https://www.facebook.com/reel/1050463225838368
Det finns många exempel på det smittande skrattet. Om du tittar på dessa klipp, visst börjar även du skratta? Även du smittas.
https://www.youtube.com/watch?v=EeauvE1M7qc
https://www.youtube.com/watch?v=vg_kItULG3s
Vetenskapen har visat att skratt och gäspning, men t ex inte äckel, är smittande. (https://sverigesradio.se/artikel/6094966). Vår hjärna visar upp liknande reaktioner när vi själva skrattar, som när vi hör andra skratta.
Man skulle kunna föra detta till empatins konto, att vi kan känna med andra. Men reaktionen är sannolikt inte empatisk, ty då borde ju även äckel leda till en empatisk, gemensam reaktion.
Snarare framstår skrattets smitta som uttryck för en gemenskap. En gemenskap i skrattet. En efter en ansluter passagerarna på bussen till gemenskapen av skrattande. De tittar på varandra för att bekräfta gemenskapen.
Man kan tänka sig att en så lustfylld känsla som skrattet, och dess smittande, kan vara evolutionärt, att det bidrar till att binda samman den lilla flocken på savannen i en glädjefylld gemenskap.
Skrattet kan dock också vara uteslutande. Besök en revyföreställning och se till att du högt och ljudligt skrattar när ingen annan skrattar. Då väcker du stor uppmärksamhet och folk kommer att tro att en galning är i rummet. En galning som varken förstår att skratta vid rätt tillfälle, eller att följa de andra i skrattet. På så sätt markeras gemenskapen, och den uteslutne.
Skrattet är onekligen en viktig förmåga eftersom det ger gemenskap för oss människor.
Skratta därför så ofta du kan. Inte bara för att det är roligt, utan för att det skapar gemenskap.
Den 9 december 2023
Sven-Olof Yrjö Collin