Nollåtta är en skämtsam nedsättande beteckning på människor från Stockholm. Det ligger inget stigma över det ordet och nollåttorna själva tycks ta ordet med en klackspark, ja, med visst mått av förakt eftersom den som uttalar ordet omfattas av nästa ord.
Lantis är ett skämtsamt nedsättande ord som säger att människor som inte bor i en stad är enklare, ja, kanske t o m lite dummare, men i alla fall har primitiva vanor. Likt nollåtta tas det nog inte som så allvarligt av lantisarna. De kan t o m anse att det visar på en kvalité som staborna saknar.
Zigenare är ett förbjudet ord som anses nedsättande för befolkningsgruppen. Zigenare skall istället kallas rom, med ett ’o’ som mer uttalas som ett ’å’, så man inte blandar samman det med drycken rom. Romer har en historia av utanförskap, där ordet zigenare anses förknippas med arbetsovillighet, marknadsgyckel och långa frasiga kjolar som kan gömma snattade varor.
Neger är ett ord som tidigare betecknade en person med mörk hudfärg, men som idag är absolut förbjudet att använda. Om man inte är svart själv, ty då är det t o m en del av den svartes exotism. Neger anses höra samman med en bild av personen som primitiv, lågstatus och t o m våldsam.
Lantis och nollåtta är sannolikt inte stigmatiserande, trots dess negativa konnotationer. De kan därför, ännu, användas utan att användaren förödmjukas som rasist, dvs själv blir stigmatiserad. Däremot anses neger och zigenare var förbjudna ord, ty de bär med sig konnotationer som är fördomar, dvs orden stigmatiserar, och de rättrådiga placerar ordanvändaren i gruppen av rasister, dvs ordanvändaren blir själv stigmatiserad.
Men vad är egentligen stigmatiserande med neger och zigenare? Vad innebär det för de grupperna att ha haft en beteckning som nu är förbjuden?
Stigmatiserandet i neger och zigenare är inte något som är en absolut kvalité på ett ord, utan är en föränderlig kvalité. Men än mer intressant är att just denna föränderlighet, där man går från ett accepterat användande till användarförbud, innebär en stigmatisering i sig. Ordet neger anses ha en hög grad av stigmatisering. Men personen drabbas av en dubbel stigmatisering. Först kan den benämnas som neger, vilket anses avskyvärt och stigmatiserande. Men när då förbudet att använda ordet neger träder in, pekas personen, den svarte, ut som tillhörande en mycket speciell grupp. En grupp som skall visas speciell hänsyn. Den blir utpekad, den bli stigmatiserad. Olikt stockholmaren, som klarar av ordet nollåtta, är den svarte så speciell, så utmärkande, att beteckningen på personen skall ha ett visst, strängt socialt kontrollerat, accepterat och sanktionerat ord.
Ordförbudet utgör således en stigmatisering.
Den 2 december 2023
Sven-Olof Yrjö Collin