Två entusiastiska lärare presenterade ett förslag på uppdragsutbildning. De hade varit i Kina och där fått uppslag att vi, högskolan, skulle erbjuda kinesiska statliga tjänstemän uppdragsutbildning i ekonomi och svensk statsförvaltning.
Min tanke var enkel. Kinesiska statstjänstemän är administratörer av en hård diktatur. De är förtryckets lakejer. De skall vi självklart inte hjälpa att bygga en förtryckande stat.
Jag framförde min tanke. En av lärarna sade: ”Varför skall du alltid vara så negativ, Collin?”
En del av den fortsatta debatten rymde tanken på detta med att utbilda diktaturens administratörer. Det starka argumentet var dock pengarna som skulle trilla in, och hur pengarna skulle hjälpa institutionen med olika saker.
Beslutet blev att starta uppdragsutbildningen, men att studenterna skulle ha ett studiebesök på Kristianstadsbladet, så de kunde få erfarenhet av den svenska pressfriheten.
Jag, den negative, muttrade, och tänkte: När blir det sanna sant?
Idag har Kina kommit på tapeten igen. Moderatledaren anser att vi skall sätta hårt mot hårt i vår kamp för yttrandefrihet. Marcus Wallenberg, som likt institutionens grundläggande argument, står för ekonomin, anser att vi skall kommunicera.
Liknande problematik fanns med Sydafrika, under apartheidregimen, skall vi ha handel med den rasistiska regimen, och genom handeln försöka påverka dem, eller skall de isoleras?
Tänk dig nu årtalet 1935. Den svenska högskolan erbjuder utbildning i ekonomi och statsvetenskap till tyska statliga administratörer. Företrädare för den nazistiska regimen. 1935 gick det bra för Tyskland. De hade lyckats vända depressionen till expansion. Det var förvisso en diktatur, men hade starkt folkligt stöd. Blott judarna, socialisterna och kommunisterna var tydligt förföljda, där judarna hade speciella raslagar riktade mot sig, Nürnberg-lagarna.
Det hade nog accepterats, utan knott. Utan en negativ Collin.
I början av 1939 hade det nog blivit annat ljud i skällan. Annekteringar och ökat förtryck i Tyskland, och en krigsrustning som uppenbart kunde leda till krig. Men det kunde nog accepteras. Men med knott. Collin hade nog inte avspisats så omedelbart som negativ.
Från krigsutbrottet 1 september 1939 var det nog oacceptabelt, och när rapporterna om Stalingrad och Förintelsen kom, var det nog självklart att man inte skulle utbilda diktaturens och krigshetsarna administratörer.
När filmerna började spridas om utrotningslägren 1945 började nog opinionen svänga, och man kanske började undra, vem var det som tog initiativ till att utbilda dessa förbannade mördare?
1946 var det klarlagt, allt det som hänt. De som tog initiativet 1935 var då sannolikt tysta om sitt initiativ, och de sågs som personer som hade befläckat högskolan med sin utbildning av Förintelsens tjänstemän.
Det skulle således ta 11 år innan det som var sant, blev sant.
Idag är en av de som tog initiativet till utbildningen av diktaturens tjänstemän moderat ordförande i en kommuns kommunfullmäktige. En av de mest förnäma poster man kan ha i det demokratiska Sverige. Medan den negative Collin är avskedad.
Ty det som är sant, har ännu inte blivit sant.
Öllsjö den 14 februari 2020
Min tanke var enkel. Kinesiska statstjänstemän är administratörer av en hård diktatur. De är förtryckets lakejer. De skall vi självklart inte hjälpa att bygga en förtryckande stat.
Jag framförde min tanke. En av lärarna sade: ”Varför skall du alltid vara så negativ, Collin?”
En del av den fortsatta debatten rymde tanken på detta med att utbilda diktaturens administratörer. Det starka argumentet var dock pengarna som skulle trilla in, och hur pengarna skulle hjälpa institutionen med olika saker.
Beslutet blev att starta uppdragsutbildningen, men att studenterna skulle ha ett studiebesök på Kristianstadsbladet, så de kunde få erfarenhet av den svenska pressfriheten.
Jag, den negative, muttrade, och tänkte: När blir det sanna sant?
Idag har Kina kommit på tapeten igen. Moderatledaren anser att vi skall sätta hårt mot hårt i vår kamp för yttrandefrihet. Marcus Wallenberg, som likt institutionens grundläggande argument, står för ekonomin, anser att vi skall kommunicera.
Liknande problematik fanns med Sydafrika, under apartheidregimen, skall vi ha handel med den rasistiska regimen, och genom handeln försöka påverka dem, eller skall de isoleras?
Tänk dig nu årtalet 1935. Den svenska högskolan erbjuder utbildning i ekonomi och statsvetenskap till tyska statliga administratörer. Företrädare för den nazistiska regimen. 1935 gick det bra för Tyskland. De hade lyckats vända depressionen till expansion. Det var förvisso en diktatur, men hade starkt folkligt stöd. Blott judarna, socialisterna och kommunisterna var tydligt förföljda, där judarna hade speciella raslagar riktade mot sig, Nürnberg-lagarna.
Det hade nog accepterats, utan knott. Utan en negativ Collin.
I början av 1939 hade det nog blivit annat ljud i skällan. Annekteringar och ökat förtryck i Tyskland, och en krigsrustning som uppenbart kunde leda till krig. Men det kunde nog accepteras. Men med knott. Collin hade nog inte avspisats så omedelbart som negativ.
Från krigsutbrottet 1 september 1939 var det nog oacceptabelt, och när rapporterna om Stalingrad och Förintelsen kom, var det nog självklart att man inte skulle utbilda diktaturens och krigshetsarna administratörer.
När filmerna började spridas om utrotningslägren 1945 började nog opinionen svänga, och man kanske började undra, vem var det som tog initiativ till att utbilda dessa förbannade mördare?
1946 var det klarlagt, allt det som hänt. De som tog initiativet 1935 var då sannolikt tysta om sitt initiativ, och de sågs som personer som hade befläckat högskolan med sin utbildning av Förintelsens tjänstemän.
Det skulle således ta 11 år innan det som var sant, blev sant.
Idag är en av de som tog initiativet till utbildningen av diktaturens tjänstemän moderat ordförande i en kommuns kommunfullmäktige. En av de mest förnäma poster man kan ha i det demokratiska Sverige. Medan den negative Collin är avskedad.
Ty det som är sant, har ännu inte blivit sant.
Öllsjö den 14 februari 2020
RSS-flöde
