https://edition.cnn.com/2017/10/16/entertainment/courtney-love-harvey-weinstein/index.html
Men 2005 hade Weinstein kontroll över resurser och dominerade den sociala arenan, varför den frispråkiga sanktionerades av de sociala grupperna. Trots att de visste att hon sade sanningen, var det en sanning som inte fick sägas. Det skulle ta tio år innan sanningen fick sägas, innan sanningen accepterades som sanning.
Under dessa tio år skulle kvinnor få betala för att sanningen förtrycktes. Det var både män och kvinnor som deltog i förtrycket av sanningen. Kejsaren gick naken, men den som vågade säga att kejsaren var naken, knuffades undan.
De som knuffade undan henne, de som fortsatte att förneka sanningen, var alla delaktiga i kvinnoförtrycket.
En av mina doktorander kom tillbaka från ett gruppmöte, och var eld och lågor. Hon hade berättat om sina forskningsidéer och en av docenterna hade uttryckt sitt gillande och önskade att få diskutera dem vidare med henne. Emellertid, strax därefter var hon som förbytt, nedslagen och besviken. Hon hade sökts upp av ledaren för gruppen, som, mellan skål och vägg, hade berättat för henne att docenten hade ett rykte att vara en kvinnoförförare, som inte drog sig för att utnyttja kvinnor. Hon rekommenderades därför att inte träffa docenten. Hon frågade mig om detta blott var ett illasinnat rykte, att ledaren, som inte var docent, blott var avundsjuk på en framgångsrik forskare, så som det inte sällan är i akademiska miljöer.
Jag bekräftade hans historia och gav henne samma rekommendation. Tidigare hade jag, i en ansvarsposition, stött på en av hans doktorander, som berättade att hon kände sig sexuellt trakasserad av honom. Jag sade till henne att hon måste göra en anmälan, ty utan utredning kunde jag inte agera. Nästa gång jag träffade henne och tog upp hennes anklagelse och menade att hon måste agera, så att jag kan agera, hävdade hon att hon aldrig sagt något om sexuella trakasserier. Strax försvann hon som doktorand, och jag vet inte idag vad som hände med henne. Jag tyckte att jag inte kunde göra något, annat än att, genom min ansvarsposition, försöka förhindra att han fick ytterligare kvinnliga doktorander.
Han flyttade till en annan högskola, och fortsatte uppenbarligen på sin tidigare inslagna väg. Vilket var möjligt då jag inte gjorde vad Courtney Love gjorde, offentligt påtala riskerna med honom. Är jag därmed medskyldig till de trakasserier andra kvinnor fick utstå?
Ett annat fall, som jag inte skall tynga bloggen med igen, ty jag har berättat om det tidigare, var liknande, där jag tyckte mig vara förhindrad att vara offentlig, då kvinnan inte ville göra en anmälan, med risken att den mannen kunde fortsätta med sin kvinnoförnedring. Men denna gång var jag lite visare. Jag informerade mig genom för mig trovärdiga källor, och fann att det var ett Weinsteinfall, där det fanns en sanning som vandrade som ett rykte. Men, den formella organisationen agerade inte. Kanske likt mig, förhindra av att inga anmälningar gjordes. Men den informella organisationen hade tagit hand om saken, bl a genom att säkerställa att mannen aldrig fick handleda kvinnliga studenter.
Det ohyggliga i detta är förvisso alla kvinnor som trakasseras. Men det är också ohyggligt att männen offentligt var oskyldiga, men att de var informellt dömda, i det ena fallet, av mig till att inte få fler kvinnliga doktorander, i det andra fallet, att inte få kvinnliga studenter. Bakom dessa mäns ryggar pågick således processer i avsikt att skydda de skyddsvärda, utan att männen visste om det. De var dömda, men visste inte om sin dom.
Allt detta kan pågå p g a att det finns så få som inte är ynkryggar, det finns så få som vågar uttala sanningen.
Jag agerade för att skydda de skyddsvärda, men inte kraftfullt. Inte som Courtney Love. Har jag därmed varit delaktig i ett kvinnoförtryck?
Den 16 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin