Ranelid, författaren, skrev ett dramatiskt inlägg på facebook, som började med ordet ’landsförrädare’.
(https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=354592052690365&id=100044187198400)
Landsförrädare är ett utomordentligt ord. Det är lika starkt och har samma sociala funktion som rasist. Det markerar totalt avståndstagande mot den som döms som landsförrädare. Det markerar en osviklig sanning, ty landsförrädaren är landsförrädare, oaktat vad landsförrädaren säger. Bevisningen är svag, om ens närvarande, ty det är beteckningen som är det viktiga. Och dess effekter. Ty, oaktat bevis, följer automatiskt en stigmatisering av personen som döms som landsförrädare. Den som döms som landsförrädare är verkligen en landsförrädare, bland de som använder ordet landsförrädare. I den mobben som använder det uttrycket.
Men landsförrädare är ett dubbelt mobbord, likt rasist. Ty inte bara definieras mobben som använder landsförrädare. Uttrycker landsförrädare skapar också sin motmobb, de som vänder sig mot mobben som använder ordet landsförrädare.
Ty, ordet landsförrädare har samtidigt som det har sin medmobb, en motmobb, där motsatsens folk, motmobben, tar lika enfaldig ställning mot uttrycket, som den som tar ställning för uttrycket landsförrädare. Med samma kraft, och med samma mått av dumhet, som Ranelid dömde landsförrädaren, döms nu Ranelid av motmobben, med liknande avståndstagande, som t ex att kalla Ranelid för pajas.
Det är två grupper, två mobbar, där ordet landsförrädare definierar bägge två, som står mot varandra, likt forna kvartersslagsmål, där ingen kunskap, ingen insikt, ingenting är värt något, förutom att vara mot. Mot landsförrädaren eller mot den som är mot landsförrädaren.
Ordet landsförrädare har samma funktion som ordet rasist. Dock har landsförrädare en svagare maktgrund. Rasist är ett ord som likt landsförrädare definierar någon som är mot, och någon som är klandervärd, ja, så mycket att den, likt landsförrädare, stigmatiseras. Ja, det är sannolikt det främsta värdet både ordet landsförrädare och rasist har, att stigmatisera den utpekade landsförrädaren eller rasisten.
Men det finns en skillnad mellan landsförrädare och rasist. Ordet rasist är mer stigmatiserande än landsförrädare. Ordet rasist är ju ett accepterat uttryck i samhället, bland samhällets maktelit. De som har ordet rasist i sin makt, har starkare makt än de som äger ordet landsförrädare, ty stigmatiseringen av att utpekas som rasist är oerhört mycket större än att betecknas som landsförrädare. Denna skillnad i makt hörs när folk säger ’Jag är inte rasist, men…’ Det innebär att man erkänner stigmatiseringen i uttrycket rasist, men att man ändå har synpunkter på t ex invandringsfrågor. Ännu har du inte hört någon säga : ’Jag hävdar inte att det är landsförräderi, men …’. Hitintills har jag inte heller hört någon som skrivit om rasism, för att kallas pajas.
Makteliten, kanske främst opinionseliten, bl a den som har tillgång till massmedia, äger ordet rasist, medan landsförrädare, ännu, blott ägs av det som kallas alternativmedia. Men notera, att de är likvärdiga i att vara en mobb. Som får sitt liv genom sin motmobb.
Därför, när jag hör rasism eller landsförrädare, då vänder jag mig bort, ty då försiggår ett enkelt kvartersslagsmål, där det viktigaste är att slå den andre, än att lära sig något. Orden rasism och landsförrädare, och deras motsatser, är ord för mobben.
Det olyckliga i samhället är inte att dessa mobbhandlingar finns, utan att de spelar roll i samhället, t ex genom att förmå mig att ödsla ett helt blogginlägg på dem. Men, ordet rasist har förhindrat mycket goda samhällssamtal, som hade kunnat föras till gagn för samhället, istället för skapa stigmatisering. Och nu börjar ett annat ord, landsförrädare, få samma roll.
Den 5 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
(https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=354592052690365&id=100044187198400)
Landsförrädare är ett utomordentligt ord. Det är lika starkt och har samma sociala funktion som rasist. Det markerar totalt avståndstagande mot den som döms som landsförrädare. Det markerar en osviklig sanning, ty landsförrädaren är landsförrädare, oaktat vad landsförrädaren säger. Bevisningen är svag, om ens närvarande, ty det är beteckningen som är det viktiga. Och dess effekter. Ty, oaktat bevis, följer automatiskt en stigmatisering av personen som döms som landsförrädare. Den som döms som landsförrädare är verkligen en landsförrädare, bland de som använder ordet landsförrädare. I den mobben som använder det uttrycket.
Men landsförrädare är ett dubbelt mobbord, likt rasist. Ty inte bara definieras mobben som använder landsförrädare. Uttrycker landsförrädare skapar också sin motmobb, de som vänder sig mot mobben som använder ordet landsförrädare.
Ty, ordet landsförrädare har samtidigt som det har sin medmobb, en motmobb, där motsatsens folk, motmobben, tar lika enfaldig ställning mot uttrycket, som den som tar ställning för uttrycket landsförrädare. Med samma kraft, och med samma mått av dumhet, som Ranelid dömde landsförrädaren, döms nu Ranelid av motmobben, med liknande avståndstagande, som t ex att kalla Ranelid för pajas.
Det är två grupper, två mobbar, där ordet landsförrädare definierar bägge två, som står mot varandra, likt forna kvartersslagsmål, där ingen kunskap, ingen insikt, ingenting är värt något, förutom att vara mot. Mot landsförrädaren eller mot den som är mot landsförrädaren.
Ordet landsförrädare har samma funktion som ordet rasist. Dock har landsförrädare en svagare maktgrund. Rasist är ett ord som likt landsförrädare definierar någon som är mot, och någon som är klandervärd, ja, så mycket att den, likt landsförrädare, stigmatiseras. Ja, det är sannolikt det främsta värdet både ordet landsförrädare och rasist har, att stigmatisera den utpekade landsförrädaren eller rasisten.
Men det finns en skillnad mellan landsförrädare och rasist. Ordet rasist är mer stigmatiserande än landsförrädare. Ordet rasist är ju ett accepterat uttryck i samhället, bland samhällets maktelit. De som har ordet rasist i sin makt, har starkare makt än de som äger ordet landsförrädare, ty stigmatiseringen av att utpekas som rasist är oerhört mycket större än att betecknas som landsförrädare. Denna skillnad i makt hörs när folk säger ’Jag är inte rasist, men…’ Det innebär att man erkänner stigmatiseringen i uttrycket rasist, men att man ändå har synpunkter på t ex invandringsfrågor. Ännu har du inte hört någon säga : ’Jag hävdar inte att det är landsförräderi, men …’. Hitintills har jag inte heller hört någon som skrivit om rasism, för att kallas pajas.
Makteliten, kanske främst opinionseliten, bl a den som har tillgång till massmedia, äger ordet rasist, medan landsförrädare, ännu, blott ägs av det som kallas alternativmedia. Men notera, att de är likvärdiga i att vara en mobb. Som får sitt liv genom sin motmobb.
Därför, när jag hör rasism eller landsförrädare, då vänder jag mig bort, ty då försiggår ett enkelt kvartersslagsmål, där det viktigaste är att slå den andre, än att lära sig något. Orden rasism och landsförrädare, och deras motsatser, är ord för mobben.
Det olyckliga i samhället är inte att dessa mobbhandlingar finns, utan att de spelar roll i samhället, t ex genom att förmå mig att ödsla ett helt blogginlägg på dem. Men, ordet rasist har förhindrat mycket goda samhällssamtal, som hade kunnat föras till gagn för samhället, istället för skapa stigmatisering. Och nu börjar ett annat ord, landsförrädare, få samma roll.
Den 5 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
