Mauricio Rojas har återkommit till Liberalerna, som det han tidigare var, deras främste tänkare inom invandrarproblemet och dess lösningar. Igår berättade jag om hans tanke om egenmakt som lösningen på invandrarproblemet i dagens Sverige. Idag skall jag ge återge hans pessimistiska syn angående fritänkarna.
Jag var bekant med Mauricio i slutet på 70-talet, då jag umgicks i hans krets av chilenska flyktingar, eftersom jag var tillsammans med en chilenska, som likt honom, flytt från Chile efter kuppen mot Allende. En dag satt vi i trädgården på hans sommarställe utanför Höör. Vi diskuterade den politiska situationen i Sverige. Jag ventilerade min besvikelse över socialdemokratin och mina funderingar på att låta liberalerna, då Folkpartiet, få min röst. Han, som var en forn kommunist och troende marxist, hade också funderingar på en röst på Folkpartiet. Hans slutsats har dröjt sig kvar i mitt minne. Han skrattade och sade något i stil med:
’Det parti som drar sig till din och min röst, är dömt att vara litet och utan inflytande’.
Vi såg väl oss bägge som fritänkare, med starka principer och än starkare övertygelser, med idéer som inte platsade någonstans, som innebar att vi alltid kände oss missförstådda, och därmed utanför. Vi, i vårt utanförskap, fann oss i en gemenskap på den illa klippta gräsmattan utanför Höör.
Han, som sedan ett tag hade ifrågasatt sin egen tidigare övertygelse, manifesterad i hans avhandling om marxismens kris, och som var på väg att lämna både sin övertygelse, och kanske också den gemenskap han hade hos flyktingarna, som dröjde sig kvar i en nästan sentimental tro på deras forna rättfärdiga kamp.
Jag, som besviket såg hur socialdemokratin började svänga, och som ville ha löntagarfonder, de som skulle ge arbetarna deras rättmätiga makt, men inte genom sitt arbete, utan genom att de skulle transformeras till aktieägande kapitalister, där maktutövningen skulle ske genom en sorts variant av kommunisternas sovjeter.
Han blev en fritänkande riksdagsman, ett tag under SÄPO’s beskydd, som lämnade Sverige 2008, då Sverige inte då kunde ta emot hans fritänkeri, men som idag säkert är en fertil åker för hans tankefröer. Jag lämnade politiken och blev sedermera en professor som försökte skapa en högskola för min klass, men som två år senare fann mig stående utanför högskolan, avskedad.
Idag är Mauricio tillbaka hos liberalerna som integrationsrådgivare. Jag attraheras av Sabuni’s tro på det demokratiska samtalet och hoppas på att hon och hennes parti inte glömt bort socialliberalismen, den som ligger närmst den demokratiske socialismen, när han besviket ser att hans forna parti glömt bort socialismen och numer accepterar både rasism och totalitära ideologier. Jag attraheras än mer när fritänkaren Mauricio återkommer, med hans insikter om egenmakt och krav på, som han dock inte uttalar på mitt sätt, ’gör din plikt, kräv din rätt’.
Men när jag nu blickar på liberalerna, och ser Mauricio återkomst till liberalerna, då hör jag hans skratt och minns hans slutsats från gräsmattan utanför Höör: Det parti som får vårt stöd, är dömt att vara litet, eller t o m att försvinna.
Må Mauricios slutsats från slutet av 70-talet vara fel.
Den 17 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag var bekant med Mauricio i slutet på 70-talet, då jag umgicks i hans krets av chilenska flyktingar, eftersom jag var tillsammans med en chilenska, som likt honom, flytt från Chile efter kuppen mot Allende. En dag satt vi i trädgården på hans sommarställe utanför Höör. Vi diskuterade den politiska situationen i Sverige. Jag ventilerade min besvikelse över socialdemokratin och mina funderingar på att låta liberalerna, då Folkpartiet, få min röst. Han, som var en forn kommunist och troende marxist, hade också funderingar på en röst på Folkpartiet. Hans slutsats har dröjt sig kvar i mitt minne. Han skrattade och sade något i stil med:
’Det parti som drar sig till din och min röst, är dömt att vara litet och utan inflytande’.
Vi såg väl oss bägge som fritänkare, med starka principer och än starkare övertygelser, med idéer som inte platsade någonstans, som innebar att vi alltid kände oss missförstådda, och därmed utanför. Vi, i vårt utanförskap, fann oss i en gemenskap på den illa klippta gräsmattan utanför Höör.
Han, som sedan ett tag hade ifrågasatt sin egen tidigare övertygelse, manifesterad i hans avhandling om marxismens kris, och som var på väg att lämna både sin övertygelse, och kanske också den gemenskap han hade hos flyktingarna, som dröjde sig kvar i en nästan sentimental tro på deras forna rättfärdiga kamp.
Jag, som besviket såg hur socialdemokratin började svänga, och som ville ha löntagarfonder, de som skulle ge arbetarna deras rättmätiga makt, men inte genom sitt arbete, utan genom att de skulle transformeras till aktieägande kapitalister, där maktutövningen skulle ske genom en sorts variant av kommunisternas sovjeter.
Han blev en fritänkande riksdagsman, ett tag under SÄPO’s beskydd, som lämnade Sverige 2008, då Sverige inte då kunde ta emot hans fritänkeri, men som idag säkert är en fertil åker för hans tankefröer. Jag lämnade politiken och blev sedermera en professor som försökte skapa en högskola för min klass, men som två år senare fann mig stående utanför högskolan, avskedad.
Idag är Mauricio tillbaka hos liberalerna som integrationsrådgivare. Jag attraheras av Sabuni’s tro på det demokratiska samtalet och hoppas på att hon och hennes parti inte glömt bort socialliberalismen, den som ligger närmst den demokratiske socialismen, när han besviket ser att hans forna parti glömt bort socialismen och numer accepterar både rasism och totalitära ideologier. Jag attraheras än mer när fritänkaren Mauricio återkommer, med hans insikter om egenmakt och krav på, som han dock inte uttalar på mitt sätt, ’gör din plikt, kräv din rätt’.
Men när jag nu blickar på liberalerna, och ser Mauricio återkomst till liberalerna, då hör jag hans skratt och minns hans slutsats från gräsmattan utanför Höör: Det parti som får vårt stöd, är dömt att vara litet, eller t o m att försvinna.
Må Mauricios slutsats från slutet av 70-talet vara fel.
Den 17 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
