När vi observerar eller tolkar ett skeende som uttryck för ett mönster, är det inte helt lätt att avgöra om mönstret finns i verkligheten, eller om mönstret är det mönster vi lägger på verkligheten för att förstå.
Som forskare är det oerhört irriterande att inte vara säker på om mönstret man framställer i en artikel är verklighetens mönster eller människans mönster.
I mitt ämne, företagsstyrning, eller mer populärt, bolagsstyrning (corporate governance) finns en mycket stor produktion av forskning som hävdar att aktieägarna är aktiebolagets huvudmän, dvs att aktiebolaget finns främst till för aktieägarna. Aktieägarna är emellertid okunniga eller lättjefulla, och överlåter driften av aktiebolaget till anställd personal. Det andra hävdandet som görs är att envar är egoist, varför ingen går att lita på, dvs man kan inte anta att den anställda personalen är helt upprymd av tanken på att fullgöra det första hävdandet, att berika aktieägarna genom aktiebolaget verksamhet. Därför har aktieägarna skapat styrmekanismer som styr de anställda så att de gör sitt jobb, att berika aktieägarna. Lönen till de anställda, rekrytering av anställda, aktiebolagets styrelse, aktiens pris, företagets struktur, dvs det som är organiserat som aktiebolag, revisorer som granskar aktiebolagets räkenskaper och dess information till aktieägarna, kapitalstrukturen, dvs fördelningen av aktiekapital och lånat kapital, samt företagets kassaflöden, anses alla ha minst ett karaktärsdrag, nämligen förmåga att bidra till att styra de anställda så att de berikar aktieägarna.
Men det som dessa forskare kallar styrmekanismer, som de anser ingår i ett mönster av att styra företagets anställda personal, är strukturer och processer som finns i och omkring företaget som är organiserat som ett aktiebolag. Att de existerar anser dessa forskare utgör en bekräftelse på att aktiebolaget finns till för aktieägarna, dvs ett rent cirkelresonemang. Ett mönster som kanske inte alls finns i verkligheten, utan som kanske blott finns hos forskarna, och inte minst hos aktieägarna och deras lakejer, där det hävdade mönstret rättfärdigar deras makt.
Ett alternativt mönster kan vara att förvisso kanske företaget som aktiebolag skapas av någon person, som gör sig till aktieägare, men att sedan skapelsen vrids ur händerna av skaparen och blir en egen levande organism som utvecklas utifrån arbetsdelningens princip, att envar gör det som den är bra på, där de arbetsdelande flockar sig kring företaget för att göra sig en hacka på att göra det som den är bra på. De strukturer och processer som aktieägarperspektivet ser som styrmekanismer för aktieägaren är nu blott delar av företaget som finns för att företaget skall kunna existera och möjliggöra för de arbetsdelande att tjäna sig en hacka på sin förmåga.
Aktieägarmönstret och arbetsdelningsmönstret är två mönster som kanske har mer ursprung i människan och hennes behov av ideologi och rättfärdiggörande, dvs legitimitet, än som ett verkligt mönster i verkligheten.
De sociala vetenskaperna, i detta fall, företagsekonomin, behöver en intensiv debatt om ideologiers inflytande på vetenskapen. Vi kan inte undkomma att mönster kommer från den undersökande människan, men vi måste gör allt vad som står i vår makt att låta verkligheten tala till oss. Att låta verklighetens mönster slå igenom i vår kunskap om världen.
Den 29 december 2023
Sven-Olof Yrjö Collin