Du varnas för denna text, ty enligt nyrasismen är det som följer en rasistisk text. Till yttermera visso är den också byggd på negativa bevis, på en frånvaro av ett fenomen, och inte det som brukar vara starkast bevis, närvaron av något.
Du är nu varnad.
När ukrainarna kommer som flyktingar till Sverige, står vanligt folk beredd att hjälpa till. Jag ser foton och små filmer som visar människorna som hjälper. Likt flyktingkrisen 2015 finns många människor som hjälper till, med att dela ut mat, men också genom att öppna sina hem.
När jag ser dessa människor ser jag inte en enda schal. Inte en enda hijab skådar jag bland alla de som hjälper till. Det är mycket överraskande av två skäl.
Många muslimska kvinnor är arbetslösa. De har därför all tid i världen att hjälpa till.
Många muslimska kvinnor är inte arbetskraftsinvandrare utan flyktingar, varför de skulle ha mycket lätt att känna medkänsla, vilket skulle förmå dem att hjälpa till.
Männen är svårare att identifiera eftersom de saknar den lätta identifieringen genom klädseln. Om det är så att även de är frånvarande, vet jag inte. Jag inriktar mig således på kvinnorna, inte för att de är kvinnor, utan för att de går att identifiera. Eller snarare, att det går att se att de inte deltar.
Varför i herrans namn hjälper inte de muslimska kvinnorna de som är som dem, flyktingar och kvinnor?
Man skulle tänk sig att de skulle känna att de måste göra vad som visades mot dem, när de kom. Att de har att ge tillbaka till det svenska samhället, vad de själva fått. Men nej, den ömsesidighetskänslan tycks inte vara så stark att de kommer till hjälpcentran.
Man skulle tänka sig att de har stark medkänsla med flyktingar, ty de är själva flyktingar. Det är ju därför de är här. De har själva flytt och borde därför ha medkänsla med de som flyr, och med den medkänslan, komma för att hjälpa vid hjälpcenran. Men nej, medkänslan är inte s stark att de lämnar hemmet.
Man skulle tänka sig att de har stark medkänsla eftersom flyktingarna är som de själva, kvinnor, och med deras barn. Men nej, inte ens faktumet att flyktingarna är som dem, kvinnor, och i de flesta fall, mödrar, får deras hjärta att mjukna så mycket att ge beger sig till hjälpcentran.
Varför hjälper de inte till? Varför dominera inte bilderna från hjälpcentran av de som vet vad det är att vara flykting, att vara flyende kvinna, att vara flyende moder?
Om min spekulation är korrekt, så är deras sammanlagda ömsesidighetskänsla och dubbla medkänslor, inte tillräckliga för att förmå dem att lämna sitt hem och hjälpa till.
I väntan på ett svar som motiverar deras frånvaro, säger jag:
Ni borde skämmas!
Den 16 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Du är nu varnad.
När ukrainarna kommer som flyktingar till Sverige, står vanligt folk beredd att hjälpa till. Jag ser foton och små filmer som visar människorna som hjälper. Likt flyktingkrisen 2015 finns många människor som hjälper till, med att dela ut mat, men också genom att öppna sina hem.
När jag ser dessa människor ser jag inte en enda schal. Inte en enda hijab skådar jag bland alla de som hjälper till. Det är mycket överraskande av två skäl.
Många muslimska kvinnor är arbetslösa. De har därför all tid i världen att hjälpa till.
Många muslimska kvinnor är inte arbetskraftsinvandrare utan flyktingar, varför de skulle ha mycket lätt att känna medkänsla, vilket skulle förmå dem att hjälpa till.
Männen är svårare att identifiera eftersom de saknar den lätta identifieringen genom klädseln. Om det är så att även de är frånvarande, vet jag inte. Jag inriktar mig således på kvinnorna, inte för att de är kvinnor, utan för att de går att identifiera. Eller snarare, att det går att se att de inte deltar.
Varför i herrans namn hjälper inte de muslimska kvinnorna de som är som dem, flyktingar och kvinnor?
Man skulle tänk sig att de skulle känna att de måste göra vad som visades mot dem, när de kom. Att de har att ge tillbaka till det svenska samhället, vad de själva fått. Men nej, den ömsesidighetskänslan tycks inte vara så stark att de kommer till hjälpcentran.
Man skulle tänka sig att de har stark medkänsla med flyktingar, ty de är själva flyktingar. Det är ju därför de är här. De har själva flytt och borde därför ha medkänsla med de som flyr, och med den medkänslan, komma för att hjälpa vid hjälpcenran. Men nej, medkänslan är inte s stark att de lämnar hemmet.
Man skulle tänka sig att de har stark medkänsla eftersom flyktingarna är som de själva, kvinnor, och med deras barn. Men nej, inte ens faktumet att flyktingarna är som dem, kvinnor, och i de flesta fall, mödrar, får deras hjärta att mjukna så mycket att ge beger sig till hjälpcentran.
Varför hjälper de inte till? Varför dominera inte bilderna från hjälpcentran av de som vet vad det är att vara flykting, att vara flyende kvinna, att vara flyende moder?
Om min spekulation är korrekt, så är deras sammanlagda ömsesidighetskänsla och dubbla medkänslor, inte tillräckliga för att förmå dem att lämna sitt hem och hjälpa till.
I väntan på ett svar som motiverar deras frånvaro, säger jag:
Ni borde skämmas!
Den 16 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
