Kakabaveh, den modiga vänsterpartisten som vågade ta upp skamkulturen, där de goda framställde sådan kritik som rasism, och som nu utesluts från vänsterpartiet, säger att hon mobbades på sin arbetsplats, varför hon alltid sjukskrev sig varje gång riksdagsgruppen har sammanträde. I det var hon omoralisk.
En flykting från Irak arbetar på en gård och gör ett förhållandevis gott arbete, även om han hade kunnat vara aningen snabbare. Men det krävs inte mycket krasslighet för att han skall sjukskriva sig. I det är han omoralisk.
Du skall göra rätt för dig och arbeta i ditt anletes svett, det är din plikt, din skyldighet som sedan ger dig rättigheter. Det är en moralisk hållning som innebär att Greta, Kakabaveh och irakiern framstår som omoraliska.
I undersökningar har visats att den moralen eroderat sedan 70-talet. Det är således inte enbart individer som kommer från inferiora kulturer som sviker den goda arbetsmoralen, utan den tycks hänga samman med välfärdsstaten.
I den arbetarklass som jag är född i, fanns en stolthet att gå till jobbet, helst komma en halvtimme innan, och att betala sin skatt. Att man genom sitt arbete och sin skatt drog sitt strå till stacken. Det var inte blott en altruism, att göra gott för andra. Min far, som var på jobbet en halvtimme innan jobbet började, sade att alla mina studieår skulle aldrig han och min mor kunnat betala, utan det är tack vare staten, dvs välfärden, som mina studier var möjliga. De gjorde vad de kunde och därmed hade jag rätt att studera. Därför är jag tacksam mot mina föräldrar och mot staten, ty de gav mig himlastegen.
Men med stigande välfärd har den självklara kopplingen mellan insats och uttag slitits av. Skyldigheten, som är förutsättningen för rättigheten, har eroderat. Kvar finns rättigheterna.
Kanske därför har den extrema nyliberalismen fått fäste, där man vill individualisera rättigheterna. Du skall själv spara till din pension. Du skall ha en egen sjukförsäkring, som betalar din sjukdom. Du och du och du, eftersom vi inte finns längre.
Inför exploateringen av staten finns individualiseringen som motmedel, dvs de allmänna rättigheterna har blivit individuella rättigheter, direkt kopplade till din insats.
Ett annat sätt att hantera den avslitna kopplingen mellan skyldighet och rättighet, är att hårt granska rättighetsutnyttjandet. Försäkringskassan jagar de som exploaterar sjukförsäkringen. Välfärden äts delvis upp genom alla kontroller som staten måste utföra för att hålla nere exploateringen.
I grupper finns moral som underhåller gruppens sammanhållning och produktiva förmåga. I en forskargrupp som jag tillhörde, fanns en solidaritet som innebar att man hjälpte varandra när de behövde hjälp. Där bidrog man efter förmåga. Men moralen underhölls genom sanktioner. Bidrog man inte, fick man veta det, och de som uppenbart inte var delaktiga i solidariteten, blev så småningom uteslutna. Kopplingen mellan skyldighet och rättighet upprätthölls ytterst genom uteslutningen.
I samhället hade samma mekanism kunnat finnas. Greta hade kunnat kritiseras hårt och bestämt för att svika sin plikt. Kakabaveh hade kunnat fara gatlopp för sin exploatering av sjukförsäkringen. Irakiern hade kunnat sanktioneras genom kritik av sitt agerande.
Men så sker inte. Det finns inte ett socialt pris för den som sviker sina skyldigheter. Vi, människorna i välfärden, tar inte vårt moraliska ansvar för välfärden. Genom att inte moraliskt sanktionera de som inte fullgör sina skyldigheter, är vi delaktiga i erosionen av välfärden och av samhällskontraktet.
Öllsjö den 19 september 2019