Med min manlighet, med all min kraft, all min aggressivitet, all min förstörelseförmåga, all min förmåga att jämna ut och lägga ordnat, går jag med den bullriga, rykande decespugliatoren (på italienska, trimmer på svenska) och slår av växterna, och slår sönder dem på en terrass vid vårt sommarhus i Ligurien.
Jag jämnar terrassen och ödelägger vad naturen skapat.
När jag, mannen, gjort mitt värv, har jag ont i ryggen och erfar muskelvärk, medan växterna, som stod gröna, gula och röda, blivit en sönderslagen massa. Snart kommer de som döda, avslitna från sina livgivande rötter, att bli gula och bruna, för att snart bli jord.
Men medan dessa växter har dödats av den aggressive mannen, har Moder jord inte dödats. Hon finns fortfarande där, med sin oerhörda växtkraft. När jag lämnar terrassen fortsätter hon oförtrutet sitt värv. En liten planta, som decespugliatoren inte nått ner till, hejdas inte. Den känner ingen tvekan, utan fortsätter omvandla ljuset med sin klorofyll, för att kunna växa. I jorden, helt oåtkomlig för min manliga aggression och min dundrande maskin, finns fröet och roten som söker sig uppåt, mot ljuset.
När jag ser detta, mannens förgörande och kvinnans skapande, har jag svårt att förstå hur människan kan ha skapat en gud, den allsmäktige, allts ursprung, allt livs ursprung, till en gestalt med manliga attribut, ja, guden har ju t o m getts mannens pronomen, han.
Det kan förstås som ett uttryck för konkurrens. Man behöver inga präster, inga kyrkor, inga tillbedjare, ingen kyrkoskatt, ingen lydnad under budord för att se och inse att naturen, Moder jord skapar. Att naturen bär på och har en obändig livskraft. Att det är naturen som bär och rymmer livet.
Naturen behöver blott en gudom, den som möjliggör allt, solen. Soldyrkan är därför en rimlig religion, en empirisk religion, den som inser och ser och vet livet. Religioner som judendom, kristendom och islam är snarare en Sven med decespugliatore i Ligurien, som går fram med våld, som hänsynslöst betvingar det levande och underkastar det, ja, förintar det.
Men han misslyckas, ty han lyckas blott döda många växter, men inte alla, och framför allt lyckas han inte döda livet. Det som snart kommer upp ur jorden, med sina nya växter, gröna, gula och röda.
Gud, Jahve, Allah m fl skall inte dyrkas, ty de är Sven med decespugliatoren i Ligurien. Solen, modern, kvinnan, de som ger och som driver liv, skall inte dyrkas, men de skall erkännas som de som gör det viktigaste av allt, de som ger och som är liv.
https://www.youtube.com/watch?v=NaMph7If9Mo
Den 31 maj 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag jämnar terrassen och ödelägger vad naturen skapat.
När jag, mannen, gjort mitt värv, har jag ont i ryggen och erfar muskelvärk, medan växterna, som stod gröna, gula och röda, blivit en sönderslagen massa. Snart kommer de som döda, avslitna från sina livgivande rötter, att bli gula och bruna, för att snart bli jord.
Men medan dessa växter har dödats av den aggressive mannen, har Moder jord inte dödats. Hon finns fortfarande där, med sin oerhörda växtkraft. När jag lämnar terrassen fortsätter hon oförtrutet sitt värv. En liten planta, som decespugliatoren inte nått ner till, hejdas inte. Den känner ingen tvekan, utan fortsätter omvandla ljuset med sin klorofyll, för att kunna växa. I jorden, helt oåtkomlig för min manliga aggression och min dundrande maskin, finns fröet och roten som söker sig uppåt, mot ljuset.
När jag ser detta, mannens förgörande och kvinnans skapande, har jag svårt att förstå hur människan kan ha skapat en gud, den allsmäktige, allts ursprung, allt livs ursprung, till en gestalt med manliga attribut, ja, guden har ju t o m getts mannens pronomen, han.
Det kan förstås som ett uttryck för konkurrens. Man behöver inga präster, inga kyrkor, inga tillbedjare, ingen kyrkoskatt, ingen lydnad under budord för att se och inse att naturen, Moder jord skapar. Att naturen bär på och har en obändig livskraft. Att det är naturen som bär och rymmer livet.
Naturen behöver blott en gudom, den som möjliggör allt, solen. Soldyrkan är därför en rimlig religion, en empirisk religion, den som inser och ser och vet livet. Religioner som judendom, kristendom och islam är snarare en Sven med decespugliatore i Ligurien, som går fram med våld, som hänsynslöst betvingar det levande och underkastar det, ja, förintar det.
Men han misslyckas, ty han lyckas blott döda många växter, men inte alla, och framför allt lyckas han inte döda livet. Det som snart kommer upp ur jorden, med sina nya växter, gröna, gula och röda.
Gud, Jahve, Allah m fl skall inte dyrkas, ty de är Sven med decespugliatoren i Ligurien. Solen, modern, kvinnan, de som ger och som driver liv, skall inte dyrkas, men de skall erkännas som de som gör det viktigaste av allt, de som ger och som är liv.
https://www.youtube.com/watch?v=NaMph7If9Mo
Den 31 maj 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
