I en nyhet på SvT rapporteras att en häst blivit skjuten på en ridskola. Tidigare har det hänt att hästar blivit knivskurna, vilket synes vara dåd av galna. Att skjuta en häst är däremot något nytt.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ridskolechef-hoppas-att-vi-kommer-kunna-kanna-oss-trygga-har
I artikeln rapporteras att man vill ta bort insynen och att man tidigare haft problem med bränder.
Är det en galning som vill ridskolan illa?
Svaret på frågan mer än antyds genom att journalisten skriver: ”Ett plank eller någonting som skärmar av betet som vetter mot stadsdelen Hageby skulle öka tryggheten förklarar hon [ridskolechefen]”.
Läsaren undrar självfallet vad en gräns mot en stadsdel kan ha för betydelse. Ett illdåd sker väl oberoende av gränser mot stadsdelar?
Men vi läsare förstår vad som avses.
Journalisten anger en möjlig förklaring, men ger den mellan raderna och blott som en antydan, genom att skriva att orsaken kan stå att finna i att ridskolan gränsar till en stadsdel, men inte vilken stadsdel som helst, utan en som heter Hageby.
Hageby är ett område som identifierats som oroligt, dvs ett utanförskapsområde. Där bor mest invandrare, där några av dessa står för bus, kriminalitet, och som i detta fall, för attentat.
Journalisten skriver inte ut sin förmodan, att det är socialt handikappade invandrare som begår attentat. Men hon skriver på sådant sätt att vi läsare får en antydan som räcker för att vi skall förstå att attentatet förmodligen utfördes av en socialt handikappad från ett utanförskapsområde och därför är attentatspersonen(-erna) sannolikt invandrare eller från ung invandrarsläkt.
Nyheten är därför ytterligare en nyhet som vi lägger på kontot invandrarhaveriet. Nyheten spär på irritationen över att invandrare kan bete sig så illa, att de lever i utanförskapsområden, att samhället inte lyckas vare sig krossa utanförskapsområdena eller de kulturdelar som skapar dessa konflikter i samhället.
Vi har lärt oss att översätta det som kallas PK-svenska, dvs politiskt korrekt svenska, till riktig svenska. Journalisterna lever i en hård värld, där vi från undersökningar vet att de har starka vänsterpreferenser, vilket i de värsta fallen kan medföra identitetspolitiska böjelser och nyrasism, och i de mjukare, en ovilja att generalisera när det gäller vissa grupper, som invandrare.
Förr i tiden fanns det Pravda-tolkare, vilket var västerlänningar som ansågs kunna uttolka vad som hände och skedde i Sovjetunionen genom att tolka texter, speciellt de som publicerades i partitidningen Pravda, men även vilka individer i Sovjet som var på väg upp och på väg ut, beroende på hur de stod uppställda 1:a Maj på Lenin-mausoleet på Röda Torget i Moskva.
Idag har vi en mildare form i Sverige. Det har sagts att det är ett hot mot demokratin, då trovärdigheten gentemot media, speciellt den statskontrollerade, anses vara mycket viktig för demokratin.
Men kanske det är precis tvärtom? Genom att vi ständigt har garden uppe och är beredd att tolka informationen, har vi fått en förstärkt kritisk attityd mot massmedia. Kanske snedvriden, till förmån för vissa tolkningar, att allt elände skapas av socialt handikappade invandrare, men det förringar inte faktum, att medborgarens kritiska förmåga kanske har ökat, vilket torde gynna det fenomen som vi kallar demokrati.
San Bernardo den 21 augusti 2020
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ridskolechef-hoppas-att-vi-kommer-kunna-kanna-oss-trygga-har
I artikeln rapporteras att man vill ta bort insynen och att man tidigare haft problem med bränder.
Är det en galning som vill ridskolan illa?
Svaret på frågan mer än antyds genom att journalisten skriver: ”Ett plank eller någonting som skärmar av betet som vetter mot stadsdelen Hageby skulle öka tryggheten förklarar hon [ridskolechefen]”.
Läsaren undrar självfallet vad en gräns mot en stadsdel kan ha för betydelse. Ett illdåd sker väl oberoende av gränser mot stadsdelar?
Men vi läsare förstår vad som avses.
Journalisten anger en möjlig förklaring, men ger den mellan raderna och blott som en antydan, genom att skriva att orsaken kan stå att finna i att ridskolan gränsar till en stadsdel, men inte vilken stadsdel som helst, utan en som heter Hageby.
Hageby är ett område som identifierats som oroligt, dvs ett utanförskapsområde. Där bor mest invandrare, där några av dessa står för bus, kriminalitet, och som i detta fall, för attentat.
Journalisten skriver inte ut sin förmodan, att det är socialt handikappade invandrare som begår attentat. Men hon skriver på sådant sätt att vi läsare får en antydan som räcker för att vi skall förstå att attentatet förmodligen utfördes av en socialt handikappad från ett utanförskapsområde och därför är attentatspersonen(-erna) sannolikt invandrare eller från ung invandrarsläkt.
Nyheten är därför ytterligare en nyhet som vi lägger på kontot invandrarhaveriet. Nyheten spär på irritationen över att invandrare kan bete sig så illa, att de lever i utanförskapsområden, att samhället inte lyckas vare sig krossa utanförskapsområdena eller de kulturdelar som skapar dessa konflikter i samhället.
Vi har lärt oss att översätta det som kallas PK-svenska, dvs politiskt korrekt svenska, till riktig svenska. Journalisterna lever i en hård värld, där vi från undersökningar vet att de har starka vänsterpreferenser, vilket i de värsta fallen kan medföra identitetspolitiska böjelser och nyrasism, och i de mjukare, en ovilja att generalisera när det gäller vissa grupper, som invandrare.
Förr i tiden fanns det Pravda-tolkare, vilket var västerlänningar som ansågs kunna uttolka vad som hände och skedde i Sovjetunionen genom att tolka texter, speciellt de som publicerades i partitidningen Pravda, men även vilka individer i Sovjet som var på väg upp och på väg ut, beroende på hur de stod uppställda 1:a Maj på Lenin-mausoleet på Röda Torget i Moskva.
Idag har vi en mildare form i Sverige. Det har sagts att det är ett hot mot demokratin, då trovärdigheten gentemot media, speciellt den statskontrollerade, anses vara mycket viktig för demokratin.
Men kanske det är precis tvärtom? Genom att vi ständigt har garden uppe och är beredd att tolka informationen, har vi fått en förstärkt kritisk attityd mot massmedia. Kanske snedvriden, till förmån för vissa tolkningar, att allt elände skapas av socialt handikappade invandrare, men det förringar inte faktum, att medborgarens kritiska förmåga kanske har ökat, vilket torde gynna det fenomen som vi kallar demokrati.
San Bernardo den 21 augusti 2020
RSS-flöde
