Men hon har befriat sin familj från en mun att föda. Och priset på henne, 30.000Skr, är pengar som gått till familjen.
Jag vill inbilla mig att jag kan erfara hennes plåga. Samtidigt inser jag att jag inte har de erfarenheter och referensramar som gör det möjligt att erfara eller ens förstå hennes plåga. Det är ett samhälle och en situation som är så otänkbar att den mänskliga fantasin inte kan skapa den igenkänning som krävs för att ge material till empatin. Det enda jag kan inse, är att det är omänskligt och ovärdigt.
Detta sker i ett land, inte så långt från oss, i Libanon. Vi har många människor i Sverige, som farit genom det landet. På sin väg till Sverige. Men de var starkare än hon. Oftast har de varit män, som inte löper samma risker som kvinnor, och som har muskelstyrkan att försvara sin heder och sig själv. Det hjälper också oerhört mycket, ibland har det varit ett nödvändigt villkor, att ha pengar, mycket pengar, bortåt 100.000kr för en biljett.
Det är detta; att det är starka, modiga, rika människor som kommer till Sveriges gräns, och där kan få ta del av ’den öppna famnen’. Det är det jag kallar den darwinistiska flyktingpolitiken. Toppen på den politiken var gymnasielagen, som gav människor utan asylskäl förmånen att få en chans att stanna i Sverige. Miljarder kronor går till personer som saknar asylskäl, men som varit så starka, modiga och eventuellt rika, att de kunde ta sig till Sverige.
Khitman är vare sig stark pojke, modig för flykt, eller rik, varför hon förödmjukas i ett groteskt socialt system, närt av totalitära förmedeltida idéer, genom att giftas bort för att bli en madrass till en äldre man.
Khitman har sannolikt inte heller asylskäl. Men det är högst akademiskt, ty hon når aldrig gränsen, där hon kan omfamnas av den svenska darwinistiska flyktingpolitiken.
Tänk på alternativet. En feministisk flyktingpolitik. Svenska staten köper flickorna för 30.000Skr, sätter dem på flyget till Sturup, där de fördelas på värdfamiljer, som vill vara solidariska, dvs se till de svaga. Flickorna får inte ta familjen med sig, ty vi vet att det utnyttjas av männen för att få komma till Sverige. Bara Khitman får komma. På henne satsar vi en värdfamilj och utbildning.
Jag är inte säker, men jag är övertygad, att Sverige gör ren vinst på en solidarisk feministisk flyktingpolitik. Idag, med den darwinistiska flyktingpolitiken, gör Sverige förlust.
Feministisk flyktingpolitik är således det vi kallar en win-win-situation, vi är solidariska, vi räddar de svaga, och vi får mer än vi gav ut. Och Khitman kan realisera sin dröm, om det är utbildning och ett kärleksfullt hem.
Men, precis som Kristus stannade i Eboli, i den berömda boken, stannade den havererade svensk flyktingpolitiken vid gränsen, understödd bl a av nysocialdemokraternas vidriga darwinism.
Öllsjö den 4 april 2020