Hyror är nu under debatt, där det finns krav på betydligt starkare marknadskoppling av hyrorna. Det innebär att utbud och efterfrågan, så som sker på en oreglerad marknad, skall träffas med hjälp av priset. Det hävdas att det är gott, ty pris är det bästa sättet att översätta preferenser på. Vill du ha en sak mycket, då är du villig att betala mycket.
Men det är inte fullt så enkelt. Det man betalar för en nyttighet beror på preferens och på tillgång till pengar, samt interaktionen mellan dessa faktorer. Egentligen har jag mycket hög preferens för en Ferraribil. Men priset för en sådan ligger utanför min budget. Eftersom jag inser det, bryr jag mig inte så mycket om min längtan efter en Ferraribil, dvs jag justerar ner min preferens utifrån min budget. På så sätt är preferens beroende av budget.
Många människor vill bo i centrum. Men vem skall få bo där? Med bostadsrätter och med marknadshyror finns tanken att de skall bo där som väljer att lägga en större del av sin förmögenhet och inkomst på boendet. De som vill annat, bor i förorten eller på landet.
Men den valsituationen som man försöker ge intryck delvis falsk. Blott den som har tillgången till de pengar som krävs har möjligheten att välja. Och även bland de som kan välja, finns det skillnad, ty ju mer pengar du har, ju mindre prövas dina preferenser, eftersom boendet inte behöver ställas mot något annat.
De som inte har resurserna, har inte heller valet. Priset som sätt att hantera preferenser, fungerar bara på de som kan betala det möjliga priset. Det är därför vi har fri skolgång och ganska fri sjukvård, på det att det är behovet, inte kapaciteten att tillfredsställa behovet genom resurser, som skall avgöra skolgång eller sjukvård.
Hyreslägenhet, med bruksprissättning, liknar den fria skolgången, genom att det är behovet av lägenhet som gör att man hyr lägenheten. Men det är endast likt, ty omfattningen av lägenheten, dvs dess storlek, avgör hyran och därmed kommer individens penningar tillbaka för att styra tillgången till resursen. Så är inte den fria skolgången, där man ju inte får mer skolgång ju mer man betalar. Inte heller är tanken att man skall få mer sjukvård ju mer man betalar. Behovet av skola och sjukvård finns där, och skall tillfredsställas. Men det är inte den med preferens för skola eller sjukvård som avgör tillgången, utan en professionell kår, i sjukvårdens fall, sköterska och läkare.
Drar man dessa två principer till sin spets, leder det rimligen till att tillgången till en hyreslägenhet, och vilken storlek, skall avgöras av en professionell grupp. På boendesidan finns delvis en sådan mekanism, då man kan få hyresbidrag, som gör det möjligt att bo i en lägenhet, inte efter ens preferenser, utan utifrån sina behov, där en professionell grupp bestämt hur stor lägenhet en individ eller familj kan anses ha behov av.
Problemet med preferenser är kvar. Pris, budget, och professionella grupper är alla delaktiga i att avgöra hur preferenser tillfredsställs. De som pläderar för brukshyressättning, som hävdar att behovet, inte betalningsförmågan skall styra, måste därför avkrävas svar på frågan hur hyresrätter skall fördelas.
Öllsjö den 23 juli 2020