Men ger vi människor ’lika värde och rättigheter’?
Nej.
Enligt flyktingkonventionen från 1951 så har en flykting en rätt att vara i ett annat land, som en annan person inte har. Denna rätt grundar sig på att en flykting har en välgrundad anledning att frukta förföljelse p g a ’ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning’. Det ger den personen mer värde som översätts i en utökad rätt att skyddas av en annan stat.
Misär och fattigdom ger inte skäl för att få flyktingstatus. Man måste vara förföljd. Är man förföljd, då upphöjs man och ges mer värde, genom att man kan få fristad, än de som är förföljda av fattigdom, otur, lättja, eller andra orsaker.
Det kan te sig ganska trivialt att vi bortser från ’lika värde och rättigheter’, ty den som fruktar för sitt liv p g a förföljelse kan vi och skall vi ge fristad. Man kan förvisso invända att fattigdom kan ha samma konsekvenser som politiskt våld, dvs att man dör. Om man dör av fattigdom och svält, eller av regimens kulor, kan kvitta lika för den personen, ty utgången är lika tragisk, döden.
Vi gör således ett avsteg från lika värde och rättigheter när vi pekar ut de som vi kallar flyktingar. Asylrätten särbehandlar folk. Människor är inte lika. De har inte lika värde. En politiskt förföljd ges mer värde än ett fattig, vilket framkommer när den politiskt förföljde får uppehållstillstånd, medan den fattige visas hem igen.
Jag sympatiserar med den åtskillnad som flyktingkonventionen gör mellan förföljda och t ex fattiga. Även om det är hårt.
Idag lägger socialdemokraterna och miljöpartiet fram ett lagförslag, där asylrätten upphäves. De ensamkommande före ett visst datum skall ges speciella privilegier, flyktingens uppehållstillstånd, som inte ges en annan grupp, oaktat om de är flyktingar, men med hänvisning till statens långa behandlingstid av deras ansökan.
Det kan förefalla som om regeringen nu återgår till principen om alla människors lika värde. Ty de upphäver flyktingkonventionen, som ju stadgar att man måste vara politisk flykting. De ensamkommande har inte granskats och blivit funna som politiska flyktingar, ty då hade de ju fått uppehållstillstånd. Men de ges uppehållstillstånd oaktat om de är flyktingar.
Regeringen betonar att det är denna specifika grupp på cirka 9.000 personer. Således ett än mer fränt urval av individer än som flyktingkonventionen ger. Det är en än mer starkare begränsning av principen av människors lika värde och rättigheter. Man väljer ut en liten grupp, och med hänvisning till statens handläggningstider, ger dem rättigheter, som inte ankommer andra.
Det är ett vidrigt privilegiesamhälle som socialdemokraterna, miljöpartisterna, och sannolikt centerpartisterna skapar, där en viss grupp, tämligen skönsmässigt, skall väljas ut och ges rättigheter som inte ankommer andra.
Flyktingkonventionen är ett avsteg från människors lika värde. Jag förstår och sympatiserar med dess konsekvenser, även om jag har svårt med dess princip, att avskilja de som misshandlas politiskt och de som misshandlas ekonomiskt.
Lagförslaget är ett ytterligare avsteg, och nu ett gigantiskt, från principen om människors lika värde. Det är ett vidrigt privilegieförslag, som ur havet av behövande och flyktingar, lyfter upp en grupp, av alla, och ger dem privilegier, som inte ankommer andra. Åt dem som har, (som kom fram) skall vara givet (Matteus 13:12), är principen.
Om det hade funnits lika värde, då hade vi sett flickan i Kabul, som hindras gå till skolan, och pojken som kom till Sverige. Vi hade värderat i vilken mån de möts av lika värde i sitt land. Sannolikt hade vi funnit att flickans rättigheter enligt FN:s deklaration kränks mer än pojkens. Därför hade vi sagt till pojken att återvända, medan vi hade satt flickan på ett flyg till Sverige.
Det hade varit mer ’Lika värde’ än dagens vidriga privilegieförslag.
Öllsjö den 25 april 2018
PS Inte bara jag https://www.expressen.se/debatt/den-som-hors-mest-far-stanna-i-sverige/ DS