” I dag skickar vi ett tydligt budskap om att talang och kunskaper inte har med könet att göra” (https://www.svd.se/eu-ja-till-kvoterade-bolagsstyrelser)
Om man har könskvotering, är det då inte just en fråga om kön och inte en fråga om talang och kunskap? Man hade kunnat lagstifta om att styrelsepersoner skulle ha en viss utbildning och en viss erfarenhet. Man hade kunnat föreslå att styrelseurval görs av rekryteringsfirmor som är specialiserade på att finna de talangfulla och kunskapsrika individerna. Men att gå på fysiskt kön som urvalsgrund, är ju att, likt familjeföretagen, basera rekrytering på gener, i familjens fall, familjegenen, i könskvoteringen fall, på y-kromosomen, där minst 40% skall ha Y-kromosom, och minst 40% skall ha avsaknad av kromosomen.
Könskvoteringen är redan gammaldags när den presenteras, ty att basera kön på biologiskt kön, dvs förekomst av Y-kromosom, kan anses förlegat. Idag finns starka föreställningar om socialt kön, dvs att könet inte till största del baseras på kromosomens förekomst, utan på hur samhället definierar och bestämmer vem och vad som är man och kvinna. Till detta kommer att vi numer erkänner andra könsvariationer är man och kvinna. Slutligen har kön blivit något som är vare sig är bestämt biologiskt eller socialt, utan helt individuellt. Det en individ identifierar sig som, är det könet, eller könsvariationen, som är giltig. I denna dynamiska debatt, befinner sig EU-kommissionen intellektuellt i tidigt 1900-tal.
Det är enkelt att raljera och skratta ut kravet på könskvotering.
Men det finns en vändning i kravet som gör att det mycket väl kan uppfylla kravet på talang och kunskap. Ty kravet kan innebära att de som rekryterar styrelsepersoner måste blicka ut över fler personer. Man får gå från den lilla kretsen, till en större krets. Man tvingas bredda rekryteringen, vilket leder till en utökning av arbetsmarknaden för styrelsepersoner, vilket kan leda till att man ökar sannolikheten för att finna en god person till styrelsen.
Det är således inte kvinnligheten i personerna som kan innebära en fördel av könskvoteringen, utan att gruppen av potentiella styrelsemedlemmar ökar.
Därför kan man skratta åt den otidsenliga könskvoteringen, men stödja den då den kan leda till en utökning av potentiella styrelseledamöter.
Den 20 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Enligt Svensk Dagbladet säger EU:s jämställdhetskommissionär Helena Dalli: ” I dag skickar vi ett tydligt budskap om att talang och kunskaper inte har med könet att göra” (https://www.svd.se/eu-ja-till-kvoterade-bolagsstyrelser)
Om man har könskvotering, är det då inte just en fråga om kön och inte en fråga om talang och kunskap? Man hade kunnat lagstifta om att styrelsepersoner skulle ha en viss utbildning och en viss erfarenhet. Man hade kunnat föreslå att styrelseurval görs av rekryteringsfirmor som är specialiserade på att finna de talangfulla och kunskapsrika individerna. Men att gå på fysiskt kön som urvalsgrund, är ju att, likt familjeföretagen, basera rekrytering på gener, i familjens fall, familjegenen, i könskvoteringen fall, på y-kromosomen, där minst 40% skall ha Y-kromosom, och minst 40% skall ha avsaknad av kromosomen.
Könskvoteringen är redan gammaldags när den presenteras, ty att basera kön på biologiskt kön, dvs förekomst av Y-kromosom, kan anses förlegat. Idag finns starka föreställningar om socialt kön, dvs att könet inte till största del baseras på kromosomens förekomst, utan på hur samhället definierar och bestämmer vem och vad som är man och kvinna. Till detta kommer att vi numer erkänner andra könsvariationer är man och kvinna. Slutligen har kön blivit något som är vare sig är bestämt biologiskt eller socialt, utan helt individuellt. Det en individ identifierar sig som, är det könet, eller könsvariationen, som är giltig. I denna dynamiska debatt, befinner sig EU-kommissionen intellektuellt i tidigt 1900-tal.
Det är enkelt att raljera och skratta ut kravet på könskvotering.
Men det finns en vändning i kravet som gör att det mycket väl kan uppfylla kravet på talang och kunskap. Ty kravet kan innebära att de som rekryterar styrelsepersoner måste blicka ut över fler personer. Man får gå från den lilla kretsen, till en större krets. Man tvingas bredda rekryteringen, vilket leder till en utökning av arbetsmarknaden för styrelsepersoner, vilket kan leda till att man ökar sannolikheten för att finna en god person till styrelsen.
Det är således inte kvinnligheten i personerna som kan innebära en fördel av könskvoteringen, utan att gruppen av potentiella styrelsemedlemmar ökar.
Därför kan man skratta åt den otidsenliga könskvoteringen, men stödja den då den kan leda till en utökning av potentiella styrelseledamöter.
Den 20 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
