I en artikel i Svenska Dagbladet den 31 juli 2020 skrivs om detta fenomen. Man hävdar att det är viktigt att staten agerar snabbt, för att ge de behövande stöd, så att de inte dras in i maffian. Men staten är långsammare, delvis på grund av dåliga administrativa rutiner, men också p g a byråkratiska krav, dvs agerande under rättssäkerhet och demokrati. Blott under en epok i Italiens historia har maffian bekämpats framgångsrikt, under Il Duces fascistiska regim, då byråkrati med sammanhängande rättssäkerhet inte var framträdande. En stat som agerar som maffian kan lika effektiv som maffian.
Men maffians agerande känns igen hos andra organisationer. Det är exakt samma agerande som kyrkorna ägnar sig åt, kanske speciellt de, som likt maffian är expansiva, dvs islam och kristendom. De står beredda att dela ut mat till vad de kallar, de behövande. De hänvisar till sin moraliska plikt att göra gott. Hur guden finns i deras agerande, när de släcker de törstandes törst och mättar de hungrande magarna.
Men de vet mycket väl att de därigenom, p g a människans grundläggande natur av ömsesidighet, skapar en skuld hos de behövande. En skuld de behövande skall betala genom att hänge sig åt guden, åt kyrkan och helst sprida dess tankar vidare.
Men kyrkan, precis som maffian, tar bara hand om symtomen, ty det är ju den som ger dem möjlighet att skapa skulder och lojalitet hos de behövande. Orsakerna till att människor är behövande, ger de sig inte på, utan snarare, söker de liera sig med orsakerna. Precis som maffian, som söker lierade inom staten. Ty vad sker om man lyckas ta bort orsakerna till att människor blir behövande? Jo, då är de inte längre behövande och behöver inte längre givarna, vilka då blir utan människor med skuld och lojalitet. Kyrkorna behöver eländets producenter, för att kunna skapa underkastelse.
Kyrkan och maffian är eländets reproducenter, ty de lever på misären. De är misärens profitörer.
Ibland har revolutionärer uppstått inom kyrkorna, dvs små grupper som önskat påverka förutsättningarna så att behövande inte finns, i alla fall inte i samma omfattning. Men de trycks snabbt undan i kyrkorna. Givetvis inte med argumentet att de därmed förstör kyrkans reproduktion. Men sannolikt p g a att reproduktionen av behövande då hotas, samtidigt som de maktgrupperingar som också profiterar på behövande, skulle hotas. Kyrkorna skapar ju lierade av de behövande, och lierar sig med dem som deltar i att skapa de behövande.
En stark stat, med starkt välfärdssamhälle, reducerar antalet behövande, och därmed kyrkorna. Precis som en stark stat reducerar maffian.
Kampen mot maffian blir därmed densamma som kampen mot vidskepliga, totalitära religioner. Den förs bäst genom en stark, närvarande välfärdsstat som vänder sin rygg mo maffian och kyrkorna.
San Bernardo den 6 augusti 2020