Macron tänker lägga ner ett elituniversitet. Ecole Nationale d’Administration, ENA, som försörjer den franska staten med administratörer. Ja, to m med presidenter, eftersom Macron själv fått utbildning där. Kritiken mot skolan är att den förvisso är en elitutbildning, men att den hämtar sina studenter från eliten, dvs den är diskriminerande, men inte på förmåga utan på ursprung.
I Sverige har vi inte liknande skolor. Dock finns vissa likheter som man kan finna med Handelshögskolan i Stockholm. En utbildning där, gör att studenten har företräde till positioner i svenskt näringsliv. Antagningen sker förvisso på betyg, men det hindrar inte att det är en kraftig segregation där elitens ungdomar förekommer i större andel än på andra skolor. Samtidigt som underklassens ungdomar förekommer rikligare på högskolor,
Skall man då följa Macrons exempel, och lägga ner Handelshögskolan, för att den misslyckas i sin mångfaldsrekrytering?
Att gå på Handelshögskolan ger tre fördelar. Man får Handelshögskolans stämpel på sig, vilket rekryterare reagerar positivt på, kanske för skolans goda rykte, kanske för att rekryteraren själv gått där. Man får vänner bland studenterna, som skapar ett nätverk som kan vara till gagn i framtiden, då de flesta når goda positioner i svenskt näringsliv, men även i staten. Slutligen får man en god utbildning, vilket den senaste utvärderingen av staten visade.
Men!
Den utvärderingen visade också att i vissa dimensioner, de som staten utvärderade, kan man få en lika bra utbildning på andra platser. Då fick Högskolan i Jönköping och Högskolan i Kristianstad, samma mycket goda betyg som Handelshögskolan i Stockholm.
Även om den utvärderingen blott omfattande en liten del av utbildningen, främst högskolans förmåga att ge studenterna en akademisk förmåga som yttrar sig genom att göra akademiskt goda kandidatuppsatser, så visar utvärderingen på att goda akademiska miljöer kan skapas utanför elitskolorna.
Vad det då uppmärksammade fallet, med två högskolor och inte något av de etablerade universiteten, som lyckades ställa sig på samma plats som elitskolan, visade, var att elitutbildning kan etableras utanför elitskolor.
Vad jag vet och sett, har Jönköping fortsatt sin satsning på hög kvalité, vilket gör att det är sannolikt att de även får ett gott betyg nästa gång. Högskolan Kristianstad har emellertid tappat en del av sin betydelsefulla personal, varför det är mindre sannolikt att de kan göra om konststycket.
Det jag vill säga med denna utläggning är att elitskolor inte kan vara problemet. Snarare är de en del i lösningen. Det stora problemet i högskoleutbildningen är inte elitutbildningarna utan uselutbildningarna. Problemet är när skolor släpper fram lärare till studenter som inte kan sitt ämne, vare sig praktiskt eller akademiskt. När skolor låter sina lärare dra omkring, utan förväntningar på att de utvecklas i sitt ämne, och därmed utvecklar utbildningen.
De ambitiösa utbildningarna skall få fortleva, och de kan ha elitutbildningarna som incitament, som inspirationskälla, som riktmärke, eller som rundningsmärke. Elitutbildningarna skall därför i högsta grad vara kvar, ty de andra utbildningarna kan imitera dem eller konkurrera med dem. De utgör en energikälla i det akademiska systemet.
Nu kommer du kanske med synpunkten att allt handlar om resurser. Du kanske säger: Det är lätt att göra en bra utbildning med de enorma resurser som Handelshögskolan har, och de mycket goda resurser som Jönköpings Högskola har? Ja, det är lättare. Men resurser säkrar inte kvaliteten, det är blott en möjlig förutsättning för kvalité. Det är dock inte svårt att slösa bort resurser, utan att få kvalité.
Samtidigt var Högskolan Kristianstad ett exempel på en, relativt sett, fattig utbildning som lyckades. Ty de hade andra resurser. Enligt min vetskap, en hoper mycket goda lärare, bl a fådda genom god rekrytering, och en akademiskt driven kultur, fådd genom år avakademisk utveckling.
En högskolas resurser består förvisso av pengar, men också av personer och av kultur. En stark akademisk kultur, som drivs på av rekryteringar och av personalutveckling, kan mycket väl, och kanske än mer sannolikt, skapa en god utbildning, medan en rik högskola, renons på utveckling och akademisk prestationskultur, kan förslösa sina pengar.
Därför skall elitskolan finnas krav, som riktmärke eller rundningsmärke, medan de som slösar, med pengar, med outvecklad personal, med icke-akademisk kultur, skall läggas ner.
Det är inte elitutbildningen som skall läggas ner, utan uselutbildningen.
Den 14 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
I Sverige har vi inte liknande skolor. Dock finns vissa likheter som man kan finna med Handelshögskolan i Stockholm. En utbildning där, gör att studenten har företräde till positioner i svenskt näringsliv. Antagningen sker förvisso på betyg, men det hindrar inte att det är en kraftig segregation där elitens ungdomar förekommer i större andel än på andra skolor. Samtidigt som underklassens ungdomar förekommer rikligare på högskolor,
Skall man då följa Macrons exempel, och lägga ner Handelshögskolan, för att den misslyckas i sin mångfaldsrekrytering?
Att gå på Handelshögskolan ger tre fördelar. Man får Handelshögskolans stämpel på sig, vilket rekryterare reagerar positivt på, kanske för skolans goda rykte, kanske för att rekryteraren själv gått där. Man får vänner bland studenterna, som skapar ett nätverk som kan vara till gagn i framtiden, då de flesta når goda positioner i svenskt näringsliv, men även i staten. Slutligen får man en god utbildning, vilket den senaste utvärderingen av staten visade.
Men!
Den utvärderingen visade också att i vissa dimensioner, de som staten utvärderade, kan man få en lika bra utbildning på andra platser. Då fick Högskolan i Jönköping och Högskolan i Kristianstad, samma mycket goda betyg som Handelshögskolan i Stockholm.
Även om den utvärderingen blott omfattande en liten del av utbildningen, främst högskolans förmåga att ge studenterna en akademisk förmåga som yttrar sig genom att göra akademiskt goda kandidatuppsatser, så visar utvärderingen på att goda akademiska miljöer kan skapas utanför elitskolorna.
Vad det då uppmärksammade fallet, med två högskolor och inte något av de etablerade universiteten, som lyckades ställa sig på samma plats som elitskolan, visade, var att elitutbildning kan etableras utanför elitskolor.
Vad jag vet och sett, har Jönköping fortsatt sin satsning på hög kvalité, vilket gör att det är sannolikt att de även får ett gott betyg nästa gång. Högskolan Kristianstad har emellertid tappat en del av sin betydelsefulla personal, varför det är mindre sannolikt att de kan göra om konststycket.
Det jag vill säga med denna utläggning är att elitskolor inte kan vara problemet. Snarare är de en del i lösningen. Det stora problemet i högskoleutbildningen är inte elitutbildningarna utan uselutbildningarna. Problemet är när skolor släpper fram lärare till studenter som inte kan sitt ämne, vare sig praktiskt eller akademiskt. När skolor låter sina lärare dra omkring, utan förväntningar på att de utvecklas i sitt ämne, och därmed utvecklar utbildningen.
De ambitiösa utbildningarna skall få fortleva, och de kan ha elitutbildningarna som incitament, som inspirationskälla, som riktmärke, eller som rundningsmärke. Elitutbildningarna skall därför i högsta grad vara kvar, ty de andra utbildningarna kan imitera dem eller konkurrera med dem. De utgör en energikälla i det akademiska systemet.
Nu kommer du kanske med synpunkten att allt handlar om resurser. Du kanske säger: Det är lätt att göra en bra utbildning med de enorma resurser som Handelshögskolan har, och de mycket goda resurser som Jönköpings Högskola har? Ja, det är lättare. Men resurser säkrar inte kvaliteten, det är blott en möjlig förutsättning för kvalité. Det är dock inte svårt att slösa bort resurser, utan att få kvalité.
Samtidigt var Högskolan Kristianstad ett exempel på en, relativt sett, fattig utbildning som lyckades. Ty de hade andra resurser. Enligt min vetskap, en hoper mycket goda lärare, bl a fådda genom god rekrytering, och en akademiskt driven kultur, fådd genom år avakademisk utveckling.
En högskolas resurser består förvisso av pengar, men också av personer och av kultur. En stark akademisk kultur, som drivs på av rekryteringar och av personalutveckling, kan mycket väl, och kanske än mer sannolikt, skapa en god utbildning, medan en rik högskola, renons på utveckling och akademisk prestationskultur, kan förslösa sina pengar.
Därför skall elitskolan finnas krav, som riktmärke eller rundningsmärke, medan de som slösar, med pengar, med outvecklad personal, med icke-akademisk kultur, skall läggas ner.
Det är inte elitutbildningen som skall läggas ner, utan uselutbildningen.
Den 14 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
