De liberala ekonomerna har hävdat att en planerad ekonomi inte är möjlig, ty marknaden är den enda styrform som klarar av att hantera all den information som finns i världen. Med dagens datamaskiner, dess lagringskapacitet och vår förmåga att hitta platser för att samla data, gör att vi människor nu kanske klarar att hantera den mängden information som de liberala ekonomerna trodde blott marknaden kunde hantera.
En liten kritisk instickare mot de liberala ekonomerna kan man ju göra och prata om spekulationsbubblor, som ju är en marknadsföreteelse där informationen inte lyckas hantera den mänskliga giriga driften.
Men den lilla instickaren kan fortsätta, ty om de liberala ekonomerna hade haft rätt, då hade vi ju haft en marknadsekonomi. Det har vi inte. Det är inte marknaden som avgör att vissa mediciner blott säljs i vissa butiker, sk apotek. Det är staten. Det är inte marknaden som gett oss 8-timmars arbetsdag. Och så kan jag rada upp exempel på att det inte är marknaden som styr, utan ibland är det staten styr, genom lagar och regleringar. Ibland är det kollektiva avtal mellan arbetssäljare och arbetsköpare som styr.
Hade marknaden varit styrprincipen i vår ekonomi, hade det gått åt skogen. Det krävs ingrepp för att mästra marknaden. Graden av exploatering, där marknaden inte ger kostnadspåverkan genom att resursen inte har en kostnad, t ex förslitning av arbetare, leder obevekligen till en grotesk exploatering av resurser. Det som har ett pris finns i marknadsekonomin, medan det som inte har ett pris, som t ex luften och arbetarens hälsa, inte finns för marknaden, trots att det i högsta grad finns i verkligheten.
Detsamma gäller planerad ekonomi. Den kan förvisso få signaler om att den gör dåliga saker, men det finns för svaga sanktioner mot uselhet, vilket innebär att uselheten kan stanna kvar. Walmart som planerad ekonomi har dock inte monopol, så som den planerade ekonomin har, varför det finns en sista sanktion mot Walmart, att kunderna inte handlar där.
Det stora knäcknöten är att försöka avgöra när marknaden gör det bäst jobbet, när statens lagar och reglering gör det bästa jobb och när förhandlingar gör det bästa jobbet.
Paradoxalt nog, i dessa marknadsdagar, tycks planeringens vänner acceptera att många privata företag tar fram vaccinet, medan marknadens vänner tycks acceptera att vaccinen fördelas via staternas centrala planering. Trots att man skulle kunna tänka sig att staten gav ordet till alla statliga universitet att ta fram vaccin, dvs den planerade ekonomin. Trots att man kan tänka sig att vaccinet saluförs till de som kan betala för vaccinet.
Denna soppa av principer, med marknad och stat, är dock blott upprörande för fundamentalister, som de ändlöst kan diskutera, medan blandekonomins pragmatiker ser till att folk blir vaccinerade.
Den 10 februari 2021
Sven-Olof Collin