Leila Ali är en nyinvald miljöpartist i Riksdagen. Med viss rätt drar hon på sig ett visst intresse. Hon är mörk, invandrare, kommer från ett socialt oroligt område, bär schal, är muslim, är kvinna och har kryssats in, då hon stod ganska långt ner på miljöpartiets lista. En tydlig representant från den underklass som bildats genom den sista invandrarvågen. En demokratisk öppning för den gruppen.
Högern attackerar henne, men även andra, för att ha kryssats in. Ett uttryck för klanmönstret, hävdas det. Det är ett felaktigt angrepp ty sannolikt tillhör hon inte en klan som är så stor. Däremot kan det vara grupptänkande som gett henne rösterna. Men det är varken förbjudet eller felaktigt. Vi har ju redan en form av grupptänkande eftersom vi har valkretsar.
Men idag framkommer det som är min ständiga misstänksamhet, att nyinvandrarna är födda i en svag eller frånvarande demokratisk kultur och omfattas därför inte av de demokratiska värderingarna och attityderna. Det gör förvisso inte somliga infödda svenskar heller, men de tillhör källarvåningen i Sverige, där nazister, extrema former av Sverigedemokrater, nyrasister i Fi, och en del miljöpartister lever sina publika liv.
Leila Ali har emellertid agerat på ett sätt som kan antas blotta hennes värderingar. Hon delade ett inlägg 19 augusti 2017, som hon benämner ’Det bästa på länge’ Det delade inlägget är ett groteskt och vidrigt angrepp från en källarmänniska, en av de där hatarna som med dagens fria internet får utrymme. Hataren heter Carolina Farraj, och hon spyr en vidrig, ovärdig galla över en journalist, Joakim Lamotte, som i sin tur uppmärksammar detta.
https://www.facebook.com/joakim.lamotte/videos/520316195061034/
Joakim är en rolig och ganska nödvändig journalist idag, även om han saknar den grundläggande förmågan som en god journalist skall ha, att försöka beskriva ett fenomen genom att höra och beskriva olika intressen, och inte beskriva och ge förståelse för ett och endast ett intresse.
Men det intressanta är inte att Joakim känner sig kränkt över hatarens angrepp. Inte heller är det intressant att en person tycker att detta är det bästa på länge.
Det intressant, och det ohyggliga, är att den som finner dessa hatord bra, har idag det finaste arbete man kan ha, att vara representant för folket i Riksdagen.
Vi ser här ytterligare ett exempel på att partier, som man betraktat som demokratiska och etablerade i en svensk demokratitradition, missar kvalitetsgranskningen av sina representanter. Det inlägg som Joakim funnit, var tillgängligt. Hade miljöpartiet varit ett fullgott demokratiskt parti, som står för de demokratiska värderingarna, då hade de haft en noggrann kontroll av de som skall representera dem. Då hade man gått igenom den möjliga riksdagsledamotens uttalanden, för att säkerställa att hon inte bara är miljöpartist, utan också demokrat.
Det Joakim, journalisten, gjort, är det som miljöpartiet skulle ha gjort. Om de hade värnat sig själva som ett demokratiskt parti. Det har de inte gjort, utan en lättsamt grävande journalist krävdes för att avslöja en hatande miljöpartist.
Folk får gärna hata. Det är för dem vi har källarvåningen. Men de skall inte kunna ta hissen upp, genom alla våningar, och hamna högst upp, i Riksdagen.
Stockholm den 20 september 2018
Högern attackerar henne, men även andra, för att ha kryssats in. Ett uttryck för klanmönstret, hävdas det. Det är ett felaktigt angrepp ty sannolikt tillhör hon inte en klan som är så stor. Däremot kan det vara grupptänkande som gett henne rösterna. Men det är varken förbjudet eller felaktigt. Vi har ju redan en form av grupptänkande eftersom vi har valkretsar.
Men idag framkommer det som är min ständiga misstänksamhet, att nyinvandrarna är födda i en svag eller frånvarande demokratisk kultur och omfattas därför inte av de demokratiska värderingarna och attityderna. Det gör förvisso inte somliga infödda svenskar heller, men de tillhör källarvåningen i Sverige, där nazister, extrema former av Sverigedemokrater, nyrasister i Fi, och en del miljöpartister lever sina publika liv.
Leila Ali har emellertid agerat på ett sätt som kan antas blotta hennes värderingar. Hon delade ett inlägg 19 augusti 2017, som hon benämner ’Det bästa på länge’ Det delade inlägget är ett groteskt och vidrigt angrepp från en källarmänniska, en av de där hatarna som med dagens fria internet får utrymme. Hataren heter Carolina Farraj, och hon spyr en vidrig, ovärdig galla över en journalist, Joakim Lamotte, som i sin tur uppmärksammar detta.
https://www.facebook.com/joakim.lamotte/videos/520316195061034/
Joakim är en rolig och ganska nödvändig journalist idag, även om han saknar den grundläggande förmågan som en god journalist skall ha, att försöka beskriva ett fenomen genom att höra och beskriva olika intressen, och inte beskriva och ge förståelse för ett och endast ett intresse.
Men det intressanta är inte att Joakim känner sig kränkt över hatarens angrepp. Inte heller är det intressant att en person tycker att detta är det bästa på länge.
Det intressant, och det ohyggliga, är att den som finner dessa hatord bra, har idag det finaste arbete man kan ha, att vara representant för folket i Riksdagen.
Vi ser här ytterligare ett exempel på att partier, som man betraktat som demokratiska och etablerade i en svensk demokratitradition, missar kvalitetsgranskningen av sina representanter. Det inlägg som Joakim funnit, var tillgängligt. Hade miljöpartiet varit ett fullgott demokratiskt parti, som står för de demokratiska värderingarna, då hade de haft en noggrann kontroll av de som skall representera dem. Då hade man gått igenom den möjliga riksdagsledamotens uttalanden, för att säkerställa att hon inte bara är miljöpartist, utan också demokrat.
Det Joakim, journalisten, gjort, är det som miljöpartiet skulle ha gjort. Om de hade värnat sig själva som ett demokratiskt parti. Det har de inte gjort, utan en lättsamt grävande journalist krävdes för att avslöja en hatande miljöpartist.
Folk får gärna hata. Det är för dem vi har källarvåningen. Men de skall inte kunna ta hissen upp, genom alla våningar, och hamna högst upp, i Riksdagen.
Stockholm den 20 september 2018
RSS-flöde
