Det finns inget enklare än att vara ödmjuk när man är framgångsrik. Samtidigt är ofta de som inte är framgångsrika elaka och framhäver sig genom agerande som är elakt. På så sätt fördubblas olikheterna. Två plus får den framgångsrike som är ödmjuk. Två minus får den som inte är framgångsrik och elak.
Många av oss kan föreställa oss njutningen i att få ett pris som ett tecken på framgång, och därvid slå ner blicken, hävda det ödmjuka, att det vara bara tur eller att andra egentligen har gjort merparten. Lustigt nog blir det likartat när den som inte är framgångsrik, och som skall tilldelas, inte ett pris, utan en sanktion. Men den slår inte ner blicken och den antar inte en ödmjuk framtoning. Men likt den framgångsrike kan den hävda tur, men med ett o framför, otur, eller att merparten av olyckan skapades av andra.
Den som inte är framgångsrik kan inte vara lika generös som den framgångsrike. Den vill gärna dela ut gliringar och otrevligheter mot den framgångsrike. Den vill mycket gärna ta den framgångsrike på orden och hävda det som den framgångsrike hävdade, att det var tur och för övrigt har andra gjort merparten.
I ett bra citat säger Grevinnan i Dowton Abbey, att man inte skall ge smått folk makt, ty makten stiger dem åt huvudet som starka drycker (https://www.youtube.com/watch?v=8Lyryl-hHtk). Smått folk, t ex de som inte är framgångsrika, blir elaka i sin maktutövning. Ty kan man inte glänsa gentemot andra med framgångens glans, kan man åsamka dem skada eller i alla fall obehag.
Det är därför man bör göra framgångsrika professorer till rektorer och dekaner, och inte halvmisslyckande sådana. Ty den framgångsrike behöver inte klämma åt någon för att visa makt och inflytande, ty det kommer genom framgången, medan den lille, den föga framgångsrike, kan inte manifestera sig genom framgång, utan tillgriper ondskan, smärtan, elakheten.
Jag har lärt mig, men sällan tillämpat insikten, att undvika de föga framgångsrika som getts en maktposition. Jag har därför blivit bränd ett antal gånger och lämnat situationen likt Grevinnan. Kanske för att jag i min själ, men inte i mitt förnuft, tror att de som inte är så framgångsrika, inte försöker kompensera, utan inser sina brister och därför är än mer ödmjuka. Det är naivt, och det är dumt, ty det strider mot min erfarenhet.
Därför, ta aldrig en strid med en liten, ty den kan vilja åsamka dig smärta. Välj vägen runt den mindre framgångsrike.
Milano den 19 oktober 2020
Många av oss kan föreställa oss njutningen i att få ett pris som ett tecken på framgång, och därvid slå ner blicken, hävda det ödmjuka, att det vara bara tur eller att andra egentligen har gjort merparten. Lustigt nog blir det likartat när den som inte är framgångsrik, och som skall tilldelas, inte ett pris, utan en sanktion. Men den slår inte ner blicken och den antar inte en ödmjuk framtoning. Men likt den framgångsrike kan den hävda tur, men med ett o framför, otur, eller att merparten av olyckan skapades av andra.
Den som inte är framgångsrik kan inte vara lika generös som den framgångsrike. Den vill gärna dela ut gliringar och otrevligheter mot den framgångsrike. Den vill mycket gärna ta den framgångsrike på orden och hävda det som den framgångsrike hävdade, att det var tur och för övrigt har andra gjort merparten.
I ett bra citat säger Grevinnan i Dowton Abbey, att man inte skall ge smått folk makt, ty makten stiger dem åt huvudet som starka drycker (https://www.youtube.com/watch?v=8Lyryl-hHtk). Smått folk, t ex de som inte är framgångsrika, blir elaka i sin maktutövning. Ty kan man inte glänsa gentemot andra med framgångens glans, kan man åsamka dem skada eller i alla fall obehag.
Det är därför man bör göra framgångsrika professorer till rektorer och dekaner, och inte halvmisslyckande sådana. Ty den framgångsrike behöver inte klämma åt någon för att visa makt och inflytande, ty det kommer genom framgången, medan den lille, den föga framgångsrike, kan inte manifestera sig genom framgång, utan tillgriper ondskan, smärtan, elakheten.
Jag har lärt mig, men sällan tillämpat insikten, att undvika de föga framgångsrika som getts en maktposition. Jag har därför blivit bränd ett antal gånger och lämnat situationen likt Grevinnan. Kanske för att jag i min själ, men inte i mitt förnuft, tror att de som inte är så framgångsrika, inte försöker kompensera, utan inser sina brister och därför är än mer ödmjuka. Det är naivt, och det är dumt, ty det strider mot min erfarenhet.
Därför, ta aldrig en strid med en liten, ty den kan vilja åsamka dig smärta. Välj vägen runt den mindre framgångsrike.
Milano den 19 oktober 2020
RSS-flöde
