Man känner ingen tolerans gentemot Sverigedemokraterna, men tolererar och därmed legitimerar den muslimska och kristna kyrkan. Kan det vara så att man använder tolerans mot dem som saknar den, mot dem där man måste betona toleransen, dvs de religiösa, de intoleranta? Är det den aviga form av diskriminering som vi åser, att de begär minst av dem som de förväntar sig minst av?
Låt oss då se hur det står till med ’Lika värde’ hos muslimerna och de kristna. Jag går till källorna, de heliga texterna och tar fram texter som indikerar att de inte företräder lika värde. Kritik mot det förfarandet kan vara att jag aktivt tar de textdelar som stödjer min tes. Mitt försvar är att så länge de texterna finns, så länge de finns på den plats som är helig, koranen och bibeln, så länge finns de som verksamma delar i religionerna. Kan man finna texter som indikerar avsteg från ’lika värde’, då är inte värderingen cementerad i religionerna. När helst det hade passat religionerna hade de ju kunnat ta bort texterna. Både muslimerna och de kristna har haft 1500 år på sig att ta bort texterna. Men det har de inte gjort.
Kvinnors värde är häften, om ens det, av männens
I den svenska kristna statskyrkan lät man kvinnor få bli präster 1958. Innan dess var det blott män som kunde vara präster. Den ortodoxa och den katolska kristna kyrkan tillåter inte kvinnliga präster. Ett argument är att Jesus blott valde manliga apostlar. Blott män kan representera Jesus. Ett annat argument är Paulus, som skrev i Första Korinthierbrevet (14:34) att kvinnan tige i församlingen. Det sägs emellertid att kyrkan hävdar att män och kvinnor har samma mänskliga värdighet. Men det hävdandet är blott luft och tomma ord. En annan text, från samma brev (1 Kor. 11:7-12) motsäger detta:” En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen.“ Kvinnan skall täcka sitt huvud och inse att hon är av mannen och till för mannen. Hon är ett instrument.
Kvinnan som instrument ser man i ett av de mest vidriga ställen i någon nu publicerad bok, Domarboken 19:22-29, där en man skickar ut en bihustru till män som stod utanför huset. De våldtog henne. Nästa morgon styckade mannen henne i tolv delar. Efter den texten kan ingen människa med någon intellektuell heder hävda att kristna eller judar bär på ’lika värde’.
I islam är det traditionellt män som är präster, dvs imamer. Det finns dock kvinnliga imamer i mer liberala församlingar i Norden. Jag har inte funnit något textställe som direkt förbjuder kvinnor eller påbjuder män.
I islam förkunnas att kvinnan är en del av mannen, och skall försörjas av mannen. Sålunda står det i Sura 4:34: ”Männen skall ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med (den styrka och) de andra företräden som Gud givit dem, och i egenskap av (kvinnornas ) försörjare “ Väl känt är också de rader där mannen ges rätt att slå sin hustru (Sura4:34):” Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och [om detta inte hjälper] håll er borta från deras nattläger och [som sista utväg] tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem.” Någon liknande rätt att slå, eller att ens försvara sig mot en våldsam man, har inte kvinnan.
Slutligen, kvinnan är mannens åker, hans madrass, enligt Sura 2:223: ”Edra hustrur är för er [som] en åker; beträd därför er åker när och som ni önskar ” Kvinnan är således mannens ’åker’, ett instrument, en plats för förlustelse. Ingenstans står att finna att kvinnan, när hon så önskar, må bestiga pålen. Detta är ren sexism, vilket är motsatsen till ’lika värde’.
När kvinnor fött en pojke är kvinnan oren (sic!) hälften så lång tid om de fött en pojke. Vid arv får mannen dubbel lott relativt kvinnan. Detta gäller i alla religionerna.
Kvinnan är hälften av en man i de abrahamitiska religionerna. Hon är underordnad mannen. Hon är en åker. De abrahamitiska religionerna företräder inte ’lika värde’ när det gäller män och kvinnor.
Homosexuellas och ateisters värde är inte ens hälften, utan noll och intet
Medan kvinnor är hälften, finns det de som inte ens är hälften. De som är noll och intet. De homosexuella och kufarna, dvs ateisterna, de som inte böjer sig för deras gud.
De kristna kan falla tillbaka på, återigen, Första Korinthierbrevet (6:9):” "Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män,". Här klumpas ateister och homosexuella till samma grupp, och kastas ut från gemenskapen. De är inte värda gemenskapen. De är värdelösa. De har inte ’lika värde’, de är värdelösa.
I Koranen kan vi läsa i 29:29-30: ” Ni nalkas ju män, [upptända av lust], och går tvärs emot naturens vägar. Och ni gör det [öppet], när ni samlas till era skamliga sammankomster!" Hans folks enda svar var: "Be då Gud straffa oss, om du talar sanning! [Då] bad han: "Herre! Hjälp mig mot dem som stör ordningen på jorden och sprider [sådant] sedefördärv. Homosexuella har ingen plats i gemenskapen. De är värdelösa.
Ateisterna har det inte lätt. Speciellt inte de som lämnar islam. I tretton islamitiska länder är det dödsstraff på apostasi. Det har grund i koranen (Sura 9:16-17): ”Trodde ni att ni skulle lämnas i fred, utan att ha visat Gud vilka de av er är som vill sträva och kämpa [för Hans sak] och som inte söker stöd och skydd hos någon annan än Gud och Hans Sändebud och de troende? Gud är väl underrättad om vad ni gör. DET ÄR inte rätt att de som sätter medgudar vid Guds sida och som vittnar mot sig själva att de förnekar sanningen, gör besök i moskéerna, Guds hus, eller befattar sig med deras underhåll. Allt vad dessa människor har strävat efter har gått om intet och Elden skall bli deras eviga boning.” islams traditionella agerande mot kufarna eller månggudadyrkarna, t ex Asatron, är elden. De skall brinna och brännas. De har ingen plats, utan skall förtäras av elden. De är värdelösa.
Således har vi funnit, genom enkla textstudier, att kvinnor är värda hälften och de är åkrar för männen, medan homosexuella, ateister och de som lämnat religionen är värda intet, blott som ved till en eld.
De abrahamitiska religionerna känner inte ’lika värde’. De värderar och de värderar hårt. Den judiske mannen, den kristne mannen, den muslimske mannen, har det högsta värdet. Därefter kommer kvinnor. Om de inte har avsagt sig tron, om de inte är ateister, om de inte är homosexuella, ty då har de intet värde, likt de andra homosexuella, kufarna, ateisterna, som är värdelösa.
De abrahamistiska religionerna står långt från de demokratiska socialisterna, från liberalerna, från dem som har ’lika värde’ som en självklarhet. Det är dessa vidriga ideologier, som har sådant förakt för kvinnor, homosexuella, ateister, och inte minst avfällingar, med medföljande dödsstraff, som dagens nysocialdemokrater har toleransens samtal med. Och som de tydligt förkunnar att de aldrig kommer att kritisera.
Det är dessa nysocialdemokrater jag kallar nysocialdemokrater, ty de accepterar och därmed legitimerar anti-demokratiska värderingar och ytterst vänder de ryggen till ’lika värde’.
Nu kan man kritisera min textgenomgång för att vara texttrogen, för att vara textfundamentalistisk, att bortse från sammanhang. Men precis som dagens politiska partier, som skriver om sina program efter tidens krav och ideologins utveckling, och precis som dagens stater, som skriver om sina lagböcker, för att passa till dagens samhälle, kan dessa kyrkor skriva om sina texter och lägga de föråldrade texterna, som ej är giltiga, till historiens skräphög. Men det gör de inte. De framhärdar att detta är deras heliga texter. Då får de också stå sitt kast och bli bedömd utifrån det faktum att de inte korrigerar sina texter. Det är inte jag som är textfundamentalist. De är de. Och därmed får de stå sitt kast.
Öllsjö den 13 april 2020