På en fråga vad som kan göras mot antisemitismen i Sverige, svarar inrikesminister Mikael Damberg:” Det första är ett politiskt ledarskap som tar ställning mot de krafter i Sverige som vill begränsa religionsfrihet och talar illa om de stora världsreligionerna.” (https://www.expressen.se/nyheter/mikael-damberg-laxar-upp--kommuner-har-inte-alls-koll/)
Han säger att de politiska ledarna skall ta ställning mot de krafter som talar illa om de stora världsreligionerna. Vad i herrans namn menar karln? Detsamma som andra socialdemokrater, att religioner i allmänhet, i alla fall inte de stora, och speciellt inte islam, skall kritiseras. Hos dagens socialdemokrater är religionsfrihet, friheten för religionerna från att kritiseras.
Så hade jag ordat om jag inte känt till Dantes visdom och – försökt - följa den. Låt oss inte ta upp debatten. Låt oss inte ens sinsemellan prata om dem. Debatten är oss ovärdig och de är oss ovärdiga. Låt oss se på de stackarna och sedan passera dem. Vi har gett dem vår blick. Med det får de nöjas. Vi skall inte sänka oss ner i värdighet. Till deras usla nivå.
Jag hade så gärna fortsatt att argumentera mot hans utsagor i artikeln, och nästan med ett gapskratt visat på att han inte klarar att skilja juden, och dennes rätt att ha sin religion, från t ex sionism, som är en politisk åskådning, och judendom, som är en religiös åskådning, där de två sista skall granskas och kritiseras och protesteras mot. Antisemitism är att ge sig på juden, medan de två andra fenomen intet har med antisemitism att göra.
Men Damberg är politiker och inte sanningssägare. Som Dante antyder, han är inte värdig vårt prat. Vi tittar på honom och passerar honom. Ma guarda e passa.
Twitter är ett fenomen på samma nivå. Jag läser inlägg där, för att det roar mig hur enfaldiga folk är, som blossar upp och beter sig som 6-åringar. ”Han sa att jag gjorde det. Men det gjorde jag inte. Han ljuger. Jag är oskyldig.”
Det finns en annan värld. En värdig värld där det finns folk och utsagor som man inte kan passera, utan som är värdiga att uppmärksamma och kommentera och diskutera. Det är vetenskapens värld och de bildades värld. Förvisso inte ren från det man skall passera, men som ändock domineras av det värdiga, det som kräver att man stannar och pratar.
De som rör sig där, går sällan ut i den populära världen. Vi är många i den värdiga världen som klagar på alla de i den värdiga världen som pratar i den värdiga världen, men som tiger i den populära världen. De som ’ma guarda e passa’. Kanske i insikten att de i den populära världen säger detsamma, ’vi passerar för deras utsagor passar oss inte’.
De i den populära världen spiller inte tid på den insiktsfulla debatten, ty i deras värld är viljan överordnad Förnuftet. Där principen om principlösheten är den enda principen.
Den X
Sven-Olof Yrjö Collin