https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/J1dbnb/s-om-ledamoten-oansvarigt-agerande
Kayhan hävdar att kontot som användes är hennes, men att det är en kompis till henne som fick använda det, dvs fick inloggningsuppgifter, då det, enligt Kayhan, tog tid att upprätta ett eget konto.
Det man kan invända mot i hennes försvarstal är om det var en så brännande fråga att kompisen inte kunde vänta den tid det tog att få ett eget konto?
Den mer kraftfulla invändningen som kan göras är att vi alla känner igen argumentet om ’lånat konto’ från den gamla Blocket-tiden, då alla annonsörer hade ’lånat mail’. En uppenbar nödlögn för att undkomma mailbombning.
Kayhan hävdar en sak, och kräver att bli trodd. Jag hävdar den allmänna lagen om sanning och lögns relation: Lögnen är en funktion av sanningens negativa konsekvens. I formella termer: Lögn=f(Sannings negativa konsekvens)
Inget är så lätt som att undvika lögnen om sanningen saknar negativa konsekvenser. Det är nästan lika lätt att använda en lögn när sanningens konsekvenser är oerhört negativa.
Om du vet att du kan undvika ett tredje världskrig genom att uttala en lögn, kommer du, hart när oaktat ditt moraliska system, uttala lögnen. T o m den mest ihärdiga Kantian, med sin plikt att tala sanning, kommer att uttala lögnen, då konsekvenserna är så oerhörda.
I Kayhan’s fall är det lätt att inse att hon, om hon medger att det är hon som skrivit inlägget, sannolikt riskerar sin maktposition, sin riksdagsplats, sin inkomst. Hon har starka incitament att ljuga. Existensen av ’kompisen’ är lätt att förstå, inte för att det är sant, utan för att konsekvenserna utan ’kompis’ är så stora.
Vice gruppledaren i Socialdemokraternas Riksdagsgrupp, Annelie Karlsson, säger att hon fått samma historia berättad som den som berättas i Aftonbladet. Hon bedömer agerandet som olämpligt och hon utgår från att Kayhan inte upprepar agerandet.
Det anmärkningsvärda i saken är att Kayhan inte vill försvara sig genom att ge full information i saken, dvs vem var det som använde hennes konto, så att sanningshalten i hennes utsaga kan kontrolleras.
Kanske man kan förstå att hon inte vill att hennes ’kompis’ skall åka runt i tidningarna, varför hon inte vill offentliggöra kompisens namn.
Vad som är mindre förståeligt är varför gruppledaren inte begär att få granska hennes försvar. Hon hade kunnat begära kompisens namn, och själv, utanför offentligheten, granskat hennes försvar. Bakom skål och vägg kan man granska varandras trovärdighet i ett parti. Därefter hade hon kunnat meddela att hon granskat saken och funnit henne trovärdig. Då hade vi, de demokratiska socialister som finner utsagorna ovärdiga partiet, haft två personer att lita på, där den gruppledaren inte har samma relation mellan lögn och sanningens negativa konsekvenser som Kayhan har.
Därför blir det kvarvarande intrycket att partiet inte går att lita på, då det inte gör sitt yttersta för att se till att partiets riksdagsledamöter har de demokratiska värderingar som partiet säger sig representera.
Intrycket från andra skandaler, t ex SSU-Malmö-skandalen, stannar därför kvar, att partiet infiltrerats av icke-demokratiska element, och att partiet inte agerar kraftfullt för att försvara den demokratiska socialismens grundvärderingar.
Tidigare var vi noga med att hålla partiet fritt från det vi kallade ’de svarta lössen’, dvs de odemokratiska kommunisterna. Idag är försvaret för demokratin i socialdemokratin inte lika intensivt och trovärdigt. Och det i ett parti som har mage att bekämpa ett annat parti med hänvisning till att det har odemokratiska rötter.
Öllsjö den 9 januari 2018