En kritisk läsare, som inser att människan alltid ser om sitt eget hus framför något annat, anar självintresset i denna argumentation för den nya kunskapen. Att den nya kunskapen är angelägen beror inte så mycket på att kunskapen är angelägen för vår samlade kunskap om detta något, utan att kunskapen är angelägen då den kan ge doktoranden en doktorsexamen och kanske ytterligare levebröd som akademiker.
Nu är det akademiska systemet så fiffigt arrangerat att de som bedömer om kunskapen är angelägen är akademiker. Eftersom en akademiker är en som lever på att skapa ny kunskap, tenderar den att se all ny kunskap som viktig. Eftersom det är det som fyller akademikerns lönekuvert med köpkraft.
Sannolikheten att någon i betygsnämnden, som blott består av akademiker, skulle säga att doktorandens nya kunskap inte är angelägen, är mycket låg. Ty den lever ju själv på föreställningen att ny kunskap är av godo. Eftersom lönekuvert sväller p g a föreställningen att ny kunskap är värdefull.
Blott en gång har jag mött motsatsen. Som doktorand var jag på en doktorandresa till några universitet i England. På ett universitet kom jag i samtal med en engelsk professor. Jag lade friskt ut texten om mitt avhandlingsämne, det som idag kallas corporate governance, bolagsstyrning, som idag fyller vetenskapliga tidskrifter och som anses vara så viktigt för börsnoterade bolag att de har en speciell del av sin årsredovisning, där de redovisar hur deras bolagsstyrning ser ut och fungerar.
Mitt engagerade tal för min avhandling avbröts efter en stund av professorn, som med tämligen likgiltig min sade: I think it is a non-issue. Varpå han vände sig om för att hitta mer intressanta personer att samtala med.
Några sentenser har följt mig i mitt arbetsliv. Den viktigaste är Fama’s sentens, från hans 1980-års artikel: Ownership of the firm is an irrelevant concept. Men den engelske, likgiltige professorns sentens: I think it is a non-issue, har spelat stor roll. Ty att motbevisa honom är ju att rättfärdiga mitt arbetslivs forskningsfält.
Borde vi därför inte se till att alla betygsnämnder rymmer en ledamot med apatisk inställning till den nya kunskapen? En ledamot som, när den får möjlighet att ställa en fråga på disputationen, börjar med sentensen: I think it is a non-issue.
I allmänhet bedöms en avhandling på om doktoranden visar på god kunskap om detta något, och om den nya kunskapen är producerad enligt konstens alla regler, dvs är metodologiskt hållbar. Sällan har jag varit med om en diskussion i betygsnämnden som diskuterat om kunskapen är angelägen. Sällan har jag hört frågan: Nu vet vi detta, så vadå då?
Den 14 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin