Nej, rubriken visar inte på att texten skall handla om vad som skedde för 50 år sedan, när juntan i Chile, bland det första de gjorde i statskuppen 11 september 1973, var att ockupera universitetet i huvudstaden, en plats för de fria, och inte sällan, socialistiska diskussionerna och demonstrationerna.
Texten skall inte heller handla om andra platser där yttrandefrihetens dörr har stängts, som Sovjetunionen, DDR eller Nordkorea. Texten handlar dock om dessas motsvarighet i Sverige, tekniska högskolan Chalmers.
Där förbjöds politiska manifestationer och affischering på campus och i samtliga lokaler. Skälet angavs av rektor Martin Nilsson Jacobi som ”vi vill ha en trygg och inkluderande arbetsplats för alla våra studenter och lärare”. Dessa ord, om trygghet och inkluderande, är de ord man brukar förknippa med wokerörelsen och den cancelkultur som började på universiteten i USA och som sedan tagit sig över Atlanten. Men på Chalmers snålar man sannerligen inte med förtrycket. Där förbjuds alla politiska manifestationer, inte blott de som vill uppmärksamma människor på Israels inkluderande av delar av Västbanken och deras trygghetsskapande åtgärder genom invasionen av Gaza.
Utbildningsministern stödde Chalmers Nordkoreanskt inspirerade dramatiska ingrepp i yttrandefriheten genom att säga att det inte minst handlar om att värna judiska studenter. ”Vi har sett hur ett antal manifestationer och demonstrationer har urartat, där stöd till det palestinska folket har utvecklats till arenor där man uttryckt antisemitiska slagord och hyllat Hamas terrorhandlingar. Vi vill inte ha in det på våra universitet” (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4o4506/chalmers-forbjuder-politiska-manifestationer ). Yttrandefriheten skall stängas helt, när någon dristar sig att säga något vi finner avskyvärt. Trots allt finns yttrandefriheten blott till för de som yttrar det för oss angenäma.
Men om det är speciellt ett problem med antisemitism och med Israelkritik, varför då inte vara tydlig med att man ogillar just det och därmed blott förbjuder de attityderna? Det allmänna förbudet blir ju en form av kollektiv bestraffning där alla uttryck förbjuds, även de som rör t ex jämställdhet eller sexuellt likaberättigande, dvs Pride.
Frågan kom dock upp om förbudet också omfattar att även Pridetåg förbjuds. Rektorn svarar: ”Det är ett jättebra exempel, Pride stöttar vi ju. Jag förstår att vissa kan uppfatta det som politiskt, men för oss står Pride för fundamentala värden som stämmer överens med vår värdegrund.” (https://www.svd.se/a/l3o1pA/chalmers-rektor-vill-ha-for-forbud-mot-politiska-manifestationer )
Man må således yttra sig om man säger det som rektorn finner angenämt och som finns i den heliga Värdegrunden. Ja, det är t o m så att de värderingar som finns i den heliga Värdegrunden, de politiska ställningstaganden som den heliga Värdegrunden utgör, får inte endast yttras i tåg på Campus. De förs t o m ut i lektionssalarna. Men de yttringar vi inte gillar, de får inte ens mumlas på gräsmattan utanför lektionssalarna.
Det är absurt att ett specifikt värde, som sexuellt likaberättigande, omhuldas och får uttryckas genom demonstration, men det som är grunden för all form av vetenskap, det som är tanke- och yttrandefrihet, inte tycks ingå i Chalmers heliga Värdegrund och kan därför inskränkas, ja, t o m förbjudas.
Man har emellertid framfört en hypotes, som gränsar till konspiratorisk, att omsorgen om judiska studenters väl och ve inte kan skiljas från omsorgen om goda relationer till företag. Ett israeliskt företag skulle ha en utställning på Chalmers, varför utställningslugn och utställningstrygghet omhuldas när det gäller företags demonstration av sina produkter. Denna demonstrations frihet övertrumfade yttrandefriheten. (https://www.aftonbladet.se/ledare/a/mQoRE1/regeringen-gillar-nar-kritiker-tystas )
En annan hypotes, som är än mer konspiratorisk, och som gränsar till antisemitism, är att rektorns efternamn antyder judiskt ursprung, vilket kan göra honom extra känslig för uttryck som är, eller som gränsar till antisemitism.
Jag har läst invändningen, men minns inte var, varför jag inte kan länka till en källa, att universitet står för samtal, för interaktion, utbyte av idéer, medan en demonstration inte är ett utbyte utan ett monopol. Det är sannerligen en mycket begränsad syn på utbyte, ty demonstrationer är ju utbyten, men som är skilda i tiden. En med- eller motdemonstration senare innebär samspel eller motspel av idéer. Precis som en artikel idag kan mötas av en kritisk artikel imorgon. På min tid, när jag deltog som ungsocialist i 1:aMaj-tågen, tyckte jag att jag deltog i samhällets idéformation. Jag hade inte minsta känsla för att deltog i ett monopol.
Chalmers stängde yttrandets dörr genom sitt förbud mot politiska manifestationer på Campus. Det är en dörr som inte ens skulle finnas på en högskola. Genom Chalmers agerande har ett nordkoreanskt agerande införts på svenska högskolor som en möjlighet. Det som borde vara, ja, som måste vara en omöjlighet.
En högskola skall vara en plats som är så idémässigt farlig att det är den första plats som de totalitära, repressiva makterna ockuperar. Som de gjorde i Santiago för 50 år sedan. Som Chalmers gjorde 50 år senare.
PS Yttrandeförbudet är nu hävt. Den Chilenska armén lämnade också universitetsområdet. DS
Den 20 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Texten skall inte heller handla om andra platser där yttrandefrihetens dörr har stängts, som Sovjetunionen, DDR eller Nordkorea. Texten handlar dock om dessas motsvarighet i Sverige, tekniska högskolan Chalmers.
Där förbjöds politiska manifestationer och affischering på campus och i samtliga lokaler. Skälet angavs av rektor Martin Nilsson Jacobi som ”vi vill ha en trygg och inkluderande arbetsplats för alla våra studenter och lärare”. Dessa ord, om trygghet och inkluderande, är de ord man brukar förknippa med wokerörelsen och den cancelkultur som började på universiteten i USA och som sedan tagit sig över Atlanten. Men på Chalmers snålar man sannerligen inte med förtrycket. Där förbjuds alla politiska manifestationer, inte blott de som vill uppmärksamma människor på Israels inkluderande av delar av Västbanken och deras trygghetsskapande åtgärder genom invasionen av Gaza.
Utbildningsministern stödde Chalmers Nordkoreanskt inspirerade dramatiska ingrepp i yttrandefriheten genom att säga att det inte minst handlar om att värna judiska studenter. ”Vi har sett hur ett antal manifestationer och demonstrationer har urartat, där stöd till det palestinska folket har utvecklats till arenor där man uttryckt antisemitiska slagord och hyllat Hamas terrorhandlingar. Vi vill inte ha in det på våra universitet” (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4o4506/chalmers-forbjuder-politiska-manifestationer ). Yttrandefriheten skall stängas helt, när någon dristar sig att säga något vi finner avskyvärt. Trots allt finns yttrandefriheten blott till för de som yttrar det för oss angenäma.
Men om det är speciellt ett problem med antisemitism och med Israelkritik, varför då inte vara tydlig med att man ogillar just det och därmed blott förbjuder de attityderna? Det allmänna förbudet blir ju en form av kollektiv bestraffning där alla uttryck förbjuds, även de som rör t ex jämställdhet eller sexuellt likaberättigande, dvs Pride.
Frågan kom dock upp om förbudet också omfattar att även Pridetåg förbjuds. Rektorn svarar: ”Det är ett jättebra exempel, Pride stöttar vi ju. Jag förstår att vissa kan uppfatta det som politiskt, men för oss står Pride för fundamentala värden som stämmer överens med vår värdegrund.” (https://www.svd.se/a/l3o1pA/chalmers-rektor-vill-ha-for-forbud-mot-politiska-manifestationer )
Man må således yttra sig om man säger det som rektorn finner angenämt och som finns i den heliga Värdegrunden. Ja, det är t o m så att de värderingar som finns i den heliga Värdegrunden, de politiska ställningstaganden som den heliga Värdegrunden utgör, får inte endast yttras i tåg på Campus. De förs t o m ut i lektionssalarna. Men de yttringar vi inte gillar, de får inte ens mumlas på gräsmattan utanför lektionssalarna.
Det är absurt att ett specifikt värde, som sexuellt likaberättigande, omhuldas och får uttryckas genom demonstration, men det som är grunden för all form av vetenskap, det som är tanke- och yttrandefrihet, inte tycks ingå i Chalmers heliga Värdegrund och kan därför inskränkas, ja, t o m förbjudas.
Man har emellertid framfört en hypotes, som gränsar till konspiratorisk, att omsorgen om judiska studenters väl och ve inte kan skiljas från omsorgen om goda relationer till företag. Ett israeliskt företag skulle ha en utställning på Chalmers, varför utställningslugn och utställningstrygghet omhuldas när det gäller företags demonstration av sina produkter. Denna demonstrations frihet övertrumfade yttrandefriheten. (https://www.aftonbladet.se/ledare/a/mQoRE1/regeringen-gillar-nar-kritiker-tystas )
En annan hypotes, som är än mer konspiratorisk, och som gränsar till antisemitism, är att rektorns efternamn antyder judiskt ursprung, vilket kan göra honom extra känslig för uttryck som är, eller som gränsar till antisemitism.
Jag har läst invändningen, men minns inte var, varför jag inte kan länka till en källa, att universitet står för samtal, för interaktion, utbyte av idéer, medan en demonstration inte är ett utbyte utan ett monopol. Det är sannerligen en mycket begränsad syn på utbyte, ty demonstrationer är ju utbyten, men som är skilda i tiden. En med- eller motdemonstration senare innebär samspel eller motspel av idéer. Precis som en artikel idag kan mötas av en kritisk artikel imorgon. På min tid, när jag deltog som ungsocialist i 1:aMaj-tågen, tyckte jag att jag deltog i samhällets idéformation. Jag hade inte minsta känsla för att deltog i ett monopol.
Chalmers stängde yttrandets dörr genom sitt förbud mot politiska manifestationer på Campus. Det är en dörr som inte ens skulle finnas på en högskola. Genom Chalmers agerande har ett nordkoreanskt agerande införts på svenska högskolor som en möjlighet. Det som borde vara, ja, som måste vara en omöjlighet.
En högskola skall vara en plats som är så idémässigt farlig att det är den första plats som de totalitära, repressiva makterna ockuperar. Som de gjorde i Santiago för 50 år sedan. Som Chalmers gjorde 50 år senare.
PS Yttrandeförbudet är nu hävt. Den Chilenska armén lämnade också universitetsområdet. DS
Den 20 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
