Nagorno-Karabach är ett område som främst bebos av 150000 armenier. Området tillhör dock inte Armenien, utan Azerbajdzjan. Människorna i Nagorno-Karabach vill vara självständiga, men ingen har accepterat deras självständighet. För närvarande är det en relativt autonom stat, under Armenien. Strider blossar upp då och då, och t o m stormakterna dras in i spelet. Givetvis drivs detta också av abrahamitiskt våld, där de flesta invånare är kristna, men staten som anser att territoriet tillhör dem, är muslimskt.
Frågan är, vem har rätt till ett territorium?
Det är samma fråga som kan ställas om Baskien och Navarra i Spanien, där de t o m ordnar folkomröstningar om de skall tillhöra Spanien. Samma fråga kan ställas om Skottland, som formellt är ett land i union med några andra länder, där unionen kallas Storbritannien. Skottarna vill hålla folkomröstning om sin tillhörighet, men får inte lov av statsmakten för Storbritannien.
Så, vem har rätt till ett territorium, en stat eller ett folk eller en befolkning?
Här kan man säga att nationalismen står mot demokratin.
Nationalismen hävdar statens auktoritet över en landmassa, oaktat vad grannarna säger och oaktat vad invånarna på landmassan säger. Landmassan är statens egendom. De boende kan inte hävda rätten till landmassan och rätten att sig själv styra, ty de som råkar bebo en landmassa är inte ägarna av landmassan.
Demokraten hävdar att ingen stat kan äga något, utan det är varje landmassas befolkning som avgör vad som sker på den landmassan. Vill folket tillhöra en nation, må de göra det. Vill de vara en egen nation, må de göra det.
Den demokratiska synen är betydligt mer tilltalande än den auktoritära nationalismen. Ty med demokrati får en stat hela tiden vara på tå och ge befolkningen mer fördelar än de tror de kan få genom eget styre eller genom att ansluta sig till en annan stat. Det är en sorts marknad för stater, där befolkningen hela tiden står beredd att vända sig till en annan statsproducent, eller till sig själv, för att få det de vill ha.
Nationalismen är den lata auktoritära synen, där en gång en erövrad landmassa, förblir i den statens våld, oaktat om den gör bra eller dåligt för befolkningen på landmassan. Nationalism är lättjans princip.
Därför bör man anordna någon form av omröstning bland befolkningen i Nagorno-Karabach, där de får välja på Egen stat, Armenien eller Azerbajdzjan, där företrädare för de tre parterna får marknadsföra sig gentemot de röstberättigade.
San Bernardo den 13 oktober 2020
Frågan är, vem har rätt till ett territorium?
Det är samma fråga som kan ställas om Baskien och Navarra i Spanien, där de t o m ordnar folkomröstningar om de skall tillhöra Spanien. Samma fråga kan ställas om Skottland, som formellt är ett land i union med några andra länder, där unionen kallas Storbritannien. Skottarna vill hålla folkomröstning om sin tillhörighet, men får inte lov av statsmakten för Storbritannien.
Så, vem har rätt till ett territorium, en stat eller ett folk eller en befolkning?
Här kan man säga att nationalismen står mot demokratin.
Nationalismen hävdar statens auktoritet över en landmassa, oaktat vad grannarna säger och oaktat vad invånarna på landmassan säger. Landmassan är statens egendom. De boende kan inte hävda rätten till landmassan och rätten att sig själv styra, ty de som råkar bebo en landmassa är inte ägarna av landmassan.
Demokraten hävdar att ingen stat kan äga något, utan det är varje landmassas befolkning som avgör vad som sker på den landmassan. Vill folket tillhöra en nation, må de göra det. Vill de vara en egen nation, må de göra det.
Den demokratiska synen är betydligt mer tilltalande än den auktoritära nationalismen. Ty med demokrati får en stat hela tiden vara på tå och ge befolkningen mer fördelar än de tror de kan få genom eget styre eller genom att ansluta sig till en annan stat. Det är en sorts marknad för stater, där befolkningen hela tiden står beredd att vända sig till en annan statsproducent, eller till sig själv, för att få det de vill ha.
Nationalismen är den lata auktoritära synen, där en gång en erövrad landmassa, förblir i den statens våld, oaktat om den gör bra eller dåligt för befolkningen på landmassan. Nationalism är lättjans princip.
Därför bör man anordna någon form av omröstning bland befolkningen i Nagorno-Karabach, där de får välja på Egen stat, Armenien eller Azerbajdzjan, där företrädare för de tre parterna får marknadsföra sig gentemot de röstberättigade.
San Bernardo den 13 oktober 2020
RSS-flöde
