Där står ordrikt om de ganska omfattande rutiner man har för att tilldela elever rätten till specialkost. Det räcker inte med att eleven kräver specialkost. Det räcker inte med att föräldrarna kräver specialkost. Det krävs intyg från läkare eller dietist, beroende på de medicinska skäl som finns. Intygen skall förnyas med olika periodicitet, beroende på medicinsk grund, förutom laktosintolerans, vilket betraktas som livslångt.
I sista stycket av den långa artikeln om rutinerna och intygen skriver journalisten, nästan en passant: ”Annan kost som vi kan erbjud alla är till exempel fläskfritt eller vegetariskt som finns tillgängligt varje dag, säger kostchefen”
Vegetariskt kan förstås rationellt då det finns tillräckligt med undersökningar som visar att det är ett resurssnålt alternativ, som minskar belastningen människor gör på naturen. Sedan kan det förvisso finnas irrationella, ideologiska skäl, som att man inte skall äta dödade djur. Det har också blivit institutionaliserat, dvs en samhälleligt accepterad begränsande norm i kosthållningen. Men det senare borde inte vara skäl för skolan att servera vegetariskt, då skolan måste se till att barnen skall få den kost som behövs för skoldagen, och att se till sina kostnader, där föräldrars och barns ideologi inte borde vara styrande för skolans resursförbrukning.
Men ’fläskfritt’ är blott och enbart en acceptans för en speciell ideologi som emanerar från de abrahamitiska ideologierna, judendom och islam, där fläskköttet anses vara orent, och förbjudet av deras gud, jahve eller allah. Det finns, vad jag vet, inga rationella skäl för fläskfritt. Det de gör är blott och enbart att böja sig och anpassa sig till irrationella ideologier.
I Östra Göinge har man normaliserat ett beteende som härrör från totalitära irrationella läror, sprungna från samhällen som blott kan karakteriseras som totalitära och förtryckande. Det krävs inte ens ett intyg från imamen eller rabbin, som säger att eleven måste ha fläskfri mat, ty annars är eleven dömd till de eviga eldslågorna i livet efter detta.
Sverige gick igenom en omfattande rationalisering av samhällslivet efter kriget, där den helt dominerande religionen, kristendomen, blev satt på undantag, för att vi skulle kunna bygga ett gott samhälle. Kvinnan blev befriad. Hon kan idag gå in i kyrkan utan att skylla sitt hår. Elever tvingades inte längre stå upp vid skoldagens början och sjunga en psalm och be en bön. Korset med den dödslidande mannen togs bort från väggen. Vi byggde ett land på rationella grunder, med kunskap, utan vidskeplighet.
Den tiden är nu förbi, när vidskepligheten normaliseras genom islams intåg via flyktingarna. Det rationella Sverige har böjt sig för en ideologi vars historia är bestrött med förtryck och död. Vidskepligheten från inferiora kulturer har normaliserats i Östra Göinge. Utan debatt. Utan kritik. Utan eftertanke om vad detta kan innebära på sikt.
Toleransen, att var och en får leva sitt liv, har blivit undfallenhet för vidskeplighet, där samhälleliga resurser förbrukas för att människor inte skall få leva sina liv som det passar dem i sina liv, till att bli att samhället skall anpassa sig till deras sätt att leva.
Principen i ett rationellt, tolerant samhälle borde vara att samhälleliga resurser kan användas för det som individen inte kan välja, dvs medicinska skäl, medan det som individen kan välja, t ex sin vidskeplighet i religioner, får de själva bekosta. Det rättvisa borde därför vara att skolorna i Östra Göinge erbjöd fläskfritt alternativ, men där merkostnaden för kostalternativet betalades av föräldrarna som önskar fläskfritt. Precis som anhängare till Särimnerkyrkan, vi som måste äta fläsk, skulle vara beredda att betala den extrakostnad som det innebär för skolorna att erbjuda fläskrätter varje dag.
Det är inte tolerans att erbjuda specialkost baserat på vidskeplighet. Det är exploatering av samhällsresurser, till gagn för de vidskepliga. Det är att normalisera vidskeplighet, med kommunens resurser.
Det som Östra Göinge gör, är att undergräva det rationella Sverige, det samhälle som skapades och som gav de resurser som idag ges, bl a till flyktingarna.
Öllsjö den 23 september 2019