I denna politiska miljö möts Tidöavtalets riktning, att socionomutbildningen skall ha ett obligatirskt moment avseende ungdomskriminalitet i sitt program, med stark kritik. Ja, så stark kritik att den t o m presenteras på universitetets egna hemsidor.
https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/aktuellt/nyheter/2022/problematiskt-att-regeringen-vill-detaljstyra-socionomutbildningen
Med rätta hävdas att det är problematiskt att politiker styr akademisk utbildning. Den skall ju vara baserad på vetenskaplig kunskap och har den inriktning som programmets professionella lärare har funnit, kanske delvis utifrån sin egen kompetens, vara den som krävs för att skapa dugliga socionomer.
I artikeln nämns också att det dagsaktuella, där barn och ungdomars kriminalitet är högaktuellt, förekommer i universitetets forskning, och därmed också på de högre utbildningsnivåerna. Debattören ser därför den akademiska utbildningen som just akademisk och inte hängiven tillfälliga politiska stormar.
Kanske detta är ett tecken på att det aktivistiska universitetet förändras till ett mer akademiskt universitet, där kunskapen och inte politiska vindar och politiska dagsaktuella värderingar får styra.
En vän hävdade dock syrligt att kritiken endast är föranledd av att Tidöavtalet är ett högeravtal, varför universitetets moderna vänster reagerar mot en styrning som de uppfattar som högerorienterad. Den aktivism som setts på Linnéuniversitetet har onekligen haft den moderna vänsterns karaktärsdrag, med uppmärksamhet på hållbarhet, hbtq och Pride. Den gamla vänstern, med sin internationella solidaritet och klassuppmärksamhet, har inte fått fäste på Linnéuniversitetet, som hellre går under Pride-flaggans regnbågsfärger än under den röda fanan.
Även om det kan vara en irriterad modern vänster på universitetet som protesterar mot Tidöavtalet, kanske de ändå och äntligen inser nackdelarna och det absurda med politisk aktivism i en organisation som skall ledas av vetenskaplig kunskap och inte av tillfälliga politiska vindar.
Hoppas kan man ju alltid.
Kanske de t o m kan ägna sig åt självkritik, där högerregeringens villighet till politisk styrning har befrämjats av de aktivistiska universitetens aktivism? Kanske högerregeringen tänkte att om ett universitet kan driva hbtq, hållbarhet och jämställdhet, då kan de driva andra dagsaktuella politiska frågor?
Som man bäddar, får man ligga.
Den 30 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin