Länderna i Norden är fredliga och de har fredliga, för att inte säga vänskapliga relationer till varandra. Om man skulle klassa relationen mellan två nordiska länder i tre kategorier, ovän, vän eller komplicerad relation, skulle nog samtliga relationer klassas som vän.
Tar vi Europa blir bilden något mindre vänskaplig, men tillräckligt många länder har vänskapliga relationer varför en sammanställning säkert skulle ge mer än 75% relationer som vänskapliga.
Detta skriver jag eftersom jag fått tag på en sammanställning av mellanösterrelationer, där man kategoriserat relationerna som vän, ovän eller komplicerad relation. I denna sammanställning finns både länder och organisationer, varför liknelsen med Norden och Europa inte är helt jämförbar.
https://www.slate.com/blogs/the_world_/2014/07/17/the_middle_east_friendship_chart.html
Det finns tolv enheter i sammanställningen, 8 länder och 4 organisationer. Av de 138 relationerna är 75 betecknade som ovän, dvs 54%, 25% är komplicerade, och blott 21% betecknas som vänskapliga.
Mellanöstern är således inte ett område karakteriserat av vänskap. Det är minst komplicerat, men merparten är ovänskapligt.
Dessa länder och organisationer karakteriseras av att vara helt dominerade av islam, eller att ha stora inslag av islam. Blott Israel kan betraktas som ett land utan starkare inslag av islam.
Man skulle tro att dominansen av en religion skulle ge, om inte vänskap, så i alla fall inte ovänskap. Men det räcker att minnas tillbaka till tiden kring 1600 och 1700, då det streds mycket i Europa, baserat en hel del på kristendomen, där mördandet skedde mellan protestanter och katoliker. Trettioåriga kriget, år 1618-48, var i stort sett ett religionskrig. I mellanöstern finns islam, med sina två grenar, Shia och Sunni. Ser man på ovänskapsindex är sunni den gren som är bäst på att ha ovänskapliga relationer.
Dagens krig i Gaza sker mellan det enda icke-islamiska landet, Israel, och det islamiska Hamas, som har den mest ovänliga grenen av islam, sunni. Medan det kan vara till nackdel för Israel, kan det också vara till fördel. De kan utnyttja tanken att min oväns ovän är min vän. Eftersom sunni är duktiga på att vara ovänner, kan sunnis ovänner kanske vara deras vänner.
Islam är i grunden våldsamt. När det sedan delas upp i två fraktioner, blir det än mer våldsamt. Det visar sig i Mellanöstern idag. Idag är det också fler muslimer som dör p g a muslimsk fascism än de som man skulle förvänta sig bli mördade, de ovärdiga, icke-muslimska kuffarna.
För en människa som jag, som är oerhört islamkritisk, är detta goda nyheter. Trots att islam är en mycket stark och totalitär ideologi, klarar den inte av att ena sina tillbedjare. Risken att islam skall bli en stark kraft som tar över världen, eller i alla fall Europa, tycks vara liten. Likt ödet för många totalitära ideologier, minns celldelningen bland kommunisterna, tycks muslimerna ägna sig åt att tycka illa om varandra.
I det ansluter jag mig till muslimerna.
Den 23 januari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Tar vi Europa blir bilden något mindre vänskaplig, men tillräckligt många länder har vänskapliga relationer varför en sammanställning säkert skulle ge mer än 75% relationer som vänskapliga.
Detta skriver jag eftersom jag fått tag på en sammanställning av mellanösterrelationer, där man kategoriserat relationerna som vän, ovän eller komplicerad relation. I denna sammanställning finns både länder och organisationer, varför liknelsen med Norden och Europa inte är helt jämförbar.
https://www.slate.com/blogs/the_world_/2014/07/17/the_middle_east_friendship_chart.html
Det finns tolv enheter i sammanställningen, 8 länder och 4 organisationer. Av de 138 relationerna är 75 betecknade som ovän, dvs 54%, 25% är komplicerade, och blott 21% betecknas som vänskapliga.
Mellanöstern är således inte ett område karakteriserat av vänskap. Det är minst komplicerat, men merparten är ovänskapligt.
Dessa länder och organisationer karakteriseras av att vara helt dominerade av islam, eller att ha stora inslag av islam. Blott Israel kan betraktas som ett land utan starkare inslag av islam.
Man skulle tro att dominansen av en religion skulle ge, om inte vänskap, så i alla fall inte ovänskap. Men det räcker att minnas tillbaka till tiden kring 1600 och 1700, då det streds mycket i Europa, baserat en hel del på kristendomen, där mördandet skedde mellan protestanter och katoliker. Trettioåriga kriget, år 1618-48, var i stort sett ett religionskrig. I mellanöstern finns islam, med sina två grenar, Shia och Sunni. Ser man på ovänskapsindex är sunni den gren som är bäst på att ha ovänskapliga relationer.
Dagens krig i Gaza sker mellan det enda icke-islamiska landet, Israel, och det islamiska Hamas, som har den mest ovänliga grenen av islam, sunni. Medan det kan vara till nackdel för Israel, kan det också vara till fördel. De kan utnyttja tanken att min oväns ovän är min vän. Eftersom sunni är duktiga på att vara ovänner, kan sunnis ovänner kanske vara deras vänner.
Islam är i grunden våldsamt. När det sedan delas upp i två fraktioner, blir det än mer våldsamt. Det visar sig i Mellanöstern idag. Idag är det också fler muslimer som dör p g a muslimsk fascism än de som man skulle förvänta sig bli mördade, de ovärdiga, icke-muslimska kuffarna.
För en människa som jag, som är oerhört islamkritisk, är detta goda nyheter. Trots att islam är en mycket stark och totalitär ideologi, klarar den inte av att ena sina tillbedjare. Risken att islam skall bli en stark kraft som tar över världen, eller i alla fall Europa, tycks vara liten. Likt ödet för många totalitära ideologier, minns celldelningen bland kommunisterna, tycks muslimerna ägna sig åt att tycka illa om varandra.
I det ansluter jag mig till muslimerna.
Den 23 januari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
