Föga visste jag då att mitt agerande var antifeministiskt. I en Understreckare skriver Richard Tellström om varför staten började utfordra barnen i skolan och sedan medgav subventionerad middag till vuxna människor. Medan det i början var ett sätt att förmå fattiga människor att skicka sina barn till skolan, blev det sedan kryddad med en mycket vällovlig avsikt, att befria kvinnorna och ställa dem i produktionens och lönearbetets tjänst.
(https://www.svd.se/a/kEXz49/nar-staten-borjade-bjuda-pa-maten)
Då åt man ett mål lagad mat. Tanken hos feministerna, t ex Alva Myrdal, var att om barnen fick lagad mat i skolorna mitt på dagen, och att inte bara tjänstemännen, utan även arbetarna kunde få subventionerad lagad mat mitt på dagen, kunde familjerna äta en enklare måltid på kvällen, varvid matlagarna, dvs kvinnorna, frigjordes från det arbete som det innebar att planera, köpa in och laga till en måltid på kvällen. De då frigjorda kvinnorna kunde ägna sig lönearbete under dagen och förkovra sig på kvällen och umgås med sina barn istället för med grytor, spis och disk. Kanske man också såg skalekonomin att den lagade maten producerades i många portioner, på ett ställe, än den extremt lokala produktionen i varje hem. Och, kanske också att professionellt tillagad mat hade högre kvalité överlag, än en lokalt producerad måltid. Kvinnorna frigjordes, mer tid till förkovran och tid med barnen, fler arbetare i produktionen, kvinnors förmåga utnyttjades i samhället, billigare och bättre mat, och därmed ökad folkhälsa. Vinsterna var stora.
Emellertid ….
Denna feministiska åtgärd förlorade sin effekt när normen om ett mål lagad mat ersattes av normen att familjen skulle samlas på kvällen kring ytterligare ett mål lagad mat. Då fick kvinnan återigen ställa sig vid spisen. Feministerna tog då fram principen att även männen skulle skaffa sig kunskap om matlagning och bidra med matlagning på kvällen. Kanske hemkunskapsämnet blev ett led i denna feministiska kamp, där alla fick lära sig matlagning.
Således slog den borgerliga familjeinstitutionen tillbaka på de radikala feministerna. Frigörelsen av kvinnorna, genom att befria dem från matlagningen, blev ett hot mot familjeinstitutionen. Familjen skulle manifestera sig genom att samlas kring kotletten, potatisen och såsen på kvällen. Feministerna anpassade sig till detta krav från familjeinstitutionen, men reagerade med kravet på att även mannen skulle laga kvällsmåltiden.
Mannen i köket är lika mycket en seger för feministerna som för den borgerliga familjeinstitutionen.
Den 21 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin