Den 13 juni stod det sida upp och sida ner om dödsskjutningar i Sverige. Helgen hade varit tuff. Några dödade, flera skadade. Politiker verkar eniga, det behövs en krisgrupp som tar tag i gängvåldet. 2022 skedde 391 skjutningar, där 62 personer mördades.
Högern säger att straffen skall höjas, både för att vara mer avskräckande, men också för att mördarna skall hindras från att vara i samhället. Vänstern satsar på sk förebyggande arbete eftersom gängvåldet anses vara ett uttryck för socio-ekonomiska faktorer.
Extremhögern tar fasta på att namnen på förövarna är sådana att det är uppenbart att en del i socio-ekonomin är mest betydande, etniciteten, dvs kulturen hos förövarna.
Exakt samma dag finns det en liten notis, med 64 ord, som tidningens journalister inte själva producerat, utan som är taget rakt av från TT. De första 17 orden, av de 64, lyder så här: ”68000 flickor och kvinnor boende i Sverige kan ha utsatts för könsstympning, enligt Socialstyrelsens nya uppskattning.”
Varför är angreppet på kvinnor, som tycks så oerhört omfattande, så lite värderat nyhetsmässigt och politikermässigt? Förvisso är människans liv något oerhört, varför varje mord är oerhört. Könsstympningen är mindre drabbande, då kvinnorna får behålla sina liv, om än stympade på sina könsorgan. Men relationen, 62 mot 68 000, säger att problemet berör oerhört många. Till detta kommer att problemet sannolikt inte berör de resursstarka i samhället, utan de som är mest utsatta i samhället. Ja, de är så utsatta att de berövas delar av sina könsorgan.
I könsstympningen är det en tydlig del i den socioekonomiska förklaringen som träder fram. Det är inte trångboddhet, låga löner, socialbidrag, eller låg utbildning som träder fram. Det är tydligt och klart en etnisk problematik, en kulturfaktor.
Etnisk problematik borde inte vara så svår att diskutera. Men etnicitet har monopoliserats av extremhögern, SD, vilket har inneburit att etnisk problematik blivit likvärdigt med rasism, och bemöts med hävdandet av människors lika värde. Det innebär att problem som innehåller en dos etnicitet, som skjutningarna, kan tas upp, om och endast om man fokuserar det som inte berör etniciteten. Könsstympningarna, som är så uppenbart etniska i sin grund, blir oerhört svåra att hantera, varför de också får blott 64 ord.
Rädslan för att hängas ut som rasist är emellertid felriktad. Den etniska dimension som finns i gängvåldet och i könsstympningarna beror inte på att individer värderas olika. Snarare gäller allas lika värde, ty även gängmedlemmar som mördas, är människor och kräver vår omsorg. Även kvinnor som könsstympas är människor och kräver vår omsorg. I detta finns lika värde.
Det som det innebär att ta upp etniciteten i de två problemen är inte att man vänder ryggen mot värderingen om människors lika värde. Det man vänder ryggen mot är värderingen om kulturers lika värde. Det är kulturerna, med sedvänjor med högt våldsinslag, med svag respekt för människors liv, med svag respekt för kvinnor och deras sexualitet, som är en delorsak till de två problemen.
Vågar man påstå att det finns höga och låga kulturer? Den skandinaviska kulturen är en hög kultur genom att den t ex respekterar individer, människoliv, kvinnor, yttranden och demonstrationer, hur dumma de än kan förefalla för andra. De semitiska kulturvarianterna, i dess olika former i de tre religionerna, är lägre kulturer. Jag kan beundra vissa inslag i dem, men som kultur har jag ingen respekt för dem. Däremot accepterar jag dem, förutom deras vidriga sidor, som deras skändning av mannens och kvinnans könsorgan, deras benägenhet till våld, deras frånvaro av jämställdhet, deras kvinnoapartheid, deras frånvaro av yttrandefrihet.
Vi får acceptera andra kulturer, men vi skall inte respektera de inslag som innebär att 60 000 kvinnor misshandlas genom könsstympning.
Den 30 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Högern säger att straffen skall höjas, både för att vara mer avskräckande, men också för att mördarna skall hindras från att vara i samhället. Vänstern satsar på sk förebyggande arbete eftersom gängvåldet anses vara ett uttryck för socio-ekonomiska faktorer.
Extremhögern tar fasta på att namnen på förövarna är sådana att det är uppenbart att en del i socio-ekonomin är mest betydande, etniciteten, dvs kulturen hos förövarna.
Exakt samma dag finns det en liten notis, med 64 ord, som tidningens journalister inte själva producerat, utan som är taget rakt av från TT. De första 17 orden, av de 64, lyder så här: ”68000 flickor och kvinnor boende i Sverige kan ha utsatts för könsstympning, enligt Socialstyrelsens nya uppskattning.”
Varför är angreppet på kvinnor, som tycks så oerhört omfattande, så lite värderat nyhetsmässigt och politikermässigt? Förvisso är människans liv något oerhört, varför varje mord är oerhört. Könsstympningen är mindre drabbande, då kvinnorna får behålla sina liv, om än stympade på sina könsorgan. Men relationen, 62 mot 68 000, säger att problemet berör oerhört många. Till detta kommer att problemet sannolikt inte berör de resursstarka i samhället, utan de som är mest utsatta i samhället. Ja, de är så utsatta att de berövas delar av sina könsorgan.
I könsstympningen är det en tydlig del i den socioekonomiska förklaringen som träder fram. Det är inte trångboddhet, låga löner, socialbidrag, eller låg utbildning som träder fram. Det är tydligt och klart en etnisk problematik, en kulturfaktor.
Etnisk problematik borde inte vara så svår att diskutera. Men etnicitet har monopoliserats av extremhögern, SD, vilket har inneburit att etnisk problematik blivit likvärdigt med rasism, och bemöts med hävdandet av människors lika värde. Det innebär att problem som innehåller en dos etnicitet, som skjutningarna, kan tas upp, om och endast om man fokuserar det som inte berör etniciteten. Könsstympningarna, som är så uppenbart etniska i sin grund, blir oerhört svåra att hantera, varför de också får blott 64 ord.
Rädslan för att hängas ut som rasist är emellertid felriktad. Den etniska dimension som finns i gängvåldet och i könsstympningarna beror inte på att individer värderas olika. Snarare gäller allas lika värde, ty även gängmedlemmar som mördas, är människor och kräver vår omsorg. Även kvinnor som könsstympas är människor och kräver vår omsorg. I detta finns lika värde.
Det som det innebär att ta upp etniciteten i de två problemen är inte att man vänder ryggen mot värderingen om människors lika värde. Det man vänder ryggen mot är värderingen om kulturers lika värde. Det är kulturerna, med sedvänjor med högt våldsinslag, med svag respekt för människors liv, med svag respekt för kvinnor och deras sexualitet, som är en delorsak till de två problemen.
Vågar man påstå att det finns höga och låga kulturer? Den skandinaviska kulturen är en hög kultur genom att den t ex respekterar individer, människoliv, kvinnor, yttranden och demonstrationer, hur dumma de än kan förefalla för andra. De semitiska kulturvarianterna, i dess olika former i de tre religionerna, är lägre kulturer. Jag kan beundra vissa inslag i dem, men som kultur har jag ingen respekt för dem. Däremot accepterar jag dem, förutom deras vidriga sidor, som deras skändning av mannens och kvinnans könsorgan, deras benägenhet till våld, deras frånvaro av jämställdhet, deras kvinnoapartheid, deras frånvaro av yttrandefrihet.
Vi får acceptera andra kulturer, men vi skall inte respektera de inslag som innebär att 60 000 kvinnor misshandlas genom könsstympning.
Den 30 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
