Evolution innebär att avkomman har en genetisk variation relativt sina föräldrar, dvs mutation, som innebär att artindividerna är olika. Miljön utsätter individerna för selektionstryck, varvid några överlever, och bär mutationen vidare, medan andra dör utan att lyckas fortplanta sig, varvid mutationen försvinner.
Evolutionen, dvs arters uppkomst, utbredning och död, är naturens visa gång för att säkerställa att livet som sådant bevaras. Utan evolution kan vi svårligen föreställa oss att det hade funnits liv på jorden eftersom det hade dött ut ganska snart.
Idag hävdar individer ur arten Homo sapiens, dvs den människosort som hitintills levt kortast tid, knappt 200 000 år, att människan håller på att ta död på livet genom att oerhört många arter dör p g a människans aktivitet.
Är det då så, att människan lyckats skapa ett så hårt selektionstryck i evolutionen att artrikedomen minskar så att vi kanske snart riskerar att ha utrotat allt liv, förutom oss själva?
Mot detta står klimatstormarna, som hävdar att människan håller på att skapa ett sådant selektionstryck att hon inte själv kan överleva. Det borde vara goda nyheter för den andra gruppen, ty med människan borta, minskar selektionstrycket, och fler arter kan överleva.
Artkramarna och klimatkramarna hävdar dock tillsammans att vi, Homo Sapiens, skall göra vårt yttersta för att öka vår egen överlevnadsmöjlighet genom att inte påverka arterna i den utsträckning som vi gör. Det finns t o m de som hävdar att vi skall bli en sorts naturens konservator, som aktivt, med all vår kunskap, förhindrar att arter dör ut.
Det är förvisso en god tanke, men frågan är om just människan är den enda art som skall dra sig tillbaka från att vara delaktiga i evolutionens selektion, genom att påverka miljön för andra arter. Lejonet överväger sannerligen inte sitt bidrag till evolutionen när den jagar fatt mig på savannen och äter upp mig. Den hade ju kunnat övergå till att vara vegetarian. Men även vegetarianer föröder jorden genom att överkonsumera vissa växtarter, som därvid dör ut. Och växter kan flöda över sina bräddar och tränga ut andra växter.
Uppkomst, utbredning och död är evolutionens process, som aldrig kan stoppas. Vi människor har dock en stigande förmåga att påverka evolutionen, livets själva motor. Både påskynda den, och minska den. Vi bör inte säga att vi skall stoppa den och bevara alla arter som råkar finnas just nu. Vi skall inte heller strunta i vår påverkan på evolutionen, och bete oss som evolutionära drullar.
Vi har vårt förnuft, och skall använda det till så klok evolution som är inom vår förmåga.
Öllsjö den 17 januari 2020