Riksbankschefen säger att vi får leva med att semestern i utlandet blir dyrare, eftersom kronan är så lågt värderad. Å andra sidan leder den svaga kronan till att företag som säljer sina produkter utomlands kan konkurrera med priset.
https://www.svd.se/ingves-dyrare-semester-far-man-leva-med
Kritiken mot riksbankschefens resonemang är att det riskerar att urholka vår konkurrenskraft då det tar bort omvandlingstryck. Är det lätt att sälja sina produkter, tack var ett lågt pris, då förslappas man och gör inte de förbättringar som kan ge långsiktig konkurrenskraft.
Tanken att hårda förutsättningar ger en bra verksamhet fanns också i den solidariska lönepolitiken. Tanken var att alla som utförde samma jobb, skulle ha samma lön. Företag som var sämre skötta fick då lägre vinst, varför kapitalisterna gavs skäl att förbättra bolaget. Eller att se det gå i konkurs.
En professor i Phoenix, Arizona varnade mig när jag sade att jag skulle åka ut i ökenlandskapet. Tuffa miljöer skapar tuffa djur, sade han, och refererade förmodligen till skorpionerna.
Den som vill bli bäst, får jobba som en häst, arbeta mest och stå mot den hårdaste test.
På mitt senaste jobb, som jag blev ’avskedad’ från, hade jag ambitionen att bygga en fantastisk utbildning. Kunde Jönköping, kan den här högskolan, tänkte jag, med insikter hämtade från Bocconi, ett italienskt universitet som visat hur det går att omvandla ett sömnigt, dåligt universitet till ett ledande europeiskt universitet. Det fanns förutsättningar genom att det fanns en hel del duktigt folk på plats, E, T, P, Z, L, N, D, G, A, m fl. Ja, ett tag fanns det t o m möjligheter att börja planera för att erhålla universitetsrättigheter i ett företagsekonomiskt ämne, dvs ha rätten att ge doktorsdiplom.
Det var en högskola som befann sig på den nedre delen i både officiella och inofficiella rankingar. Den var en högskola som levde på att vara en restutbildning, i det fall man inte kom in på det stora universitetet. Omvandlingstrycket kunde därför se ut att vara svagt, även om en annan lokal högskola skulle ha kunnat erbjuda sådant hot, om de bara hade tagit sitt regionala ansvar.
Mitt största problem, trodde jag, vara inte den arbetskraft som inte höll bästa akademiska standard, ty de vill ju höja sig och få mer av det söta som kommer med god akademisk standard. Problemet var, trodde jag, var att få med E, T, P, Z, L, N, D, G, A, m fl i att hjälpa de andra, så att vi tillsammans höjde utbildningen, och var på väg mot Bocconi-standard, eller i alla fall Jönköping-standard.
Så övertygad om min strategi var jag, att jag skrev ett paper om den och presenterade på en vetenskaplig konferens i Ukraina. ( http://svencollin.se/Togetherness.pdf )
Förvisso gjorde jag många misstag. Ett misstag, som är obegripligt att jag gjorde eftersom de på Bocconi om och om igen betonade att deras framgång låg mycket i att ledningen var helt hängiven strategin att höja universitetet, och att de inte backade en tum, oavsett vilket motstånd de mötte. Jag brydde mig inte om ledningen, utan inriktade mig på att vinna E, T, P, Z, L, N, D, G, A, m fl, ty det var ju de som skulle lyfta utbildningen.
Men det andra stora misstaget var Riksbankschefens misstag, att det är gott att leva i en värld med mindre krav än med större krav. Det är behagligt med en svag valuta, ty då behöver man inte anstränga sig. Kan man undvika omvandlingstryck, väljer man undvikandet. Jag stod i föreläsningssalen och berättade om den ekonomiska teorins antagande att människan är lat, att den hellre undviker ansträngning än anstränger sig. När jag gick ut från föreläsningssalen, lämnade jag den ekonomiska teorin och gick in i min egen fantasivärld, den som är befolkad med Don Quijotar, som hellre anstränger sig för det rätta, än som vilar sig.
Jag lade fram ett förslag om kvalitetssäkringssystem. Det blev uppror. Inte från dem som skulle lida under det, dvs de som skulle jobba och vara kvalitetsgaranterna, utan från dem som skulle höjas i sin kompetens genom systemet. Tillsammans med min amanuens lade vi fram ett förslag om kompetenshöjning. De som jag hade undvikit, de som Bocconierfarenheten pekar ut som avgörande för förändring, kallade på mig, med effekt att jag blev avsatt som kursansvarig. Mitt naiva antagande, trots mina föreläsningar i den ekonomiska teorins grundantaganden, att alla vill bli bättre och vill förbättra den akademiska utbildningen, visade sig handgripligt vara fel. Kan man leva med en svag krona, lever man det behagliga livet med den svaga kronan. En uppvärdering, som innebär hårdare omvandlingstryck, var inte efterlängtat. Ja, det var t o m så avskytt, att jag fick lämna min plats.
Sveriges regering och den svenska Riksdagen skall därför agera för att öka omvandlingstrycket. Det är inte de lata, de oambitiösa, de som vill undvika ansträngningen, som skall leda. Ty, inte nog med att man då slutar anstränga sig, utan att man även förlorar de som vill anstränga sig. Jag tvingades lämna, och två docenter har tills idag lämnat frivilligt. Återstår att se om tappet fortsätter. Jag tror inte, även om jag hoppas ha fel, att den högskolan inte kommer att vandra upp i rankingarna.
Tiden får visa om jag har fel. För studenternas skull, för Irina, Emma, Ismael och Gunnars skull, hoppas jag innerligt att jag har fel.
Ferrara den 11 maj 2019
https://www.svd.se/ingves-dyrare-semester-far-man-leva-med
Kritiken mot riksbankschefens resonemang är att det riskerar att urholka vår konkurrenskraft då det tar bort omvandlingstryck. Är det lätt att sälja sina produkter, tack var ett lågt pris, då förslappas man och gör inte de förbättringar som kan ge långsiktig konkurrenskraft.
Tanken att hårda förutsättningar ger en bra verksamhet fanns också i den solidariska lönepolitiken. Tanken var att alla som utförde samma jobb, skulle ha samma lön. Företag som var sämre skötta fick då lägre vinst, varför kapitalisterna gavs skäl att förbättra bolaget. Eller att se det gå i konkurs.
En professor i Phoenix, Arizona varnade mig när jag sade att jag skulle åka ut i ökenlandskapet. Tuffa miljöer skapar tuffa djur, sade han, och refererade förmodligen till skorpionerna.
Den som vill bli bäst, får jobba som en häst, arbeta mest och stå mot den hårdaste test.
På mitt senaste jobb, som jag blev ’avskedad’ från, hade jag ambitionen att bygga en fantastisk utbildning. Kunde Jönköping, kan den här högskolan, tänkte jag, med insikter hämtade från Bocconi, ett italienskt universitet som visat hur det går att omvandla ett sömnigt, dåligt universitet till ett ledande europeiskt universitet. Det fanns förutsättningar genom att det fanns en hel del duktigt folk på plats, E, T, P, Z, L, N, D, G, A, m fl. Ja, ett tag fanns det t o m möjligheter att börja planera för att erhålla universitetsrättigheter i ett företagsekonomiskt ämne, dvs ha rätten att ge doktorsdiplom.
Det var en högskola som befann sig på den nedre delen i både officiella och inofficiella rankingar. Den var en högskola som levde på att vara en restutbildning, i det fall man inte kom in på det stora universitetet. Omvandlingstrycket kunde därför se ut att vara svagt, även om en annan lokal högskola skulle ha kunnat erbjuda sådant hot, om de bara hade tagit sitt regionala ansvar.
Mitt största problem, trodde jag, vara inte den arbetskraft som inte höll bästa akademiska standard, ty de vill ju höja sig och få mer av det söta som kommer med god akademisk standard. Problemet var, trodde jag, var att få med E, T, P, Z, L, N, D, G, A, m fl i att hjälpa de andra, så att vi tillsammans höjde utbildningen, och var på väg mot Bocconi-standard, eller i alla fall Jönköping-standard.
Så övertygad om min strategi var jag, att jag skrev ett paper om den och presenterade på en vetenskaplig konferens i Ukraina. ( http://svencollin.se/Togetherness.pdf )
Förvisso gjorde jag många misstag. Ett misstag, som är obegripligt att jag gjorde eftersom de på Bocconi om och om igen betonade att deras framgång låg mycket i att ledningen var helt hängiven strategin att höja universitetet, och att de inte backade en tum, oavsett vilket motstånd de mötte. Jag brydde mig inte om ledningen, utan inriktade mig på att vinna E, T, P, Z, L, N, D, G, A, m fl, ty det var ju de som skulle lyfta utbildningen.
Men det andra stora misstaget var Riksbankschefens misstag, att det är gott att leva i en värld med mindre krav än med större krav. Det är behagligt med en svag valuta, ty då behöver man inte anstränga sig. Kan man undvika omvandlingstryck, väljer man undvikandet. Jag stod i föreläsningssalen och berättade om den ekonomiska teorins antagande att människan är lat, att den hellre undviker ansträngning än anstränger sig. När jag gick ut från föreläsningssalen, lämnade jag den ekonomiska teorin och gick in i min egen fantasivärld, den som är befolkad med Don Quijotar, som hellre anstränger sig för det rätta, än som vilar sig.
Jag lade fram ett förslag om kvalitetssäkringssystem. Det blev uppror. Inte från dem som skulle lida under det, dvs de som skulle jobba och vara kvalitetsgaranterna, utan från dem som skulle höjas i sin kompetens genom systemet. Tillsammans med min amanuens lade vi fram ett förslag om kompetenshöjning. De som jag hade undvikit, de som Bocconierfarenheten pekar ut som avgörande för förändring, kallade på mig, med effekt att jag blev avsatt som kursansvarig. Mitt naiva antagande, trots mina föreläsningar i den ekonomiska teorins grundantaganden, att alla vill bli bättre och vill förbättra den akademiska utbildningen, visade sig handgripligt vara fel. Kan man leva med en svag krona, lever man det behagliga livet med den svaga kronan. En uppvärdering, som innebär hårdare omvandlingstryck, var inte efterlängtat. Ja, det var t o m så avskytt, att jag fick lämna min plats.
Sveriges regering och den svenska Riksdagen skall därför agera för att öka omvandlingstrycket. Det är inte de lata, de oambitiösa, de som vill undvika ansträngningen, som skall leda. Ty, inte nog med att man då slutar anstränga sig, utan att man även förlorar de som vill anstränga sig. Jag tvingades lämna, och två docenter har tills idag lämnat frivilligt. Återstår att se om tappet fortsätter. Jag tror inte, även om jag hoppas ha fel, att den högskolan inte kommer att vandra upp i rankingarna.
Tiden får visa om jag har fel. För studenternas skull, för Irina, Emma, Ismael och Gunnars skull, hoppas jag innerligt att jag har fel.
Ferrara den 11 maj 2019
RSS-flöde
