Jag bedriver numer en ekonomisk verksamhet i kompanjonskap med min livskompanjon. Verksamheten bedrivs som aktiebolag. På något sätt, som undgått oss bägge, innebär det en skillnad från våra tidigare verksamheter, som bedrevs som enskild firma. Vi skall tydligen redovisa moms mer frekvent.
Detta har undgått oss. Vi har gjort ett misstag och inte redovisat moms så frekvent som vi tydligen skall.
Du stat, som kräver detta av oss, och som lagt märke till att vi inte gjort vad vi borde ha gjort, hade kunnat varit vänlig och skickat ett brev till oss där du, vänligt men bestämt hade skrivit:
”Då ni nu har denna verksamhet, förväntar jag, dvs staten, att… ja, jag, dvs staten t o m kräver, att ni redovisar moms mer frekvent. Jag, staten, har noterat att ni inte redovisat på detta sätt. Jag antar därför att något fel har blivit begånget, och jag, staten, förväntar mig att ni åtgärdar felet och gör det ni skall göra. Vänliga Hälsningar/Staten.”
Så beter sig en civiliserad, god stat som arbetar för sin sak, att säkerställa statens finansiering och att alla gör rätt för sig. Och gör det på ett värdigt, hyggligt och civiliserat sätt.
Men så agerar inte du, stat. Istället för att notera att vi, i början av vår verksamhet gjort vad som kan vara ett misstag, vilket det är, och informerat oss om våra skyldigheter, skickar du att kravbrev. Du skriver att vi inte gjort det vi skulle och att vi därför skall betala en straffavgift.
Du ger oss inte en chans att inse vårt misstag och rätta till det. Du bestraffar oss omedelbart.
Det är inte ett hyggligt beteende.
Men det är också ett orättvist agerande.
Jag tvingas därför påminna dig stat, något du tycks glömt bort.
Jag vill påminna dig, stat, att jag gör ditt arbete genom momsen. Jag agerar som skatteuppbördsman. Nu senast skickade jag en faktura, där jag begärde att mottagaren skall betala för de tjänster jag utfört. Men jag begärde också att mottagaren skall skicka skattemedel till mig, den s k momsen. Jag får förhoppningsvis dessa pengar. De som avser momsen, som jag därmed drivit in för dig, staten, skall jag sedan skicka vidare till dig, staten, efter avdrag för den moms jag själv betalt.
Jag arbetar för dig, staten. Jag gör ditt arbete. Jag vill att du skall se att jag arbetar för dig. Jag vill att du respekterar mig för det arbete jag gör för dig. Jag gör det jobb du inte vill göra utan har lagt på mig att göra.
För det jobb jag gör för dig stat, att vara din indrivningsman, får jag inget betalt. Inte ett nickel. Jag hade ju, t ex kunnat få 2% av momsen jag driver in som ersättning för mitt skatteindrivande. Men det får jag inte. Jag gör detta grattis.
Och nu, när jag misstagit mig om när jag skall redovisa det arbete jag utför för dig, momsindrivningen, då skall jag betala till dig, staten.
Nej, du är vare sig hygglig eller rättvis. Du ökar inte min känsla av att det är viktigt att göra ditt arbete. Jag kanske t o m kan tycka att din avgift till mig var orättvis, så att jag skipar egen rättvisa, genom att helt enkelt inte driva in din moms på en sak, dvs jag arbetar svart en liten bit, för att göra rätt. Visst är det olagligt, men det är den lille människans enda sätt att skapa rättvisa mot den store staten.
Du staten, bör tänka på att solidariteten, som det ju handlar om när man arbetar för andra, utan att få betalt, kan minska när du staten agerar på ett sätt som inte uppfattas som rättvist. Genom ditt agerande riskerar du att undergräva känslan av att vi är en del i samhället och vi skall alla göra rätt för oss. Genom att omedelbart slå till inför misstag, skapar du en känsla av avstånd och konflikt. Det ger känslan av dig mot mig, inte dig och mig tillsammans, för ett rättvist och gott samhälle.
Den kultur du skapar med ditt agerande kommer inte att underlätta ditt arbete. Samtidigt som jag kommer att ägna mig åt att finna ut sätt att skipa rättvisa. Vi förlorar bägge på det.
Därför, kära stat, lite mer hyfs om jag får be. Först en påminnelse om mina skyldigheter, sedan en sanktion. För ett gott och hyggligt samhälle.
Öllsjö den 12 juli 2019
Detta har undgått oss. Vi har gjort ett misstag och inte redovisat moms så frekvent som vi tydligen skall.
Du stat, som kräver detta av oss, och som lagt märke till att vi inte gjort vad vi borde ha gjort, hade kunnat varit vänlig och skickat ett brev till oss där du, vänligt men bestämt hade skrivit:
”Då ni nu har denna verksamhet, förväntar jag, dvs staten, att… ja, jag, dvs staten t o m kräver, att ni redovisar moms mer frekvent. Jag, staten, har noterat att ni inte redovisat på detta sätt. Jag antar därför att något fel har blivit begånget, och jag, staten, förväntar mig att ni åtgärdar felet och gör det ni skall göra. Vänliga Hälsningar/Staten.”
Så beter sig en civiliserad, god stat som arbetar för sin sak, att säkerställa statens finansiering och att alla gör rätt för sig. Och gör det på ett värdigt, hyggligt och civiliserat sätt.
Men så agerar inte du, stat. Istället för att notera att vi, i början av vår verksamhet gjort vad som kan vara ett misstag, vilket det är, och informerat oss om våra skyldigheter, skickar du att kravbrev. Du skriver att vi inte gjort det vi skulle och att vi därför skall betala en straffavgift.
Du ger oss inte en chans att inse vårt misstag och rätta till det. Du bestraffar oss omedelbart.
Det är inte ett hyggligt beteende.
Men det är också ett orättvist agerande.
Jag tvingas därför påminna dig stat, något du tycks glömt bort.
Jag vill påminna dig, stat, att jag gör ditt arbete genom momsen. Jag agerar som skatteuppbördsman. Nu senast skickade jag en faktura, där jag begärde att mottagaren skall betala för de tjänster jag utfört. Men jag begärde också att mottagaren skall skicka skattemedel till mig, den s k momsen. Jag får förhoppningsvis dessa pengar. De som avser momsen, som jag därmed drivit in för dig, staten, skall jag sedan skicka vidare till dig, staten, efter avdrag för den moms jag själv betalt.
Jag arbetar för dig, staten. Jag gör ditt arbete. Jag vill att du skall se att jag arbetar för dig. Jag vill att du respekterar mig för det arbete jag gör för dig. Jag gör det jobb du inte vill göra utan har lagt på mig att göra.
För det jobb jag gör för dig stat, att vara din indrivningsman, får jag inget betalt. Inte ett nickel. Jag hade ju, t ex kunnat få 2% av momsen jag driver in som ersättning för mitt skatteindrivande. Men det får jag inte. Jag gör detta grattis.
Och nu, när jag misstagit mig om när jag skall redovisa det arbete jag utför för dig, momsindrivningen, då skall jag betala till dig, staten.
Nej, du är vare sig hygglig eller rättvis. Du ökar inte min känsla av att det är viktigt att göra ditt arbete. Jag kanske t o m kan tycka att din avgift till mig var orättvis, så att jag skipar egen rättvisa, genom att helt enkelt inte driva in din moms på en sak, dvs jag arbetar svart en liten bit, för att göra rätt. Visst är det olagligt, men det är den lille människans enda sätt att skapa rättvisa mot den store staten.
Du staten, bör tänka på att solidariteten, som det ju handlar om när man arbetar för andra, utan att få betalt, kan minska när du staten agerar på ett sätt som inte uppfattas som rättvist. Genom ditt agerande riskerar du att undergräva känslan av att vi är en del i samhället och vi skall alla göra rätt för oss. Genom att omedelbart slå till inför misstag, skapar du en känsla av avstånd och konflikt. Det ger känslan av dig mot mig, inte dig och mig tillsammans, för ett rättvist och gott samhälle.
Den kultur du skapar med ditt agerande kommer inte att underlätta ditt arbete. Samtidigt som jag kommer att ägna mig åt att finna ut sätt att skipa rättvisa. Vi förlorar bägge på det.
Därför, kära stat, lite mer hyfs om jag får be. Först en påminnelse om mina skyldigheter, sedan en sanktion. För ett gott och hyggligt samhälle.
Öllsjö den 12 juli 2019
RSS-flöde
