https://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/toppolitiker-traffade-imam-pa-nasby-for-att-fa-stopp-pa-valdet/
En imam är en företrädare för en organisation som baseras på en av de mest vidriga ideologier mänskligheten har uppfunnit, islam, som står sig väl i den hårda konkurrensen med andra totalitära ideologier, såsom nazism, kommunism, kristendom och judendom.
Hur kan en socialdemokrat så reducera och bortse från det som borde vara en socialdemokrats värderingar, att den sätter sig tillsammans med en imam?
Gamlegården är ett mycket oroligt område och kräver insatser. Socialdemokraten hade kunnat stå på sin demokratiska socialism och sagt att det goda samhället skall nu ingripa och göra sitt yttersta. Med samhälle menas de goda, demokratiska krafter som vi har. Men han åkallar de vidskepliga, de totalitära och förtryckande krafterna i islam.
Är det så, att det goda samhället nu är så försvagat av privatiseringar, avregleringar, främmandegörande, splittringar, skattesänkningar, att man inte klarar sin uppgift utan måste vända sig till mörkare krafter?
Socialdemokraten inser självfallet att han, genom att gå till imamen, legitimerar imamen, hans organisation och hans ideologi, islam. Han ger denna vedervärdiga ideologi en samhällelig plats och acceptans, i ett samhälle som tidigare var ett socialdemokratiskt folkhem. Denna ideologi som, varhelst den drar fram, skapar samhällen som inte utmärks av god politisk, ekonomisk eller social utveckling, och som utgör material till terror.
Nästan bisarrt var det att nyheten att en socialdemokrat söker samarbete med dokumenterade antisemiter, islam, skedde på minnesdagen av Förintelsen.
Ny-socialdemokraten legitimerar och normaliserar en totalitär ideologis förtryckande inflytande.
Hur kan detta ske?
Socialdemokratin har en ärorik historia av demokratisering, först den politiska, sedan den sociala och, slutligen, en aning, men ändock lite av ekonomisk demokratisering. Demokrati, jämlikhet och solidaritet har varit idealen. Kampen mot totalitära ideologier har tidigare varit framgångsrik, ty nazismen och kommunismen har aldrig fått starka rötter i Sverige och kristendomen har tryckts tillbaka till sina kyrkor.
Det som har skett är att ny-socialdemokraterna växte fram under 90-talet, De karakteriseras av ett arbetarförakt, som uttryckts genom att företrädare fnyser åt arbetarnas kultur och t o m kallar den för icke-kultur. Arbetarföraktet visas numer genom att de demokratiska socialister som besviket lämnat socialdemokratin, för att bära sin solidaritet och jämlikhet, blir kallade rasister.
Det är ny-socialdemokraterna som normaliserat en rasism genom att använda uttryck som ’vita män’.
Det är de som legitimerar totalitära ideologier genom att i riksdagen säga att de har respekt för dem och aldrig kommer att kritisera dem.
Ett tecken på ny-socialdemokraternas framfart är att partiets förluster ökat. Väljarstödet minskade från succévalet 1968 (50,1%) fram till 1991 (37,7%) med cirka 0,28 procent per år. Med start 1994 (45,2%) accelererar förluster fram till 2018 (28,3%) med ett fall på 0,631% per år. Idag är partiet inte ens det största partiet. Enligt DN har s 23% och t ex SD 24% (https://www.dn.se/nyheter/sverige/dn-ipsos-rekordlagt-stod-for-socialdemokraterna/).
Rimligt agerande, om det socialdemokratiska partiet hade styrts av demokratiska socialister, med stolt historia genom Wigforss, Sträng och Palme, m fl., som hade varit grundmurade i sina värderingar av demokrati, solidaritet och jämlikhet, hade startat en uteslutningsprocess, med målet att utesluta Tell från partiet, eftersom han sviker den demokratiska socialismen grundläggande värderingar genom att legitimera en totalitär ideologi.
Men idag domineras partiet av dessa ny-socialdemokrater, varför det istället blir att de demokratiska socialisterna, som jag, utesluter partiet.
Öllsjö den 29 januari 2020
PS. Detta var i början en insändare som jag avsåg att skicka till lokaltidningen där jag bor, Kristianstadsbladet och dess insändaravdelning. Men jag gjorde det inte, utan väljer att enbart publicera mina tankar här. Skälet att inte söka publicering i tidningen är att jag är rädd för en möjlig reaktion från de totalitära, t ex att någon galenpanna tar reda på min adress och kommer och kastar sten på mitt hus, eller än värre. Inför den risken väljer jag att inte offentliggöra min analys av socialdemokratin. Kanske jag har fel i min riskanalys, men jag vågar inte ta reda på om jag har fel. Så är min upplevelse av Sverige idag. För den skäms jag. DS