Människan är dömd till att välja. Så förkunnar existentialismen vår frihet. Av valet kommer ångesten hos Kierkegaard och moralen hos filosoferna. De som inte mäktar valet blir religiösa och underkastar sig en gud, dvs de väljer att inte välja. Men att välja bort valet är att välja, varför ingen undkommer domen, att välja.
Det val en människa gör är ett uttryck för människan. Den kan hävda vad som helst genom språket, men i handlingen avslöjas individens själ och preferenser. En politiker som pratar sig varm för integration genom mixade skolor, men själv har sitt barn i Engelska skolan, är en hycklare, dvs en som har en motsättning, för att inte säga motsägelse, mellan prat och handling, där pratet handlar om vilka värderingar politikern vill bli förknippad med, medan handlingen visar politikerns reellt existerande värderingar.
Vi är vad vi gör.
Samtidigt innebär också vårt val att vi hamnar i en situation, som i sin tur påverkar oss. Valet slår tillbaka mot oss och påverkar den som gjorde valet.
Det är redan här komplicerat då valet påverkar den som valde, varför det kan vara besvärande att hävda att den som valde skall vara ansvarig för sitt val, då den kan ha förändrats av konsekvenserna av sitt val, och är därmed inte den som initialt valde.
Men det kommer till ytterligare en komplikation, nämligen människans förmåga till reflektion, den som ytterst är ansvarig för vår dödsångest, insikten att vi skall dö. När vi gjort vår handling, ser vi den och reflekterar kring den. Medan situationen som vår handling gett upphov till, påverkar oss, blir vi själva påverkade av oss själva genom att vi reflekterar kring vår handling och dess konsekvens. Man kan säga att vår handling får två konsekvenser på oss, en extern, situationen som handlingen skapade som påverkar oss, och en intern, självreflektionen av vår handling.
Tänk dig nu att du ena dagen gör handlingen A, som visar sig medföra B. En tid senare står du inför en människa som frågar dig varför du gjorde A, med tanke på konsekvenserna B. Människan utmäter implicit ett ansvar hos dig för B, som kom genom att du gjorde A, och undrar om du kan rättfärdiga ditt A genom de motiv du hade, genom den som var du som gjorde A.
Du skulle kunna hävda att du inte kan svara på frågan, ty du är inte längre den som utförde A. Du har påverkats, och därför förändrats av både B och av din reflektion kring A och B. Den person som gjorde A kan inte svara ty den fanns före handlingen A och utförde handlingen, men finns inte längre.
Skulle du försöka ge dig på att förklara, så vet du att det finns ytterligare en försvårande omständighet, nämligen människans förmåga, och vilja, att rationalisera. Vad du än säger, vet både du och jag, att din förklaring går igenom ett filter av rationalisering, där din vilja att framstå på ett visst sätt, filtrerar ditt minne, och inte minst, filtrerar vad du säger.
Människans frihet, att välja A, hennes flexibilitet att påverkas av situationen B och hennes reflektion, hennes förnuft och hennes vilja skapa en förklaring, gör att den individ som valde A, som producerade konsekvensen B, inte kan göras ansvarig för B.
Eller...hur?
Den 15 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Det val en människa gör är ett uttryck för människan. Den kan hävda vad som helst genom språket, men i handlingen avslöjas individens själ och preferenser. En politiker som pratar sig varm för integration genom mixade skolor, men själv har sitt barn i Engelska skolan, är en hycklare, dvs en som har en motsättning, för att inte säga motsägelse, mellan prat och handling, där pratet handlar om vilka värderingar politikern vill bli förknippad med, medan handlingen visar politikerns reellt existerande värderingar.
Vi är vad vi gör.
Samtidigt innebär också vårt val att vi hamnar i en situation, som i sin tur påverkar oss. Valet slår tillbaka mot oss och påverkar den som gjorde valet.
Det är redan här komplicerat då valet påverkar den som valde, varför det kan vara besvärande att hävda att den som valde skall vara ansvarig för sitt val, då den kan ha förändrats av konsekvenserna av sitt val, och är därmed inte den som initialt valde.
Men det kommer till ytterligare en komplikation, nämligen människans förmåga till reflektion, den som ytterst är ansvarig för vår dödsångest, insikten att vi skall dö. När vi gjort vår handling, ser vi den och reflekterar kring den. Medan situationen som vår handling gett upphov till, påverkar oss, blir vi själva påverkade av oss själva genom att vi reflekterar kring vår handling och dess konsekvens. Man kan säga att vår handling får två konsekvenser på oss, en extern, situationen som handlingen skapade som påverkar oss, och en intern, självreflektionen av vår handling.
Tänk dig nu att du ena dagen gör handlingen A, som visar sig medföra B. En tid senare står du inför en människa som frågar dig varför du gjorde A, med tanke på konsekvenserna B. Människan utmäter implicit ett ansvar hos dig för B, som kom genom att du gjorde A, och undrar om du kan rättfärdiga ditt A genom de motiv du hade, genom den som var du som gjorde A.
Du skulle kunna hävda att du inte kan svara på frågan, ty du är inte längre den som utförde A. Du har påverkats, och därför förändrats av både B och av din reflektion kring A och B. Den person som gjorde A kan inte svara ty den fanns före handlingen A och utförde handlingen, men finns inte längre.
Skulle du försöka ge dig på att förklara, så vet du att det finns ytterligare en försvårande omständighet, nämligen människans förmåga, och vilja, att rationalisera. Vad du än säger, vet både du och jag, att din förklaring går igenom ett filter av rationalisering, där din vilja att framstå på ett visst sätt, filtrerar ditt minne, och inte minst, filtrerar vad du säger.
Människans frihet, att välja A, hennes flexibilitet att påverkas av situationen B och hennes reflektion, hennes förnuft och hennes vilja skapa en förklaring, gör att den individ som valde A, som producerade konsekvensen B, inte kan göras ansvarig för B.
Eller...hur?
Den 15 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
