Molotov-Ribbentrop-pakten var ett icke-angreppskontrakt mellan Sovjetunionen och Tyskland, som undertecknades 23 augusti 1939. Operation Barbarossa skedde den 22 juni 1941 och innebar att Tyskland förkastade det tidigare kontraktet genom att angripa Sovjetunionen.
I Budapestmemorandumet 1994 överlät Ukraina de kärnvapen som fanns på deras territorium efter Sovjetunionens sönderfall, i utbyte mot att Ryssland, Storbritannien och USA inte skulle hota eller använda våld mot Ukrainas territoriella integritet. År 1997 ingick Ukraina och Ryssland ett vänskapskontrakt där de erkända varandras gränser. År 2014 ockuperade Ryssland Krim och 24 februari 2022 invaderade Ryssland formellt Ukraina.
I politiken tycks inget Pacta sunt servanda, dvs kontrakt skall hållas, råda. Där går makt före ord. Ett handslag möts like gärna av en knytnäve. Politiska avtal respekteras i den mån man tjänar på dem. Finns det en kostnad, eller om en större intäkt står vid dörren, är avtalet inte värt det papper det är skrivet på.
Fyra partier, bl a Liberalerna och Sverigedemokraterna, undertecknade ett avtal som gavs namnet Tidöavtalet. Där stipuleras att ”Samarbetspartierna bidrar till ett gott samarbetsklimat genom att uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare.”
Liberalernas ledare, Johan Pehrson, har nu, enligt Expressen sagt:
”Alla volymmål är borta, alla återvandringsmål är borta och en massa andra sjuka saker”
”Jag är inte naiv, jag vet precis att SD har samma organisationsnummer i dag som de hade när de bildades och även deras eget taffliga lilla försök till vitbok visar ju att det är en brun sörja”
”Sedan kan man ha synpunkter på enskildheter och en massa som är dåligt men det är inte jag som släpat in den här skiten i det här avtalet.”
(https://www.expressen.se/kultur/pehrson-en-massa-sjuka--saker-ar-borta-fran-avtalet/ )
Det är onekligen tveksamt om andan i orden ’värdighet och tala respektfullt’ uppfylls med orden ’sjuka saker’, ’brun sörja’ och ’skiten’.
En god vän, om än oerhört cynisk, hävdade att en norm utan sanktion, är verkningslös. Om Pacta sunt servanda hade varit rättesnöret för avtal, då hade aldrig avtal haft paragrafer om sanktioner om inte avtalet hålls, och många domstolar hade varit arbetslösa.
Hitler, Putin och Pehrson hade ingen kostnad för avtalsbrott i avtalet, varför brottet mot avtalet kunde ske bekymmerslöst.
Men detsamma gäller Sverigedemokraterna. Hade de tjänat på att hänvisa till avtalet, påvisa det uppenbara, Pehrssons brott mot avtalet, och sedan sagt upp det, då hade de gjort det. Men de har inte gjort det. Sannolikt inte av värdighet, utan av kostnadshänsyn.
Pacta sunt servanda gäller inte i politiken.
Den 21 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
I Budapestmemorandumet 1994 överlät Ukraina de kärnvapen som fanns på deras territorium efter Sovjetunionens sönderfall, i utbyte mot att Ryssland, Storbritannien och USA inte skulle hota eller använda våld mot Ukrainas territoriella integritet. År 1997 ingick Ukraina och Ryssland ett vänskapskontrakt där de erkända varandras gränser. År 2014 ockuperade Ryssland Krim och 24 februari 2022 invaderade Ryssland formellt Ukraina.
I politiken tycks inget Pacta sunt servanda, dvs kontrakt skall hållas, råda. Där går makt före ord. Ett handslag möts like gärna av en knytnäve. Politiska avtal respekteras i den mån man tjänar på dem. Finns det en kostnad, eller om en större intäkt står vid dörren, är avtalet inte värt det papper det är skrivet på.
Fyra partier, bl a Liberalerna och Sverigedemokraterna, undertecknade ett avtal som gavs namnet Tidöavtalet. Där stipuleras att ”Samarbetspartierna bidrar till ett gott samarbetsklimat genom att uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare.”
Liberalernas ledare, Johan Pehrson, har nu, enligt Expressen sagt:
”Alla volymmål är borta, alla återvandringsmål är borta och en massa andra sjuka saker”
”Jag är inte naiv, jag vet precis att SD har samma organisationsnummer i dag som de hade när de bildades och även deras eget taffliga lilla försök till vitbok visar ju att det är en brun sörja”
”Sedan kan man ha synpunkter på enskildheter och en massa som är dåligt men det är inte jag som släpat in den här skiten i det här avtalet.”
(https://www.expressen.se/kultur/pehrson-en-massa-sjuka--saker-ar-borta-fran-avtalet/ )
Det är onekligen tveksamt om andan i orden ’värdighet och tala respektfullt’ uppfylls med orden ’sjuka saker’, ’brun sörja’ och ’skiten’.
En god vän, om än oerhört cynisk, hävdade att en norm utan sanktion, är verkningslös. Om Pacta sunt servanda hade varit rättesnöret för avtal, då hade aldrig avtal haft paragrafer om sanktioner om inte avtalet hålls, och många domstolar hade varit arbetslösa.
Hitler, Putin och Pehrson hade ingen kostnad för avtalsbrott i avtalet, varför brottet mot avtalet kunde ske bekymmerslöst.
Men detsamma gäller Sverigedemokraterna. Hade de tjänat på att hänvisa till avtalet, påvisa det uppenbara, Pehrssons brott mot avtalet, och sedan sagt upp det, då hade de gjort det. Men de har inte gjort det. Sannolikt inte av värdighet, utan av kostnadshänsyn.
Pacta sunt servanda gäller inte i politiken.
Den 21 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
