I går skrev jag om miraklet som jag tror sker p g a ett ömsesidigt kontrakt mellan de som jag betraktar som lågpresterande. För att undkomma mirakler, använder jag min avhandlings tredje form för mänsklig organisation, Brödraskapet.
Brödraskap är en kontrollmekanism som möjliggör utbyte mellan människor och som möjliggör ett organiserat agerande. Det innebär att man i gruppen (t ex en organisation) försöker uppnå en gemensamhet i normer och i värderingar, där de som inte uppfyller normerna och inte bär värderingarna genom sina handlingar, i sista hand blir uteslutna. Jag har försökt tillämpa den kontrollmekanismen när jag ansvarat för uppsatskurser. Det innebär att handledare tas in i handledargruppen och testas på ett fåtal uppsatsgrupper. Uppnår de kraven, som etableras genom handledargruppens interaktion och som vilar i gruppens normer, stannar de kvar och deltar sedan i att lära upp nya medlemmar. Klarar de inte kraven, granskas de i sin villighet att anamma kraven. Visar de benägenhet och villighet att anamma kraven, får de vara kvar, men ges inte omfattande ansvar, ty de måste först visa att de uppnår kraven. Visar de varken benägenhet eller villighet, blir de uteslutna från gruppen.
De som är i gruppen, varför har de dessa värderingar och bär dessa normer? Minst fyra skäl kan jag finna: Partnerskap, prestige, prestation, plikt.
Partnerskap innebär att man agerar enligt gruppen eftersom man vill tillhöra gruppen. Prestige innebär att man följer gruppen då det ger en prestige utanför gruppen att tillhöra gruppen. Prestation innebär att man agerar enligt gruppen då den uppfyller de krav på prestation som man själv har. Plikt innebär att man agerar enligt gruppen, men enbart utifrån att man anser att det är rätt.
De som anammar gruppens värderingar och normer, anpassar sig, dvs låter sig socialiseras, för att vinna något. Prestation och plikt är individer som ansluter sig och stannar kvar i gruppen, inte för att socialiseras, utan för att gruppen har de värderingar som individen själv har.
Gruppen kan behålla sin gemenskaps styrka genom ett klokt sätt att innesluta och utesluta medlemmar, och inom sig, socialisera medlemmarna, samtidigt som de utvecklar sina normer och värderingar genom en ständig självkritik.
Sådana grupper uppfattas, helt korrekt, som slutna. Den mycket slutna gruppen kräver att en potentiell medlem visar att den har eller är villig att anamma gruppens värderingar och normer. En något mer öppen grupp låter potentiella medlemmar ingå i gruppen, på prov, för att utvärdera om den kan inneslutas. Oavsett slutenhet, kommer gruppen att utvärdera den potentiella medlemmen, och innesluta den som visar sig bära normerna och värderingarna, och utesluta dem som inte lever upp till normerna och värderingarna.
Sådana grupper kan etableras inom organisationer, och vad jag sett, med egna ögon och själv erfarit, är att gruppen kan skapa tre olika processer i organisationen. En sådan grupp skapar, med nödvändighet, sin motsats, en grupp av de uteslutna, de som aldrig bjudits in och de som bjudits in, men sedan uteslutits.
En sådan sluten grupp kan erhålla dominans i organisationen, där organisationen styrs av gruppen. Då får de uteslutna finna sig i att vara uteslutna. Det blir s a s ett A-lag, gruppen, och ett B-lag, de uteslutna.
Men om gruppen inte lyckas erhålla dominans i organisationen, då styrs organisationen av de uteslutna. De uteslutna kan då agera med acceptans eller med undanträngning.
Acceptans från de uteslutna kan ske om gruppen är viktig för organisationens prestation. De uteslutna ser inte med glädje på gruppen, men får acceptera den, då den ger organisationen resurser och prestige.
Undanträngning uppstår när de uteslutna inte anser sig behöva gruppen för att organisationen skall kunna bestå. Då utesluter de uteslutna gruppen. Gruppens medlemmar avlövas resurser och möjligheter att vara en grupp. Gruppens medlemmar blir själva utsatta för den mekanism som de själva använder, uteslutningen. Den slutna gruppen blir utesluten av de uteslutna. Det blir de uteslutnas tyranni.
Denna tyranni kan lätt legitimeras, ty uteslutning är ju också den slutna gruppens egen strategi. De uteslutna gör ju blott som den slutna gruppen. Resultatet, som jag själv åsett, blir att de uteslutna lämnar organisationen. Kvar blir de uteslutna, som nu skapat sin egen slutna grupp.
De uteslutnas tyranni blir kravlöshetens dominans. Miraklerna sker dagligdags. Medan den slutna gruppens uteslutna medlemmar går vidare och försöker etablera sina normer i organisationer som söker prestationen. Den som varje student har rätt att kräva.
Öllsjö den 25 juni 2020
Brödraskap är en kontrollmekanism som möjliggör utbyte mellan människor och som möjliggör ett organiserat agerande. Det innebär att man i gruppen (t ex en organisation) försöker uppnå en gemensamhet i normer och i värderingar, där de som inte uppfyller normerna och inte bär värderingarna genom sina handlingar, i sista hand blir uteslutna. Jag har försökt tillämpa den kontrollmekanismen när jag ansvarat för uppsatskurser. Det innebär att handledare tas in i handledargruppen och testas på ett fåtal uppsatsgrupper. Uppnår de kraven, som etableras genom handledargruppens interaktion och som vilar i gruppens normer, stannar de kvar och deltar sedan i att lära upp nya medlemmar. Klarar de inte kraven, granskas de i sin villighet att anamma kraven. Visar de benägenhet och villighet att anamma kraven, får de vara kvar, men ges inte omfattande ansvar, ty de måste först visa att de uppnår kraven. Visar de varken benägenhet eller villighet, blir de uteslutna från gruppen.
De som är i gruppen, varför har de dessa värderingar och bär dessa normer? Minst fyra skäl kan jag finna: Partnerskap, prestige, prestation, plikt.
Partnerskap innebär att man agerar enligt gruppen eftersom man vill tillhöra gruppen. Prestige innebär att man följer gruppen då det ger en prestige utanför gruppen att tillhöra gruppen. Prestation innebär att man agerar enligt gruppen då den uppfyller de krav på prestation som man själv har. Plikt innebär att man agerar enligt gruppen, men enbart utifrån att man anser att det är rätt.
De som anammar gruppens värderingar och normer, anpassar sig, dvs låter sig socialiseras, för att vinna något. Prestation och plikt är individer som ansluter sig och stannar kvar i gruppen, inte för att socialiseras, utan för att gruppen har de värderingar som individen själv har.
Gruppen kan behålla sin gemenskaps styrka genom ett klokt sätt att innesluta och utesluta medlemmar, och inom sig, socialisera medlemmarna, samtidigt som de utvecklar sina normer och värderingar genom en ständig självkritik.
Sådana grupper uppfattas, helt korrekt, som slutna. Den mycket slutna gruppen kräver att en potentiell medlem visar att den har eller är villig att anamma gruppens värderingar och normer. En något mer öppen grupp låter potentiella medlemmar ingå i gruppen, på prov, för att utvärdera om den kan inneslutas. Oavsett slutenhet, kommer gruppen att utvärdera den potentiella medlemmen, och innesluta den som visar sig bära normerna och värderingarna, och utesluta dem som inte lever upp till normerna och värderingarna.
Sådana grupper kan etableras inom organisationer, och vad jag sett, med egna ögon och själv erfarit, är att gruppen kan skapa tre olika processer i organisationen. En sådan grupp skapar, med nödvändighet, sin motsats, en grupp av de uteslutna, de som aldrig bjudits in och de som bjudits in, men sedan uteslutits.
En sådan sluten grupp kan erhålla dominans i organisationen, där organisationen styrs av gruppen. Då får de uteslutna finna sig i att vara uteslutna. Det blir s a s ett A-lag, gruppen, och ett B-lag, de uteslutna.
Men om gruppen inte lyckas erhålla dominans i organisationen, då styrs organisationen av de uteslutna. De uteslutna kan då agera med acceptans eller med undanträngning.
Acceptans från de uteslutna kan ske om gruppen är viktig för organisationens prestation. De uteslutna ser inte med glädje på gruppen, men får acceptera den, då den ger organisationen resurser och prestige.
Undanträngning uppstår när de uteslutna inte anser sig behöva gruppen för att organisationen skall kunna bestå. Då utesluter de uteslutna gruppen. Gruppens medlemmar avlövas resurser och möjligheter att vara en grupp. Gruppens medlemmar blir själva utsatta för den mekanism som de själva använder, uteslutningen. Den slutna gruppen blir utesluten av de uteslutna. Det blir de uteslutnas tyranni.
Denna tyranni kan lätt legitimeras, ty uteslutning är ju också den slutna gruppens egen strategi. De uteslutna gör ju blott som den slutna gruppen. Resultatet, som jag själv åsett, blir att de uteslutna lämnar organisationen. Kvar blir de uteslutna, som nu skapat sin egen slutna grupp.
De uteslutnas tyranni blir kravlöshetens dominans. Miraklerna sker dagligdags. Medan den slutna gruppens uteslutna medlemmar går vidare och försöker etablera sina normer i organisationer som söker prestationen. Den som varje student har rätt att kräva.
Öllsjö den 25 juni 2020
RSS-flöde
