Man kan förundras över det som håller på att ske, att Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna, går samman i en omröstning och fäller ett stadsråd, och troligen därmed också en regering.
Är allt glömt?
Kristdemokraterna rymmer de kristna, de som brände kvinnor och vetenskapsmän för några hundra år sedan.
Moderaterna rymmer den höger som bekämpade demokratisk rösträtt på 10-talet.
Vänsterpartiet rymmer de som stödde kommunistdiktaturerna i öst på 60-talet och tidigare.
Sverigedemokraterna rymmer dem som för 20 år sedan bar bruna skjortor.
Skall dessa fyra gå samman och påkalla den representativa demokratins högsta nivå, Riksdagens röstning?
Detta visar väl med tydlighet att motståndet mot Sverigedemokraterna, som byggs på deras historia, är nonsens?
Vad det visar är att politiker är i slutändan politiker, dvs opportunister. De suktar efter rösten, som gör det möjligt för dem att uppnå något av det de vill. Visst är det viktigt med principer, men de får inte stå i vägen för politiska resultat.
Groucho Marx, komedianten, lär ha sagt:” Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others.”
Vi är långt från Kants pliktetik. Man väljer under frihet sin princip, som man sedan följer genom plikten.
I politiken gäller i stor utsträckning det motsatta, att effekten helgar agerandet.
I vardagslivet är det svårt nog att vara pliktetiker, att agera efter principer och inte effekter. I politiken förefaller det vara hart när omöjligt.
Öllsjö den 6 december 2019