Miljöpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna, har beslutat att minska på ansträngningarna för en minskad resursförbrukning. De är miljösvin. De är Miljösvinpartiet.
Producentansvaret är en god tanke, som säger att de som skapar avfall, om de inte tar hand om avfallet själva, så skall de i alla fall betala för avfallet.
Tidigare fick kommuner betalt för att de tog emot pappersavfall, däribland dagstidningar och reklam. Då ingick ett antal företag som producerar och sprider papper. Nu har alla dessa tackat för sig och ingår inte.
Så mycket för producentansvar, då man tydligen kan undandra sig det ansvaret.
Men det lämnar de stora förbrukarna, tidningarna och reklammakarna, ensamma med kostnaden för producentansvaret avseende papper.
(https://www.svd.se/tidningar-slipper-ansvar-for-returpapper-ofs5)
Det blir en dryg kostnad för tidningarna, vilket kan riskera deras existens. Därför tycker regeringen, och därmed miljösvinpartiet, att producentansvaret är ett hot mot demokratin, varför de skall slippa betala för sin resursförbrukning enligt producentansvarstanken. Därför läggs ansvaret på kommunerna att inte bara ta hand om pappret, utan att också bekosta hanteringen. Som på den gamla dåliga tiden, innan producentansvaret fanns.
Således skall alla kommuninvånare som har avfallshantering, via taxorna för avfallshantering betala för att tidningar och reklam skall tryckas och distribueras. Enligt tidningen (i referensen ovan) blir det ca 200 kronor per hushåll och år.
De som idag väljer det resurssnåla tidningsalternativet, att läsa via webben, skall således betala 200 kronor för resursslösarna, de som har papperstidning. Det är upp-och-ner-vända världen, där den miljövänlige får vara med och betala 200 kronor för miljöförstöraren.
De som skapar slöseriet, tidningar och reklammakare, får inga som helst kostnadsincitament att minska sin miljöbelastning. Ty kostnaden för deras resursförbrukning läggs på kommuninvånare.
Man förstatligar, eller snarare, kommunaliserar en förlust. När det fanns vinster i producentansvaret, kunde producenterna bära ansvaret. Men nu, med förlusterna, då kommunaliseras förlusterna.
Och resursförbrukningen fortgår.
Tänk nu på att papperstidningens alternativ är webben. Det betyder att en webbtidning inte bara sparar in på papper och tryckeri, utan även på utkörning av den fysiska produkten. Det är en högst avsevärd resursförbrukning som nu miljösvinpartiet och Socialdemokraterna understöder.
Det finns inget alternativ, säger de. Varför kan man inte utnyttja presstödet, och ge ut pengar till tidningar i förhållande till deras pappersupplaga, och ge dem t ex 75% av den kostnad de får betala för sin pappersdistribution, för att på så sätt ge dem incitament att minska på den tämligen onödiga resursförbrukningen?
Att kommunalisera miljöförstöring, att låta även de skötsamt resurssnåla få betala för resursslöseri, ja, det är miljösvinpartiets melodi.
Att kommunalisera det som tidigare var privat, det sker när profiten inte finns i verksamheten längre. Som vanligt, när det finns profit, då finns privata företag, men när det finns kostnader, då skall staten, i det fallet, kommunen, bära bördan. Miljöpartiet är borgare och trivs med det, men det forna socialistiska partiet borde stäcka kapitalisterna och säga att den som skapar kostnader, bär kostnader. Staten är inte till för att betala förluster. Speciellt inte när det innebär en acceptans av ett resursslöseri.
Den 23 januari 2020
Sven-Olof Collin
Producentansvaret är en god tanke, som säger att de som skapar avfall, om de inte tar hand om avfallet själva, så skall de i alla fall betala för avfallet.
Tidigare fick kommuner betalt för att de tog emot pappersavfall, däribland dagstidningar och reklam. Då ingick ett antal företag som producerar och sprider papper. Nu har alla dessa tackat för sig och ingår inte.
Så mycket för producentansvar, då man tydligen kan undandra sig det ansvaret.
Men det lämnar de stora förbrukarna, tidningarna och reklammakarna, ensamma med kostnaden för producentansvaret avseende papper.
(https://www.svd.se/tidningar-slipper-ansvar-for-returpapper-ofs5)
Det blir en dryg kostnad för tidningarna, vilket kan riskera deras existens. Därför tycker regeringen, och därmed miljösvinpartiet, att producentansvaret är ett hot mot demokratin, varför de skall slippa betala för sin resursförbrukning enligt producentansvarstanken. Därför läggs ansvaret på kommunerna att inte bara ta hand om pappret, utan att också bekosta hanteringen. Som på den gamla dåliga tiden, innan producentansvaret fanns.
Således skall alla kommuninvånare som har avfallshantering, via taxorna för avfallshantering betala för att tidningar och reklam skall tryckas och distribueras. Enligt tidningen (i referensen ovan) blir det ca 200 kronor per hushåll och år.
De som idag väljer det resurssnåla tidningsalternativet, att läsa via webben, skall således betala 200 kronor för resursslösarna, de som har papperstidning. Det är upp-och-ner-vända världen, där den miljövänlige får vara med och betala 200 kronor för miljöförstöraren.
De som skapar slöseriet, tidningar och reklammakare, får inga som helst kostnadsincitament att minska sin miljöbelastning. Ty kostnaden för deras resursförbrukning läggs på kommuninvånare.
Man förstatligar, eller snarare, kommunaliserar en förlust. När det fanns vinster i producentansvaret, kunde producenterna bära ansvaret. Men nu, med förlusterna, då kommunaliseras förlusterna.
Och resursförbrukningen fortgår.
Tänk nu på att papperstidningens alternativ är webben. Det betyder att en webbtidning inte bara sparar in på papper och tryckeri, utan även på utkörning av den fysiska produkten. Det är en högst avsevärd resursförbrukning som nu miljösvinpartiet och Socialdemokraterna understöder.
Det finns inget alternativ, säger de. Varför kan man inte utnyttja presstödet, och ge ut pengar till tidningar i förhållande till deras pappersupplaga, och ge dem t ex 75% av den kostnad de får betala för sin pappersdistribution, för att på så sätt ge dem incitament att minska på den tämligen onödiga resursförbrukningen?
Att kommunalisera miljöförstöring, att låta även de skötsamt resurssnåla få betala för resursslöseri, ja, det är miljösvinpartiets melodi.
Att kommunalisera det som tidigare var privat, det sker när profiten inte finns i verksamheten längre. Som vanligt, när det finns profit, då finns privata företag, men när det finns kostnader, då skall staten, i det fallet, kommunen, bära bördan. Miljöpartiet är borgare och trivs med det, men det forna socialistiska partiet borde stäcka kapitalisterna och säga att den som skapar kostnader, bär kostnader. Staten är inte till för att betala förluster. Speciellt inte när det innebär en acceptans av ett resursslöseri.
Den 23 januari 2020
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
