Om det betyder att jag lär mig något nytt som berikar mig. Så har jag lärt mig vattenpipans ljuvliga rök och det kryddade kaffets goda smak.
Om det betyder att mitt samhälle blir rikare. Nya kulturuttryck, en livlig småhandel, som tidigare inte funnits.
Jag är också för mångfald som inte betyder något.
Om det betyder att det är lugnt och behagligt i mitt bostadsområde, utan vuxna människors gap och skrik. Barn får gärna gapa, för det är dem och det är liv. Men vuxna skall hålla sig lugna.
Om det betyder att en skola får många barn, som sitter på sin skolbänk och lär sig Sveriges geografi.
Men jag är mot mångfald som blott är kulisser.
Utanförskapsområdena, som är mångfaldig blott genom att ha många etniciteter, förutom svenskar. De definieras genom vad de icke är, de är icke-svenska, och är i det avseende raka motsatsen till mångfald.
Den andra sidan av den homogeniteten är de etniskt homogena svenska områdena, där mången mångfaldhetsvurmare bor, långt från mångfaldens kostnader, men med mångfaldens kulisser framför sig, genom sina ord och sin mångfaldsförträfflighet.
Jag är mot mångfald som blott är kostnader för individer och samhälle.
Utanförskapsområdena, denna antites till mångfald, som blott är mångfaldiga genom att hysa alla de som inte är svenskar, där det finns enorma sociala kostnader, som socialbidrag och kriminalitet.
Mångfalden av totalitära religioner som lär ut att gud är större, som förslavar människan inom religionen, och hotar människan utanför religionen.
Jag är mot mångfald av förtryck.
Den muslimska slöjan som yttersta symbol, för etablerandet och toleransen för en sexistisk, totalitär ideologi, som går hand i hand med förmoderna klanvälden och vanhederskultur (som felaktigt kallas hederskultur).
Om jag gör en algebraisk summa av intryck och upplevelser, har mångfalden ännu inte gett ett mervärde, utan står fortfarande på minus, både för mig som individ och för mitt samhälle.
Det finns mångfaldhetsföreträdarna, som blott ser det positiva, och som nedvärderar kostnaderna, bl a genom att få dem till socio-ekonomiska kostnader, vilket de förvisso delvis är, men de är också kostnader av kultur.
Det finns mångfaldhetsmotståndarna, som blott ser det negativa, våldtäkterna, kvinnoförtrycket, de avskilda subsamhällena, men som är blind för alla de som strävar för att få en plats i samhället.
Så finns det vi i mitten, som gärna lever mångfaldigt, om och endast om det innebär ett mervärde för oss och för vårt samhälle.
Öllsjö den 17 juli 2020