Las, lagen om anställningstrygghet, förhandlas det om. Partier i Riksdagen vill förändra Las. Det kan leda till regeringskris och man har sagt att den svenska modellen står och faller med hur saken löses.
Las innebär bl a en ökad trygghet för äldre arbetare. Man kan inte göra sig av med dem hur som helst.
Kanske en arbetsgivare står inför det som jag stod inför.
Det fanns anställda som inte hade den kompetens som krävdes för att göra det arbete de skulle göra. Jag förslog två saker, kortsiktigt, en understödsstruktur som kompenserade för deras inkompetens, långsiktigt, en fortbildning av de inkompetenta.
Jag föreslog inte att de skulle avskedas.
Några revolterade, både mot det kortsiktiga, som de fann kränkande, och mot det långsiktiga. Några var tacksamma för det kortsiktiga, och såg fram mot det långsiktiga, fortbildningen.
Tyvärr för mitt initiativ, för studenterna, och sedermera, för min anställning, så var det de revolterande som gick segrande ur det som hade blivit en konflikt, trots att det handlade om högskolans uppgift, att leverera akademisk utbildning.
De som var tacksamma, var yngre. De som revolterade, var äldre. Två av de revolterande var chefer, en blev sedan chef. Två var kvinnor, en var man. Samtliga äldre.
Högskolan har tre uppdrag, att utbilda, forska och sprida kunskapen i samhället. Högskolan har INTE uppdraget att ge lön till personer. Lönen är inte ett mål, utan ett medel för att uppnå målet, att uppfylla uppdraget. De personer, som av okända anledningar blivit anställda, och som inte klarar av arbetet, skall vidareutbildas eller avskedas.
Det finns förvisso möjligheter inom Las att göra sig av med människor som inte klarar arbetet och som inte vill lära sig att klara arbetet. Men speciellt i staten tycks det vara oerhört svårt att avskeda. Dock, jag är ett exempel på motsatsen.
Det finns de som är rädda för att en minskning av tryggheten i Las ger tysta arbetsplatser. Man vågar inte tala, då det kan innebära avsked. Här har staten inga större problem att skapa en tystnadskultur. Jag talade och avskedades. En förändring av Las ger ingen tystnadskultur. Den finns.
Visst kan det vara ansträngande för en äldre person att sätta sig på skolbänken. Men det går inte att komma ifrån faktumet att den anställde är ett medel och inte ett mål för högskolan. Det går inte att ha handledare till uppsatser som inte kan bistå studenterna med kunskap hur man gör enkäter å de själva saknar den kunskapen.
Ett alternativ är omplacering. De inkompetenta kan få arbetsuppgifter som personerna har kompetens för. Då det i mitt exempel skulle innebär mindre kvalificerade uppgifter, leder det givetvis till lönesänkning, ty principen, lika lön för lika arbete, måste gälla.
I mitt exempel har utfallet blivit att inkompetens accepteras, att studenterna får sämre utbildning, staten får inte den utbildning den betalar för och de inkompetenta lärarna får mer lön än de har rätt till.
Ett svindleri. Som inte Las kan lastas för, ty jag är ett exempel på att de som bryter tystnadskulturen kan avskedas. Medan de som bryter mot organisationens uppgift får chefstjänster.
En hypotes som mitt exempel ger stöd för, är att det är sannolikt inte fel på Las, utan på organisationerna.
Öllsjö den 25 oktober 2020
Las innebär bl a en ökad trygghet för äldre arbetare. Man kan inte göra sig av med dem hur som helst.
Kanske en arbetsgivare står inför det som jag stod inför.
Det fanns anställda som inte hade den kompetens som krävdes för att göra det arbete de skulle göra. Jag förslog två saker, kortsiktigt, en understödsstruktur som kompenserade för deras inkompetens, långsiktigt, en fortbildning av de inkompetenta.
Jag föreslog inte att de skulle avskedas.
Några revolterade, både mot det kortsiktiga, som de fann kränkande, och mot det långsiktiga. Några var tacksamma för det kortsiktiga, och såg fram mot det långsiktiga, fortbildningen.
Tyvärr för mitt initiativ, för studenterna, och sedermera, för min anställning, så var det de revolterande som gick segrande ur det som hade blivit en konflikt, trots att det handlade om högskolans uppgift, att leverera akademisk utbildning.
De som var tacksamma, var yngre. De som revolterade, var äldre. Två av de revolterande var chefer, en blev sedan chef. Två var kvinnor, en var man. Samtliga äldre.
Högskolan har tre uppdrag, att utbilda, forska och sprida kunskapen i samhället. Högskolan har INTE uppdraget att ge lön till personer. Lönen är inte ett mål, utan ett medel för att uppnå målet, att uppfylla uppdraget. De personer, som av okända anledningar blivit anställda, och som inte klarar av arbetet, skall vidareutbildas eller avskedas.
Det finns förvisso möjligheter inom Las att göra sig av med människor som inte klarar arbetet och som inte vill lära sig att klara arbetet. Men speciellt i staten tycks det vara oerhört svårt att avskeda. Dock, jag är ett exempel på motsatsen.
Det finns de som är rädda för att en minskning av tryggheten i Las ger tysta arbetsplatser. Man vågar inte tala, då det kan innebära avsked. Här har staten inga större problem att skapa en tystnadskultur. Jag talade och avskedades. En förändring av Las ger ingen tystnadskultur. Den finns.
Visst kan det vara ansträngande för en äldre person att sätta sig på skolbänken. Men det går inte att komma ifrån faktumet att den anställde är ett medel och inte ett mål för högskolan. Det går inte att ha handledare till uppsatser som inte kan bistå studenterna med kunskap hur man gör enkäter å de själva saknar den kunskapen.
Ett alternativ är omplacering. De inkompetenta kan få arbetsuppgifter som personerna har kompetens för. Då det i mitt exempel skulle innebär mindre kvalificerade uppgifter, leder det givetvis till lönesänkning, ty principen, lika lön för lika arbete, måste gälla.
I mitt exempel har utfallet blivit att inkompetens accepteras, att studenterna får sämre utbildning, staten får inte den utbildning den betalar för och de inkompetenta lärarna får mer lön än de har rätt till.
Ett svindleri. Som inte Las kan lastas för, ty jag är ett exempel på att de som bryter tystnadskulturen kan avskedas. Medan de som bryter mot organisationens uppgift får chefstjänster.
En hypotes som mitt exempel ger stöd för, är att det är sannolikt inte fel på Las, utan på organisationerna.
Öllsjö den 25 oktober 2020
RSS-flöde
