I dagens (11 juni) Svenska Dagbladet, ( https://www.svd.se/svenskarna-maste-borja-arbeta-tidigare-i-livet ) skriver Svenskt Näringslivs vice Vd, af Ugglas, och dess chef för utbildning, forskning och innovation, Krantz, om att de högskoleutbildade måste komma ut i arbetslivet tidigare än vad som sker idag. De ägnar två spalter åt att beskriva fördelarna med en tidigare entré i arbetslivet, och att dagens högskolestudenter kommer sent till utbildningen och går länge på utbildningen.
Därefter skriver de: ”Den höga etableringsåldern beror till stor del på dåliga incitamentssystem.”
Efter detta ger de en mängd förslag på framför allt sanktioner, som t ex att höja prestationskravet för att få studiemedel, och att man måste ha en avklarad kandidat efter 3,5 år för att få lov att studera vidare. Blott ett förslag rör incitament, att man får 50.000 kronor i handen om man klarar sin utbildning i tid.
Jag ger af Ugglas och Krantz Underkänt eftersom de inte förstår skillnaden mellan incitamentsystem och sanktionssystem.
Jag ger dem med Beröm Underkänt eftersom de inte argumenterar.
Var student som kommit till mig för handledning eller mött mig i diskussion på en lektion, har noga och hårt fått erfara att jag tolererar vilken utsaga som helst. I min värld, i mina klassrum, i mitt seminarierum får man hävda vad som helst. Man får hävda ”Den höga etableringsåldern beror till stor del på dåliga incitamentssystem.”.
Men den som inte omedelbart fortsätter med ordet ’eftersom’ eller ’enär’, blir omedelbart avbruten av mig och får utstå min tirad av ord. Utsagor utan bevis, utan argument, utan motivering är utsagor av dogmatism, de är härskarmentalitet, de är maktanspråk utan grund. De är tomma och meningslösa i ett akademiskt seminarierum. De accepteras inte. I politiken och maktens värld kan du ’hävda att’, där kan du ’mena att’, där kan du vräka ur dig grundlösa utsagor. Men i akademins rum, där får du vräka ur dig vilken utsaga som helst, så länge du anför argument och bevis.
Af Ugglas och Krantz visar inte att problemet med den sena starten, men framför allt genomströmningen, beror på bristande incitament. Det är möjligt att det är så, men i brist på bevis och argument är deras utsaga meningslös. Och därmed deras förslag. Som dock blott ett var ett förslag som riktade sig in på incitament, medan alla de andra berörde sanktioner.
Att genomströmningen är låg är förvisso en gåta då högskolorna har starka incitament till genomströmning och snabb sådan. Ty lönen till lärarna betalas till hälften när läraren ger en student godkänt. Till andra hälften när studenten börjar utbildningen. Ingenstans i högskolornas finansieringssystem finns en belöning för att förlänga studietiden eller för att lyckas med det som är en av de viktigaste uppgifterna vi har, att avskilja de som saknar studiebegåvning.
I fallet med af Ugglas och Krantz skulle högskolan inte få betalt med den åtgärd jag just nu genomfört, att underkänna dem med beröm. Hade jag däremot godkänt dem, eller godkänt dem med beröm, hade pengarna trillat in.
Om det istället hade varit så att högskolan fick betalt för att utföra sina uppgifter, att utbilda de studiebegåvade och avskilja de studieobegåvade, hade studietiden i genomsnitt gått ner. Ty en anledning att det är lång studietid beror på att de mindre studiebegåvade hålls kvar i systemet, ges extra resurser, ges omtentamen på omtentamen, och om det inte hjälper, ges en ny examinator som bättre insett högskolans incitamentsystem, dvs att godkänna studenten.
Debattörernas förslag är förvisso riktade mot just sanktionsdelen i högskolans arbete, att avskilja de som inte är studiebegåvade genom t ex att den som inte har en kandidat inom 3,5 år, skall avskiljas. Men med den ledargarnityr som finns på högskolor, som reagerar enligt högskolornas finansiella incitamentsystem, vilket inte står i samklang med det akademiska systemet, kommer deras sanktionsförslag sannolikt att leda till att fler än min kollega får ett mail från rektorn, där han ombads se över sin examination av de betalande studenterna med argumentet att de är ju betalande. Antalet omexaminationer kommer sannolikt att öka för att öka sannolikheten att undkomma sanktionerna. Vilket leder till att de akademiska lärarnas tid kommer att ägnas mer och mer att examinera istället för att utbilda.
Ber att få återkomma i ärendet.
Öllsjö den 11 juni 2018
Därefter skriver de: ”Den höga etableringsåldern beror till stor del på dåliga incitamentssystem.”
Efter detta ger de en mängd förslag på framför allt sanktioner, som t ex att höja prestationskravet för att få studiemedel, och att man måste ha en avklarad kandidat efter 3,5 år för att få lov att studera vidare. Blott ett förslag rör incitament, att man får 50.000 kronor i handen om man klarar sin utbildning i tid.
Jag ger af Ugglas och Krantz Underkänt eftersom de inte förstår skillnaden mellan incitamentsystem och sanktionssystem.
Jag ger dem med Beröm Underkänt eftersom de inte argumenterar.
Var student som kommit till mig för handledning eller mött mig i diskussion på en lektion, har noga och hårt fått erfara att jag tolererar vilken utsaga som helst. I min värld, i mina klassrum, i mitt seminarierum får man hävda vad som helst. Man får hävda ”Den höga etableringsåldern beror till stor del på dåliga incitamentssystem.”.
Men den som inte omedelbart fortsätter med ordet ’eftersom’ eller ’enär’, blir omedelbart avbruten av mig och får utstå min tirad av ord. Utsagor utan bevis, utan argument, utan motivering är utsagor av dogmatism, de är härskarmentalitet, de är maktanspråk utan grund. De är tomma och meningslösa i ett akademiskt seminarierum. De accepteras inte. I politiken och maktens värld kan du ’hävda att’, där kan du ’mena att’, där kan du vräka ur dig grundlösa utsagor. Men i akademins rum, där får du vräka ur dig vilken utsaga som helst, så länge du anför argument och bevis.
Af Ugglas och Krantz visar inte att problemet med den sena starten, men framför allt genomströmningen, beror på bristande incitament. Det är möjligt att det är så, men i brist på bevis och argument är deras utsaga meningslös. Och därmed deras förslag. Som dock blott ett var ett förslag som riktade sig in på incitament, medan alla de andra berörde sanktioner.
Att genomströmningen är låg är förvisso en gåta då högskolorna har starka incitament till genomströmning och snabb sådan. Ty lönen till lärarna betalas till hälften när läraren ger en student godkänt. Till andra hälften när studenten börjar utbildningen. Ingenstans i högskolornas finansieringssystem finns en belöning för att förlänga studietiden eller för att lyckas med det som är en av de viktigaste uppgifterna vi har, att avskilja de som saknar studiebegåvning.
I fallet med af Ugglas och Krantz skulle högskolan inte få betalt med den åtgärd jag just nu genomfört, att underkänna dem med beröm. Hade jag däremot godkänt dem, eller godkänt dem med beröm, hade pengarna trillat in.
Om det istället hade varit så att högskolan fick betalt för att utföra sina uppgifter, att utbilda de studiebegåvade och avskilja de studieobegåvade, hade studietiden i genomsnitt gått ner. Ty en anledning att det är lång studietid beror på att de mindre studiebegåvade hålls kvar i systemet, ges extra resurser, ges omtentamen på omtentamen, och om det inte hjälper, ges en ny examinator som bättre insett högskolans incitamentsystem, dvs att godkänna studenten.
Debattörernas förslag är förvisso riktade mot just sanktionsdelen i högskolans arbete, att avskilja de som inte är studiebegåvade genom t ex att den som inte har en kandidat inom 3,5 år, skall avskiljas. Men med den ledargarnityr som finns på högskolor, som reagerar enligt högskolornas finansiella incitamentsystem, vilket inte står i samklang med det akademiska systemet, kommer deras sanktionsförslag sannolikt att leda till att fler än min kollega får ett mail från rektorn, där han ombads se över sin examination av de betalande studenterna med argumentet att de är ju betalande. Antalet omexaminationer kommer sannolikt att öka för att öka sannolikheten att undkomma sanktionerna. Vilket leder till att de akademiska lärarnas tid kommer att ägnas mer och mer att examinera istället för att utbilda.
Ber att få återkomma i ärendet.
Öllsjö den 11 juni 2018
RSS-flöde
