Betydligt fler män röstar på Sverigedemokraterna, medan kvinnor röstar i högre grad på Vänsterpartiet. Män giller kärnkraft mer, medan kvinnor tycker mindre om atomkraft. Kvinnor är mer invandrarvänliga, medan männen är mer ovänliga. O s v
En grundläggande attitydskillnad, som brukar tas fram, är riskbeteende. Män kör fortare och tar större risker i trafiken. De har högre risk i sina aktieplaceringar. De gör våghalsigare saker.
En förklaring kan vara evolutionär på artens nivå. För människoartens fortlevnad är den enskilda mannen mindre värd än den enskilda kvinnan. Fortlevnaden av en grupp av människor beror mer på varje enskild kvinna, än på varje enskild man. Skälet är att kvinnan bär barnet och ger inte många barn efter sig, medan en enskild man kan springa omkring och befrukta kvinnor, flera stycken varje dag. Att det finns mer än en man i en grupp beror, ur denna aspekt, mer på behovet att få genetisk variation, än på något annat. Plural av män beror således blott på behov av genetisk variation. Lika värde i all ära, men i evolutionen är den enskilda mannen mindre värd än den enskilda kvinnan.
Om mannen är mindre värd, är det rationellt för arten att låta den individ som är mindre värd ta de större riskerna. Den skall, med risk för sitt liv, försvara gruppen. Den skall beröva livet av djur, som gruppen sedan kan äta. Mannen som individ är mindre värd och tar därför större risker.
Men det finns ytterligare en konsekvens av det evolutionära. Vi vänder oss till familjeföretagen för att få inspiration till den konsekvensen.
Familjeföretag är ofta sådana som inte tar så stora risker som motsvarande företag, som drivs av entreprenörer eller är börsnoterade. Man brukar förklara den lägre riskaptiten med att familjeföretag är nepotistiska, dvs att de finns till för nästa generation. Företaget måste överleva den befintliga generationen, ty företaget skall ges i arv till nästa generation, som i sin tur skall ge det till nästa generation. Familjeföretag är därför, till sin natur, långsiktiga i sitt agerande, vilket brukar innebära att man tar lägre risk.
Åter till människan och könen. Kvinnor är mindre risktagande och mer nepotistiska än män. Det nepotistiska kommer av att hon kan skapa färre barn som kan underhålla henne, medan mannen kan skapa en oerhörd mängd. Varje enskilt barn blir viktigare för kvinnan än för mannen. Det innebär att kvinnan blir långsiktig i sin attityd gentemot sina barn, ty hon skall ju värna om blott ett fåtal och kan inte riskera att förlora för många. Därför kanske kvinnor har en mer långsiktig attityd än män.
Således kan vi, kanske inte dra en generell slutsats, men väl formulera troliga hypoteser, utifrån ett evolutionärt tänkande om människans som överlevande art, att kvinnor är mindre risktagande och mer långsiktiga än män.
Om dessa två attityder är evolutionärt kodade i människan, och socialisering svårligen kan ta bort dem, då talar det för könskvotering. En investeringsfond som vill ha en högriskprofil, har enbart män. En pensionsfond, som vill ha låg risk och långsiktighet, har bara kvinnor. O s v.
Men, könskvotering med det evolutionära argumentet, bortser från en sak. Det evolutionära argumentet är på artnivå, inte på individnivå, medan anställning av personer inte är på artnivå utan på individnivå.
Den 3 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin